guldkorn


Det är klart att Elviras guldkorn ska ha ett eget inlägg och inte bara nämnas i förbifarten.

Det sitter på hedersplatsen, kylskåpet, och Elvira går ofta förbi och tittar, plockar ner, känner, visar och sätter tillbaka. Riktigt nöjd är hon.

guldkorn1

Fast just nu kunde det vara bättre. Tjejerna i familjen är sänkta av en riktigt kraftig förkylning. Elvira fick dessutom diagnosen lunginflammation. Det är så trist att se barnen sjuka. Och nu så här andra veckan vill man ju bara att det ska vända så att allt blir som vanligt igen.

Tur då att man har sitt guldkorn 😉

 

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på

unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


Bloggkampanjen
tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20.

Mamman och Viran på väg till dagis för att hämta lillebror.

Jag har just kommit ner efter att ha nattat Elvira. Det är ofta ingen match, man skulle kunna tro att hon har en på- och avknapp. Först läser vi en bok och sedan sjunger jag ”Nu i ro slumra in” och ” Sov du lilla videung”, två korta vaggvisor och ALLTID någon gång under lilla videung somnar hon. Men ikväll blev jag osäker på om hon sov. Förr har man liksom inte kunnat ta miste på att andningen, den har låtit tung, torr och täppt med korta andetag , men ikväll lät den inte. Jag lättade huvudet från kudden för att kunna höra efter ordentligt. Hon andades långa, djupa, tysta andetag och det lät så skönt och rofyllt.

Älskade Viran!

I juni reflekterade vi över att hon snarkade även då hon inte var förkyld, och när hon satt upp i bilstolen. I augusti sökte vi för det och i januari blev det bra. 

Inget nytt under solen. Vi lider smått av tristess. Vi känner efter och tror oss vara lite illamående ändå. Sväljer sju vitpepparkorn. Känner efter igen och tycker oss inte må så illa längre. Vi tvättar en maskin med något som kanske inte behöver tvättas egentligen, men eftersom vi ändå är igång är det lika bra. Vi glor på film, Lady och Luffsen. Två av fyra sover, en liten och en stor. Funderar på mat. Vad ska vi äta? Pannkaka, går det att lura i Viran pannkaka? Grädden åt minstone? Eller sylten kanske? Hon är inne på fjärde dygnet efter operationen och hade nog som mest ont igår men äter och dricker som sämst idag.

För att få ny luft i lungorna gick vi en promenad med vagnen och kände på snön. Vi delar upp oss och gör saker två och två för att inte slita för mycket på syskonrelationen, ja den äktenskapliga också. För att markera att vi trotsar magbekymren så har vi rullat ut vardagsumsmattan igen.

Jag tror på vitpepparn, jag gör faktiskt det.

Här kastas vi från ett rent och helgstädat hem som vi på fredagkvällen trodde vi skulle få njuta av i lugn och ro till en lördagsmorgon med nästan all städning ogjord och fullt ös.

Ja alltså, det är på oss vuxna det är fullt ös. Barnen hänger i soffan som ni ser. Den ena påverkad av läkningsprocessen i halsen och den andra matt och tom i magen. Precis när vi skulle gå och lägga oss igår kväll kastade Elvis upp. Om vi säger så här, han låg och sov i sin säng vänd mot väggen, under sänghimmel och i för kvällen tvättade lakan och vädrade sängkläder.

Det är inte städjonen det är synd om, det är det inte. Men det är ju så himla typiskt. Fattas nu bara att Elvira blivit smittad, stackars liten, det också liksom. För Elvis del ser det dock hoppfullt ut, han har behållit det lilla han stoppat i sig. Det är inte ofta vi har blivit drabbade så hårt att vi som sjuka förälder också måste ta hand om barnen. En gång bara, vill jag minnas och det är vi tacksamma för. Kan det vara att vi har god handhygien? Vi tvättar händer i tid och otid alla fyra. Men det är klart de där pussarna de kommer man ju inte undan, lyckligtvis.

Nu sover de små söta skavfötters i soffan och vi sitter i varsin fåtölj och undrar vad den kommande natten och söndagen ska bjuda på för aktivitet. Förmodligen kommer vi skura badrum och tvätta eller så är mannen med långt skägg och stort G barmhärtig mot oss och låter det passera.

 

Gode Gud uppe i det blå,
låt oss slippa att på knäna stå.
(och då menar jag inte att be)