Den här kategorin skulle kunna fylla bloggen. Det blir inte så. Men nu ska ni få höra något galet.

Elvis har sedan en tid sovit dåligt. Han vaknar och gallskriker, man får inte trösta, i bästa fall lyckas man stoppa in nappen utan att förvärra situationen. Efter en stund slutar han av sig själv. Vi har pratat om vad det kan vara. Vad händer i Elvis? Men vi har inte kommit fram till något annat än det klassiska, det är en fas.

Så, i måndags natt sov Pappan, jag och Elvis i samma säng som vanligt. Elvira kom in och hämtade mig. I samma veva satte Elvis igång. Jag sa till den sömndruckna pappan ”- Du måste bulla upp med kuddar så att han inte rullar över kanten”. Skyndade mig till Elviras rum så att hon inte skulle bli pigg. Pappan uppfattade mina ord som ”-Du måste se över Elvis affärsidé”. Detta förföljde sedan pappan under natten. Resonemanget gick något i stil med, Vad menar hon? Det här är ju galet. Hur ska jag få ordning på hans affärsidé? Som dessutom är väldigt dålig, han skriker ju bara! Hur kan man låta Elvis ha internationella affärshemligheter? Det är ju inte konstigt om han är stressad och inte kan sova bra om natten. Hur ska jag städa upp i denna röra?

Vi skrattade gott åt detta på morgonen.

På tisdagnatten var det min tur att spekulera. Pappan sov med Elvira och jag med Elvis. Han började gråta. Inte riktigt vaken försökte jag få tyst på honom. Då kom jag på att Elvis fått dela ett arv med en massa avlägsna tyska släktingar. Den avlidne var svensk och därför hade ansvaret lagts på Elvis som ju var den enda svenska arvtagaren. Resonemanget gick, Hur kan man lämna detta ansvar hos en 1 1/2 åring? Han kan ju inte ens läsa, knappt räkna till tre. Det är klart att han mår dåligt av att förvalta detta. De vuxna ska nog få veta hut. Så här kan det inte fortsätta.

Vi skrattade gott åt detta på morgonen. Men inte har vi blivit klokare. Och visst är det tur att man inte fattar några viktiga beslut på natten, vanligtvis. Och visst är det märkligt vad som vävs in i våra drömmar. Och vilka långa tankegångar man kan ha fast att man inte är vaken. Och vad kallas det där stadiet mellan vaket och sovande tillstånd? Var befinner vi oss då?

Kommer ni ihåg vår korta serie inlägg om Hört på/Hört i ?

Nu tänkte jag bjuda på ännu ett.

Under föräldraledigheten har jag börjat knäcka extra som egen. Jag gör lay out-jobb och har EN uppdragsgivare. Han i sin tur har fler, så periodvis kan det bli lite körigt när fler uppdrag  ska vara klara i samma veva. Förra veckan var en körig vecka.

Att försöka jobba hemma på dagtid kan gå, om Elvira är på dagis och jag har lyckats köpa mig tid hos Elvis. Tid är nog det jag dealar mest med. Jag säljer vinteroveraller och barnvagnar på Blocket också, men det är inte alls i samma utsträckning 😉

Huruvida vi är bra affärspartners, Elvis och jag, beror nog på vem man frågar. I utbyte mot tid får Elvis; leka med bläckpennan som jag kladdar noteringar med – han lyckas klicka ut spetsen och kladda på bordsytan,  hantera fjärrkontrollen – han suger och biter så det blir kortslutning, leka med hemtelefonen – han lyckas låsa upp den och ringa senast uppringda nummer eller mormor som ligger först i telefonboken, eller så får han leka med min mobil – han travar iväg fullt koncentrerad på sin monolog, men kommer oftast tillbaka utan någon skada skedd.

Förra veckan alldeles innan deadline var båda barnen hemma. Elvira lekte i lekrummet. Elvis och jag hade en uppgörelse som rörde mobilen. Han travar omkring som han brukar. Jag hade just pratat med min ENDA kund och chansen fanns att han skulle ringa tillbaka inom kort. Tiden var dyrbar och mobiluppgörelsen var kanske inte den bästa, men nödvändig just då. Så plötsligt kommer Elvis travande utan telefon. Jag börjar leta men kan inte hitta den. Jag ringer till den från hemtelefonen som jag faktiskt vet var den är. Det ringer bakom elementet. Samma element som för övrigt är klätterställning.

Så… det är bara att inse att jag just gjort en riktig dålig deal eftersom jag måste lägga tid på att få fram mobilen som när som helst kan ringa när jag borde göra klart mitt layout-uppdrag. Gissa hur mycket business man känner sig som hemmavarande mamma när man ligger på alla fyra, med för låga jeans och för höga trosor, med en kemtvättgalge i högsta hugg och en Elvis och en Elvira hängandes över ryggen alldeles innan deadline. Jag försöker få fram mobilen, men lyckas inte. Svetten lackar. När jag befinner mig i denna position kommer pappan hem. Pappan skrattar åt scenariot, tar över galgen och får självklart fram telefonen. Han fiskar också upp två pusselbitar, en sked och annat bråte. Vår dialog låter;

M -Vad mycket du får fram!
P – Mmmm
M – Smart att forma galgen till ett redskap.
P – Mmm, det är det som skiljer människan från apan.