En av godnattsagorna i kväll var Pinos dagbok som vi lånade på biblioteket. Barnen har läst boken flera, flera gånger. Både på dagis och hemma. De kan den utantill. Ikväll fick Elvis och Elvira turas om att läsa, en sida var, en åt gången. Det gick bra. Annars blir det lätt så att Elvis tar över när vi läser något tillsammans eftersom han får ur sig orden snabbare.
Boken består av tre-fyra ordsmeningar. Lagom långa för att komma ihåg och upprepa efter den som läser. Och med hjälp av bilderna kan barnen berätta/”läsa” Pino för mig. Perfekt ”språkträning” och på den nivån Elvira befinner sig nu.
Nu säljer även Hatten förlag Pino-böcker. Man kan också komplettera med teckenremsor att klistra in i boken. Praktiskt för den som läser för barnet och hjälper barnet att parar ihop ordbilden med tecknet. Fiffigt.
Pino har en egen webbsida. Böckerna är billigast hos Adlibris. Vill också passa på att tipsa om dataspelet. Enklaste enkla där man lär sig styra musen och klicka. Man måste få känna sig duktig också.
Jag klickade hem några böcker + en pysselbok ikväll och räknade samtidigt till 22 st olika titlar. Om bara Viran visste…
Här om dagen skrev jag om en känsla som trängde undan orden. Idag gav Elvira utlopp för en annan känsla som framhävde orden. Hon var så himla förbannad.
Den här gången var det hämtning på förskolan. Svettiga gick vi ut genom entrén efter brottningsmatchen med ytterkläderna. Elvis och Elvira sprang ut på gården och började klättra i en snöhög. Jag lät dem leka en stund. När Elvira hittade ett ställe på snöhögen som möjliggjorde en rymning över staketet var det dags att bryta upp. Och arg blev hon, och det kan man ju förstå. Att gå misste om en sådan chans till frihet.
Brottningsmatchen fortsatte för att komma ner från snöhögen och för att gå åt rätt håll. Elvira hamnade i foten av en annan snöhög. Där och då hade vi en dialog vi aldrig haft förut. En dialog full med rent uttalade ord, tidsbegrepp och upp till sex ord i samma mening. Situationen var lika frustrerande som underbar.
M -Kom nu Elvira
E -Jag vill inte!
M -Jo nu ska vi gå hem
E -Jag vill inte alls gå hem!
E -Jag vill leka ute
M -Du får leka ute i morgon
E -Vill inte leka ute i morgon
M -Jo
E -Vill leka ute NU
M -Nej, nu måste vi gå hem
E -Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte……
Elvira är riktigt hooked på plåster. Och det kan man ju förstå när hon har sådan otur. Hon ”råkar” klämma armar, kliva på något vasst eller hitta en prick på kroppen. Titt som tätt kommer hon in i rummet och snyftar. Hon visar det mycket, mycket lilla såret som är så litet att det inte går att se, om det inte är en prick då förstås. Efter att vi blåst, pussat och satt på plåster är allt bra igen. I några minuter, en kvart eller en halvtimma, sedan har Oledolyckan varit framme igen.
Och för att vi ska ha några plåster på lager när det verkligen gäller, så kör vi med maskeringstejp. Det går lika bra det. Den idén ska förskolan ha cred för.
Passande nog läser vi om Ingrid när det är dags att sova. Det är inga problem att få Viran i säng om man lockar med att Ingrid också har plåster. Katerina Janouchs serie om Ingrid är jättefina barnböcker med tre-fyra ordsmeningar och charmiga illustrationer. I garderoben har jag gömt Ingrid och bassiluskan. Den tar vi fram när Viran blir sjuk. Om hon blir sjuk, så här långt in i terminen har hon klarat sig 
Bild: Bonnier Carlsson
Under våren har Elvira fått besök av en talpedagog på dagis. Hon har jobbat med Elvira samtidigt som resursen har fått inspiration och hjälp med vad man kan hitta på/köpa in. Super!!! Hon är super.
Just nu ligger fokus på djur och kläder. Jag har tyckt att det är dags att gå vidare, hon kan ju det där nu. Men det ska kategoriseras i oändlighet fick jag veta när jag ställde frågan, ”-Ska vi inte börja med bokstäver snart?” Efter ett bestämt ”-Nej” kom förklaringen, vi ska hjälpa Elvira att fylla byrålådorna i hjärnan.
Visst känner du igen känslan av att inte hitta ordet du tänker på. -Vad heter det, hjälp mig nu, du vet vad jag menar. Så känns det när man inte hittar rätt byrålåda och i vår hjärna har vi tusentals byrålådor. När jag säger Elefant, så kanske du automatiskt tänker på giraffer, zebror och noshörningar. Du associerar och har öppnat en byrålåda.
Så nu ska vi fylla Elviras byrålådor. Hon ska lära sig att kategorisera djur som bor i skogen, i vatten, i Afrika, på bondgården och husdjur, insekter, de med fyra ben och de med två osv. Hon ska också lära sig kategorisera ytterkläder, sommarkläder, vinterkläder, flickkläder, pojkkläder, huvudbonader, skodon osv. Så de har att göra på dagis ett tag. Men när de är klara kommer hon inte att behöva leta efter orden särskilt länge. Och det är det som kan vara svårt när man har DS. Man vet, men man vet inte riktigt hur man ska få det ur sig.
Jobbstunden innehöll också prepositionen under, volymerna 1, 2, 3, 4, 5 och att räkna till 5 samt lite mungymnastik framför en spegel.
Gud vad skönt det är att de gör det där på dagis. Då behöver inte vi ha dåligt samvete för att vi bara lever vardagen. Och bokstäverna, ja de kan vi ju faktiskt ta sen
I helgen har vi pratat mycket om vår nya kompis Jack. Vi träffade honom i lördags, på hans dop. Här hemma går han under namnet Bebis-Jack. Elvira har gett honom ett tecken. Tecknet för jacka, så klart.
Hur logiskt som helst.
Bild: Bildbastecken
Hur mycket tecknar Elvis?
Elvis första tecken kom när han var 1 år. Därefter kommunicerade han i huvudsak med tecken i 6 mån. När han var ca 18 månader började han prata och idag är han 21 månader och pratar en-två ordsatser. Han är en liten papegoja. Upprepar allt. Tecknen använder han fortfarande till i stort sett allt han säger. Han lär sig ständigt nya. Men han har också ord som han inte kan tecknen till.
Vi var spända på vad personalen på förskolan skulle säga när han började i januari. Elvis är ju ett kvitto på att tecken funkar. De är imponerade av hans tal och har också sagt att de tror att det beror på att han har stimulerats med tecken. Men jag kan inte säga hur mycket det har sporrat dem att blir bättre själva. Alla barn på dagis tycker att det är kul med tecken, till och med femåringarna. Och snabbt lär de sig. Att det ska vara så svårt för oss vuxna…
Nu en fråga till er,
När slutade ditt barn att sova middag?
Ja, faktiskt. På svt-webben kan man se melodifestivalen på teckenspråk. Imponerande vad de är snabba med fingrarna. Det är riktigt underhållande.
Jag får lära mig att lägga mer känsla bakom tecknen till barnvisorna när vi sjunger här hemma. Lite koreografi, en fläkt och några tomtebloss på det (fast inte samtidigt), så är vi i hamn. Oslos hamn
Elviras öron och språkstimuleringen på förskolan har ju varit två återkommande ämnen här på bloggen, ibland många andra förstås. Men det var länge sedan jag följde upp och rapporterade till er som kanske följt detta lite närmare.
Jag börjar med det sötaste, öronen. Idag var vi och träffade audionomen. Han håller koll så att rören sitter där de ska och att det inte finns vax som kleggat igen dem. Är det som det ska anses Elviras hörsel vara normal. Och så var det idag. Vaxet åkte väl ut förra veckan kan jag tänka. Audionomen tyckte Elvira var stor nog att göra ett hörseltest efter instruktioner. Hon har aldrig tidigare gjort det och de hörseltest vi har gjort, BOEL, OAE och hjärnstamsaudiometri har ju alla gett olika resultat, men det vet ju ni så som jag tjatat om det tidigare. Så idag byggde hon en pyramid av plattor som träddes på en pinne efter varje pip och klappade händerna på begäran, fast att tanten som bad henne göra det var långt bort i korridoren. Hon fick godkänt, men slapp OK-stämpeln bak i rumpan. Den hade i och för sig klätt henne, då övriga kroppen är täckt av bläck efter en liten busaktion i helgen.
Förskolan. Det har gått fem månader sedan jag bad om handledning till förskolans pedagoger för första gången. Först förra veckan träffade jag den talpedagog som ska handleda personalen och träffa Elvira då och då för att ”jobba”. Samarbetet mellan talpedagog och pedagoger påbörjades efter årsskiftet. Tänk att det ska ta sådan tid, många kockar – många sjukdagar – många inställda möten. Det är ju bra att veta till nästa gång. Man ska ligga före behovet helt enkelt. Gärna några månader före. (Är det någon av er som kan se in i framtiden kan ni väl höra av er. Jag kommer nog att behöva era tjänster.) Jag är jätteglad för den hjälp Elvira och pedagogerna nu får och har fullt förtroende för talpedagogen. Tänk vad skönt att någon annan ställer krav för mitt barns räkning.
Men tro inte att det går som en dans. Elvira dansar i otakt just för tillfället. Men det får jag berätta om i morgon för nu måste jag sova. Mammor måste faktiskt det ibland.
Pappersböcker i all ära, men om man som förälder inte är tillgänglig är det ju bra om någon annan sköter läsningen. Hemkomna från dagis kan barnen varva ner framför tv:n medan föräldern står framför spisen och upplever nostalgi. Dessa tv-serier sändes när jag var barn. Sagofarbrorn läser i kuddrummet för en barnaskara i PO.P-kläder a´la 70-tal. Och tv-tittaren, får följa med i boken genom de tydliga illustrationerna. Emma och Totte ges ut av PanVision och DVD:erna innehåller samtliga sagor i vardera serie. De är dock inte kompletterade med tecken. Du kan beställa dem hos cdon.se
Elviras kompis Astrid ger fem stjärnor av fem möjliga till Emma. Elvira har inte haft ro att lyssna på en hel bok än.
Det finns sago-filmer med tecken. Landskrona vision ger ut fimer där Ika Nord läser Alfons Åberg och Eleonora Barthelom läser Mamma Mu.
Bilder: hämtade från PanVision
Böcker blir årets julklapp i det här huset. Kan man få för många? Vi har absolut för få. Ebba-böckerna har vi läst länge. De handlar om Ebba som har Downs syndrom. Ebba har en hund som heter Molle, hon har också fina kläder, tycker om att dansa och fyller år. Dessa fyra böcker har man kunnat köpa till paketpris hos Hatten förlag, men Ebba fyller år har varit slut en längre tid, så nu säljs de endast separat. Böckerna har kraftiga blad med flikar, vilket underlättar bläddringen. Bilderna är tydliga och orden kompletteras med tecken.
Elvira och Elvis har tröttnat lite på Ebba nu, så därför har vi bett Tomten att fixa fram böckerna om Karin och Simon. Jag har bara bläddrat snabbt i dem, men de verkar hålla samma höga kvalité som Ebba-böckerna. Och så är de skrivna av samma författare. Dessa kan man köpa styckevis eller som paket hos Landskrona vision.
Hos adlibris.se finns fler böcker med tecken för hörande barn bl a Emma, Totte, Lilla Anna, Nalle, Max. Men varför kostar de dubbelt så mycket som samma bok utan tecken?
Bilder från Hatten förlag och Landskrona vision