Elvira är en kavat tjej, stora folksamlingar skrämmer henne inte, hon kliver in och tar plats. Hon är heller inte rädd för att säga ifrån om det är något hon inte vill. Hon har heller inga betänkligheter om någon annan har något som hon vill ha, hon tar det bara. Sitter någon där hon vill sitta, så tränger hon sig in. Hon är inte rädd för trafik och inte för några djur (vad jag vet).
Men.
Hon är rädd för glassbilen. Signaturmelodin är läskig. När hon hör den kryper hon ihop, grimaserar och gör sig liten. Hon tittar på någon av oss med nedåtpekande mungipor och skrynklig haka ”-Läskig”. Till vår gata kommer glassbilen på tisdagar vid sju-tiden. Helt fel tid för en småbarnsfamilj. Våra barn är redan i sina pyjamaser då. Därför har hon bara hört melodin men aldrig sett bilen. Det komiska i det hela är att glass är det bästa Elvira vet. Att vara rädd för en bil fylld av glass går liksom inte riktigt ihop.
Nu är det nya tider. Nu är det varmt och kvällarna kan spenderas ute istället för i tv-soffan. Så passande då att glassbilden kom igår. Elvira som var i lekstugan öppnade dörren långsamt innan hon vågade sticka ut sitt huvud för att kolla om pappa var i närheten. ”-Läskig”.
Hon tog mod till sig och handlade en kartong Sandwich. Men trycka på tutan, det var för mycket begärt. En sak i taget.
Hon går nu och nynnar på melodin, rycker på axlarna och säger ”Inte läskig”. Men när jag visslar melodin, tittar hon på mig bekymrat. Helt övertygad är hon ändå inte. Vi får handla fler gånger.
För 3 1/2 år sedan. Tillvaron har inte förändrat sig nämnvärt, förutom att mamman ser lite fräschare ut på bilden, lite spänstigare i ansiktet liksom.
Ja men nu var det väl en si så där fem-sex dagar sedan jag tänkte att jag skulle posta ett inlägg här. Det snurrar lite för snabbt kring den här familjen just nu. Jag har haft en känsla av att inte hinna någonting, men haft massor att stå i. Då blir jag så himla frustrerad och otrevlig. Dessutom hade vi sportlov. En himla märklig ledighet blev det. Många dagar ledigt som bara försvann utan att fyllas av något vettigt, jo varsitt besök till badhuset för de två stora barnen.
Det var just om sportlovet inlägget skulle handla. Eftersom jag var otrevlig var barnen väldigt billiga, ni hade kunnat fynda två för priset av en. Men eftersom jag inte hann med någonting så kom aldrig annonsen ut. Och nu med en titt i backspegeln var det tur, för värdet visade sig stiga och nu är de ovärderliga (för jag är trevligare).
Elvira är fokuserad. Inspirerad av Toca Boca och smink-klipp av och med småtjejer på Youtube.
En dag på sportlovet såg ut så här,
Vi vaknar av att Elvira redan är uppe, det luktar nagellack ända upp till övervåningen. På undervåningen sitter Viran och gör sig fin. Mammas nagellack på tårna, på fingrarna, på golvet och på de små flaskorna. Lite senare samma dag sminkade hon sig. Med röd tuschpenna. På ögonlocken, på näsan, på kinderna och på hakan. Ännu senare på dagen skulle mamman förekomma dottern, så hon fick en egen sminkväska med rouge, ögonskugga, topps, bomull och spegel. Det kan väl ändå inte kladda? JO, det kan det vilket ledde till  tvätt av fåtöljklädsel. Det var ju ändå positivt att hon inte klippte håret.
En väntande tjej med spår av tusch i ansiktet. Nej doktorn, ansiktsfärgen hör inte till sjukdomsbilden.
En annan dag på sportlovet,
I två veckor har Elvira frågat, ”Är jag frisk nu?” Och tillslut kunde vi svara ”ja”. Men så gick dagarna och….
Fyra timmar på akuten. Lunginflammation igen, dock inte lika sjuk tjej. Ny bredare penicillin – större tabletter. Elvira väljer att ta hela dagsdosen i ett svep för att påskynda tillfrisknandet, ”-Nu är jag frisk!”, ”Nja….”
Alla dagar på sportlovet,
Elvis är biten, han kan inte leva utan Lego Star Wars. Där sitter han på bordet okontaktbar, gärna i pyjamas. Svarar inte, hör inte, ser inte. Vill inte göra någonting annat. Men pratar oavbrutet. Om Lego Star Wars.
Men nu är vi på banan igen, men det kommer att fortsätta snurra hela mars ut. Så tycker du uppdateringen här är kass följ @sotochsnygg på Instagram. Där har dessa bilder redan visats och där är uppdateringen mer frekvent. Fler bilder och färre ord, enklare när det snurrar.
Ja men vad bra, då blev det ett inlägg tillslut. Om det fick ett sammanhang, det vette katten.
På återseende! 😉
Idag blir det videoblogging. Något så exklusivt som ett fredagsmellis hos familjen Snygg. Anledningen till att jag filmade var för att visa min syster Caroline hur man tar sin medicin. Caroline, se och lär av en sexåring 😉
Det var med en viss skepsis jag tog emot tabletter. Men vad kan vara värre än att ge flytande under tvång med gråt och fasthållning? Â Medicineringen har gått som en dans. Som motivation eller muta, hur man nu vill se det, har Elvira fått en krona per gång. Snart har hon 30 kr och för dem ska hon köpa choklad. Ja tänk att tvånget är ett minne blott för Elviras del. Gud. Så. Skönt.
Elvis å andra sidan har aldrig ätit penicillin under sina fyra år. Ingen är gladare än vi. Han är aldrig sjuk heller, någon enstaka öroninflammation och förkylningar det är allt.
Det är klart att Elviras guldkorn ska ha ett eget inlägg och inte bara nämnas i förbifarten.
Det sitter på hedersplatsen, kylskåpet, och Elvira går ofta förbi och tittar, plockar ner, känner, visar och sätter tillbaka. Riktigt nöjd är hon.
Fast just nu kunde det vara bättre. Tjejerna i familjen är sänkta av en riktigt kraftig förkylning. Elvira fick dessutom diagnosen lunginflammation. Det är så trist att se barnen sjuka. Och nu så här andra veckan vill man ju bara att det ska vända så att allt blir som vanligt igen.
Tur då att man har sitt guldkorn 😉
För Elvira kretsar allt kring Ronja Rövardotter just nu. Nästan varje dag på väg hem från dagis och skola så stannar vi vid den snöhög som numer kallas Mattisborgen. Där flödar kreativiteten och barnen har hur kul som helst. Jag tror att Ronja-leken är den första leken som Elvira styr, annars är det mest Elvis som regisserar. Det är så kul att se. Elvira iscensätter scen efter scen. Idag innan vi skulle gå ut rev hon av en meter toapapper som hon skulle ha med sig. Det visade sig att det skulle hon lägga på hästens sår, precis så som Ronja lägger vitt tyg på såret i filmen. Här om dagen låg hon dubbelvikt och grät. När Martin gick fram för att höra hur det var fatt visade det sig att hon hade fastnat med foten hos rumpnissarna och låg och väntade på Birk.
Det roligaste med allt detta är att vi vuxna förstår leken för att Viran kan kommunicera vad som sker. Och hon gör det i nästan fullständiga meningar. Elviras låtsaslek har vi inte haft full insyn i tidigare just pga språket. En annan populär scen att leka är när Ronja och Birk lagar mat vid Björngrottan. Elvira lagar mat och Elvis fiskar, samma könsfördelning som i filmen. Fast den frångicks en gång när Elvis fick vara laxen och ligga på brasan.
Idag har vi alltså varit vid Mattisborgen. Elvis tyckte jag kunde vara Lovis eftersom det är hon som bestämmer. Smickrande. Martin fick vara Mattis.
På väg till borgen. Elvira tog skidorna precis som Ronja.
Här är den, Mattisborgen.
”Inne” i borgen, eller på snöhögen, det beror på hur man ser det.
Här står pappan och poserar. Men inte för att vara läcker utan för att han har en inflammerad tå. Där stod han inte länge, inget kan hålla Martin från att leka.
Elvira blev nedgrävd när björnen (Martin) kom.
Goa Elvis och goa Viran, alltid har de något upptåg på gång.
Och lilla sötnöten Elle, som sov sig igenom hela dramat. Hon har för övrigt lagt sig till med höga tjut. Elvira säger att Elle är läskig och tycker inte om det, men vildvittror och grådvärgar är inget hon bryr sig om.
