Tidigare berättade jag om de situationer man arrangerar på förskolan för Elviras räkning. En av dessa är ju rolleken med ett annat barn. När man började med detta trodde man att det var Elvira som behövde stöd i rolleken. Istället visade det sig att det var de barn som bjöds in till leken som behövde guidning av pedagogen. Barnen blev osäkra när Elvira pratade sitt låtsas-språk, när de inte förstod hennes uttal och tecken eller hennes sätt att vara. Resultatet var lite förvånande eftersom vi vuxna kanske lätt tar för givet att barn förstår varandra bäst.
På utvecklingssamtalet berättade pedaogen om den senaste rolleks-stunden. Hon hade bjudit in en 5-årig pojke som är ny på förskolan. Han har just kommit till Sverige och har därför inget talat språk som barn och vuxna på dagis förstår. Han och Elvira lekte med plastdjur och byggde hus åt dem av klossar. Han är den som förstått Elvira bäst, redan från lekens början. Han hade varit försiktig, tagit sig tid att vänta in och läsa av. De kommunicerade med gester, tecken och sina modersmål. Visst är det häftigt!
När Elvira var en liten plutt läste jag på Kommunicerande samspel från Äppelklyftig. Då när man försökte lokalisera sig bland alla typer av träning, metoder, material, ditten och datten var det ganska skön läsning. James McDonald hade många tänkvärda synpunkter på vår roll som föräldrar. Sådana där självklara saker som var sköna att höra.
I samarbete med Äppelklyftig lottar vi ut ett paket om två produkter, ordramar och teckenloppor. Ordramar är ett PC-program som förstärker formen på ordet och underlättar memoreringen av ordbilden. Teckenloppor är ett kul sätt att lära sig nya tecken, begrepp och kategorisering samt ord/läsinlärning. CD:n innehåller 42 loppor, färdiga att skriva ut.
För att vara med och tävla ska du lämna en kommentar till detta inlägg eller e-posta ditt namn och e-postadress. Har du en egen blogg tävlar du genom att länka till vår blogg och tipsar om tävlingen.
Okej. Då kör vi!
Ja just det, den 21 maj drar jag vinnaren.
I helgen har vi pratat mycket om vår nya kompis Jack. Vi träffade honom i lördags, på hans dop. Här hemma går han under namnet Bebis-Jack. Elvira har gett honom ett tecken. Tecknet för jacka, så klart.
Hur logiskt som helst.
Bild: Bildbastecken
Hur mycket tecknar Elvis?
Elvis första tecken kom när han var 1 år. Därefter kommunicerade han i huvudsak med tecken i 6 mån. När han var ca 18 månader började han prata och idag är han 21 månader och pratar en-två ordsatser. Han är en liten papegoja. Upprepar allt. Tecknen använder han fortfarande till i stort sett allt han säger. Han lär sig ständigt nya. Men han har också ord som han inte kan tecknen till.
Vi var spända på vad personalen på förskolan skulle säga när han började i januari. Elvis är ju ett kvitto på att tecken funkar. De är imponerade av hans tal och har också sagt att de tror att det beror på att han har stimulerats med tecken. Men jag kan inte säga hur  mycket det har sporrat dem att blir bättre själva. Alla barn på dagis tycker att det är kul med tecken, till och med femåringarna. Och snabbt lär de sig. Att det ska vara så svårt för oss vuxna…
Nu en fråga till er,
När slutade ditt barn att sova middag?
…försvinner snön. Vad skönt det är med solen, ljuset, fåglarna. Några veckor till och vi slipper klä på barnen alla dessa lager med kläder. Nu några frågor till.
Hur är det med häst och hund intresset hos er? Håller det i sig eller har det avsvalnat?
Hundintresset håller i sig. Vi har två Springer Spaniel som grannar, så fort de gör sig hörda MÅSTE Elvira och Elvis kommentera/svara med att daska sig på låret (tecknet för hund) och säga ”o”, ”o”. Och för att vara säkra på att vi inte missat att hundarna just skällde så upprepas detta två till tre gånger. En annan reaktion är en sekunds förstelning typ ”hörde jag rätt? Ja, ta mig 17 nu skäller hundarna igen! Otroligt! Fantastiskt! Detta måste jag berätta” och så sätter de igång med daskningen 😉
Hästintresset har nog svalnat. Vi har inte tagit tag i saken att kontakta något av stallen än. Hörde från en vän att det är väntetid. Men vi ska i alla fall prova och se vad Viran tycker.
Nu när Elviras tal tagit fart så glömmer hon väl inte bort teckenspråket?
Nä, det tycker jag väl inte. Men det går definitivt i vågor. Och vi märker att ju mer vi tecknar, desto mer tecknar Viran. Och vi slarvar. Och nu har vi dessutom kommit dit att vi vuxna måste lära oss fler tecken. Substantiven och verben kan vi. Nu måste vi ta tag i adjektiven och prepositionerna, för att inte tala om alla småord. Jisses!
