Just nu pågår det en debatt kring ”surfplattors” lämplighet som hjälpmedel i skolor och det har väl inte undgått läsare här på bloggen att vi helhjärtat omfamnar denna nya möjlighet för barnen att utforska/inspireras/spela/lära sig saker med hjälp av främst iPad och iPhone.
Det går inte att förstå hur duktiga de är på att intuitivt förstå tekniken utan att ha sett dem sätta sig och bläddra fram ett kul kattklipp på YouTube eller lägga en pärlplatta eller frisera en hund eller att ha provat på det själv. Därför är det ganska kul att det nu har samlats in pengar till en iPad åt Jan Björklund så han själv kan testa.
Nu finns det ju bättre saker att lägga pengar på än att kasta pärlor på svin och nedan hittar Ni ett behjärtansvärt projekt som skulle behöva Er hjälp.
Titta gärna runt mer på FundedByMe och se om Ni hittar något annat kul projekt att stödja och letar Ni efter appar kan jag rekommendera Pappas Appar!
I vår kommun verkar föryngring vara en utmaning för FUB. Att nå ut till alla barn och deras föräldrar och berätta att de finns, vad de kan göra och bidra till.
Som ”ung” medlem i styrelsen ska jag nu undersöka möjligheten att få igång Upp och Ner gympa. Jag har hela tiden trott att gympan är ett färdigt koncept, men med tanke på de träffar jag får på Google är jag inte lika säker längre. Är det bara ett festligt namn som spridit sig?
Hur som helst så behöver jag alla era tips och erfarenheter. Hur fungerar ditt barns gympa? Vem är ledare, en förälder eller någon från en förening? Hur ofta träffas ni?
Tacksam för tips och råd som sagt!
Under våren har Elvira fått besök av en talpedagog på dagis. Hon har jobbat med Elvira samtidigt som resursen har fått inspiration och hjälp med vad man kan hitta på/köpa in. Super!!! Hon är super.
Just nu ligger fokus på djur och kläder. Jag har tyckt att det är dags att gå vidare, hon kan ju det där nu. Men det ska kategoriseras i oändlighet fick jag veta när jag ställde frågan, ”-Ska vi inte börja med bokstäver snart?” Efter ett bestämt ”-Nej” kom förklaringen, vi ska hjälpa Elvira att fylla byrålådorna i hjärnan.
Visst känner du igen känslan av att inte hitta ordet du tänker på. -Vad heter det, hjälp mig nu, du vet vad jag menar. Så känns det när man inte hittar rätt byrålåda och i vår hjärna har vi tusentals byrålådor. När jag säger Elefant, så kanske du automatiskt tänker på giraffer, zebror och noshörningar. Du associerar och har öppnat en byrålåda.
Så nu ska vi fylla Elviras byrålådor. Hon ska lära sig att kategorisera djur som bor i skogen, i vatten, i Afrika, på bondgården och husdjur, insekter, de med fyra ben och de med två osv. Hon ska också lära sig kategorisera ytterkläder, sommarkläder, vinterkläder, flickkläder, pojkkläder, huvudbonader, skodon osv. Så de har att göra på dagis ett tag. Men när de är klara kommer hon inte att behöva leta efter orden särskilt länge. Och det är det som kan vara svårt när man har DS. Man vet, men man vet inte riktigt hur man ska få det ur sig.
Jobbstunden innehöll också prepositionen under, volymerna 1, 2, 3, 4, 5 och att räkna till 5 samt lite mungymnastik framför en spegel.
Gud vad skönt det är att de gör det där på dagis. Då behöver inte vi ha dåligt samvete för att vi bara lever vardagen. Och bokstäverna, ja de kan vi ju faktiskt ta sen 😉
Tack för tipsen! Vi har ett dokument där vi fyller i nya tecken och ord som Elvira lär sig. Detta är tänkt att ha med vid utvecklingssamtalen för att ”visualisera” utvecklingen. Teckna till filmer kan vi bli mycket bättre på. Det är ett bra tips! Samspel är viktigt. Turtagning är något vi haft med oss hela tiden, efter att jag läst MacDonald och om svårigheten att föra dialoger.
Hur som helst. Jag höll mitt löfte om att teckna hela tiden… ganska bra. Jag ligger före Viran och det är väl bra nog.
Börjar man tänka på sorteringsövningar upptäcker man att de finns i oändlighet. Tror att vi börjar med färgerna blå/röd, gul/grön. Det är inte helt nytt. Sedan går vi nog vidare och kör dem i kombination med stor/liten, mjuk/hård.
Läsestunden på kvällen gick så där. Jag tog fram en ny bok från gömmorna, Max nalle. När jag läste ”Titta Max” då svarade hon ”Nej” , jag bläddrade och läste ”Titta nalle”, Elvira svarade ”Nej”. Barn är underbara! Elvira ville bläddra själv, så klart. Det tog inte lång stund innan hon roffade åt sig boken och bläddrade till slutet och sa/tecknade slut (det låter ”aaschi” = nu är det slut).
Pappa läste Bobbos väska, det gick bättre men det är svårt att sitta still, titta på tecknen och bilderna. Hon läser helst själv, tecknar sina tecken och säger sitt joller, då kan hon sitta lääänge.
Inspirerad av sjukhusvistelsen köpte jag såpbubblor (sjuksköterskornas hemliga vapen). Det var en kul blåsövning som passar bra i badet. Elvira ville förstås göra själv.
Hon är så himla bestämd och hävdar sin rätt högljutt. Hennes motto borde vara,
Ha det bäst, protest!
