Elvis lägger besticken åt sidan då och då och plockar maten med händerna. Dessutom ogillar han att vara kladdig. Inte någon bra kombination. Men han har löst det genom att torka av sig på byxorna eller dra tröjärmen över munnen. Och ni vet precis som jag att man kan säga något miljoner gånger utan att det går in. Här om dagen satt han vid bordet med bar överkropp och sa på fullaste allvar,
”- Jag behöver ett papper eller en tröja.”
Vi använder hot och mutor väldigt ofta. Det kan man tycka vad man vill om, men det fungerar. För stunden. Problemet är bara att nu har barnen börjat göra lika som oss. Förstås. Igår sa jag nej till något som jag just nu inte minns vad det var. Förmodligen var det till att spela ännu mer PlayStation. Han blev sur och tyckte jag skulle ompröva mitt beslut för…
”-…annars går jag till skogen och blir uppäten”.
Elvis har tidigare varit en allätare. Det har aldrig varit något problem. Men nu har han en åsikt om smak. Det som serveras oftast och som han inte tycker om är potatis, sås och tomat. Han påminner oss då och då
”- Jag älskar inte…”
För 3 1/2 år sedan. Tillvaron har inte förändrat sig nämnvärt, förutom att mamman ser lite fräschare ut på bilden, lite spänstigare i ansiktet liksom.
Ja men nu var det väl en si så där fem-sex dagar sedan jag tänkte att jag skulle posta ett inlägg här. Det snurrar lite för snabbt kring den här familjen just nu. Jag har haft en känsla av att inte hinna någonting, men haft massor att stå i. Då blir jag så himla frustrerad och otrevlig. Dessutom hade vi sportlov. En himla märklig ledighet blev det. Många dagar ledigt som bara försvann utan att fyllas av något vettigt, jo varsitt besök till badhuset för de två stora barnen.
Det var just om sportlovet inlägget skulle handla. Eftersom jag var otrevlig var barnen väldigt billiga, ni hade kunnat fynda två för priset av en. Men eftersom jag inte hann med någonting så kom aldrig annonsen ut. Och nu med en titt i backspegeln var det tur, för värdet visade sig stiga och nu är de ovärderliga (för jag är trevligare).
Elvira är fokuserad. Inspirerad av Toca Boca och smink-klipp av och med småtjejer på Youtube.
En dag på sportlovet såg ut så här,
Vi vaknar av att Elvira redan är uppe, det luktar nagellack ända upp till övervåningen. På undervåningen sitter Viran och gör sig fin. Mammas nagellack på tårna, på fingrarna, på golvet och på de små flaskorna. Lite senare samma dag sminkade hon sig. Med röd tuschpenna. På ögonlocken, på näsan, på kinderna och på hakan. Ännu senare på dagen skulle mamman förekomma dottern, så hon fick en egen sminkväska med rouge, ögonskugga, topps, bomull och spegel. Det kan väl ändå inte kladda? JO, det kan det vilket ledde till  tvätt av fåtöljklädsel. Det var ju ändå positivt att hon inte klippte håret.
En väntande tjej med spår av tusch i ansiktet. Nej doktorn, ansiktsfärgen hör inte till sjukdomsbilden.
En annan dag på sportlovet,
I två veckor har Elvira frågat, ”Är jag frisk nu?” Och tillslut kunde vi svara ”ja”. Men så gick dagarna och….
Fyra timmar på akuten. Lunginflammation igen, dock inte lika sjuk tjej. Ny bredare penicillin – större tabletter. Elvira väljer att ta hela dagsdosen i ett svep för att påskynda tillfrisknandet, ”-Nu är jag frisk!”, ”Nja….”
Alla dagar på sportlovet,
Elvis är biten, han kan inte leva utan Lego Star Wars. Där sitter han på bordet okontaktbar, gärna i pyjamas. Svarar inte, hör inte, ser inte. Vill inte göra någonting annat. Men pratar oavbrutet. Om Lego Star Wars.
Men nu är vi på banan igen, men det kommer att fortsätta snurra hela mars ut. Så tycker du uppdateringen här är kass följ @sotochsnygg på Instagram. Där har dessa bilder redan visats och där är uppdateringen mer frekvent. Fler bilder och färre ord, enklare när det snurrar.
Ja men vad bra, då blev det ett inlägg tillslut. Om det fick ett sammanhang, det vette katten.
På återseende! 😉
Elle har redan blivit drygt sju veckor! Sju veckor av graviditeten gick i snigelfart, sju veckor utanför livmodern har gått i raketfart. Det känns nytt samtidigt som hon är självklar och alltid funnits här. Känslan av tid är så himla knepig. Hon är så liten och ranglig samtidigt som hon börjar kännas stor och stadig. Jag skulle vilja stanna tiden här ett tag, innan de där små, mjuka, ljusa lätena är borta och innan hon blivit en sån där gigantisk femmånadersbebis.
Elle ler medvetet och gurglar. Så kul!
Och nyser då och då 😉
Eftersom jag är föräldraledig så är Elvis hemma med oss på måndagar och fredagar. Idag stod handling och hörcentralen på schemat. Mellan handlingen och sjukhuset landade vi hemma för att packa upp varor och äta en snabb lunch. När vi sedan skulle iväg igen för att kolla Elles hörsel (görs på alla bebisar på BB, men vi åkte hem före det andra dygnet så vi skickades till den öppna mottagningen) fick jag skynda på Elvis och påminna om att ytterkläderna hänger i hallen, skorna ska på fötterna och mössan ska sitta på huvudet. Elvis gjorde sig ingen brådska, han hade ingen större lust att bege sig igen. Han svarade med en djup suck ”-Mamma, kan du inte göra något själv?” Jo om jag ändå kunde, tänkte jag.
Det är jobbigt att vara ledig från dagis.
Elvis är sjuk och sov på dagen och kommer garanterat sitta uppe lika länge som oss. Vi tittar på Nobelmiddagen tillsammans och han bombaderar oss med frågor. Munnen går i ett, som vanligt, tack vare febernedsättande.
Varför har drottningen krona?
Varför är läppar röda?
Vad heter det när man har lite pengar?
Vem är det?
Kolla han har glasögon, han ser ut som kungen.
Varför bär killarna tjejerna på axlarna?
Och vi får inget sammanhang av sändningen, hör inte vad som sägs. Istället försöker vi vara pedagogiska och förklarar om tunn hud och blod, om hus, bilar och små hyddor och efter varje svar svarar Elvis ”-Va?”
Elvis har länge sagt att han ska bli kung när han blir stor. Vi har då sagt att han måste gifta sig med prinsessan Estelle. Det har han inte riktigt köpt, för han ska ju gifta sig med Elvira, det tycker han är självklart. När vi säger att det inte går svarar han -Jo ho!” Så är det ofta när Elvis ställer frågor, han har svaret själv och tror inte på oss
Hur som helst, nu ska han bli polis istället.
När jag tittar igenom bilderna i mobilen är det uppenbart vad Elvis har haft för sig under sommaren. Han har många skepnader, med den ena och andra accessoarer får han ihop uppsättningar till Kapten Sabeltand, Batman, Spindelmannen, Mästerkatten och Zorro. Kläderna ligger fortfarande nära tillhands, i trappen, i hallen, i vardagsrummet, för vem vet när de kan komma till användning. När som helst.
Efter några avsnitt av Sommarlov och ett besök på Junibacken och dess presentshop var sjörövare poppis i början av sommaren. Perfekt i sjörövarlekplatsen i närheten av morfar.
Hatten må vara varm, men den satt på för det mesta.
Som Batman kan man gå inkognito på Alfons Åberg-teater.
Och passar Spindelmannen bättre är det bara att vända på capen och mössan. Så praktiskt.
Om dans är livet för Elvira så är regissera rollek livet för Elvis.
Man kan ta en paus också och bara vara sig själv förklädd i sandlådan.
…eller chilla i en Adirondack med en glass.
