Nu är snart första månaden på 2012 slut. I år tycker jag det gick förvånansvärt lätt att vänja sig vid att skriva 12 istället för 11.
Om man sammanfattar bloggens 2011 enligt Google Analytics så var ni
8 849 unika besökare
tillsammans gjorde ni
19 497 besök
56% av er kom tillbaka och besökte bloggen flera gånger och genomsnittstiden ni spenderar här är 1, 01 min per besök.
De flesta av er som kommenterar känner jag i verkliga livet eller från Internet. Men vilka är alla ni andra som besöker oss? Det har jag ingen som helst aning om och det är jag så himla nyfiken på. Och, jag skulle bli så himla glad om du som läser bloggen (känd eller okänd) skulle vilja svara på frågorna nedan. Jag vill ju ha en bild av min läsekrets. Jag menar, jag skriver ju inte enbart för mitt eget nöjes skull. Jag skriver ju för Virans och Elvis skull och för ER skull, för att ni ska komma tillbaka och hälsa på igen.
Om några veckor presenterar jag en sammanställning. Det måste ju vara kul för er också att veta vilka ni delar bloggen med. Kanske är du katten bland hermelinerna?
I gentjänst tänkte jag att du kan ställa mig en fråga, vilken som helst, i kommentarsfältet, anonymt eller inte spelar ingen roll. Har du ingen fråga kanske det ändå finns något som du skulle vilja läsa mer om, berätta gärna det.
Okej?
När du svarat på frågorna klickar du på Submit. Bring it on!
Asså ibland kan man känna sig riktigt korkad. Som när man syltar in sig i ett samtal på fikarasten som handlar om något man inte har en aning om, typ konflikter i mellanöstern, diktatorer, gas och olja. Sån´t där som bara får passera som inte får plats i huvudet när det finns så mycket annat att fokusera på och komma ihåg. Men som trots allt blir intressant där i stunden och man börjar ställa frågor och på så sätt blottlägger sin okunskap.
Min käre man brukar skämta om att jag skolkade från NO- och SO-lektionerna på högstadiet och det är väl inte riktigt sant. Jag satt faktiskt där i bänken, men jag lyssnade inte, så tyvärr har jag ett glapp där kunskapsmässigt.
Byrålådan uppe i hjärnan som är märkt SO/NO är i stort sett tom med undantag för Pb för bly, P för fosfor och H2O för vatten. (Och ja, jag googlade just för att dubbelkolla så jag inte skulle minnas fel.) I byrålådan finns också några rester från mellanstadiets geografi dvs Sverigekartan (åk 4) Europakartan – innan man delade Jugoslavien, (åk 5) och världskartan – innan man bytte ut Peking mot Bejing och då Dar es-Salaam var huvudstad i Tanzania (åk 6).
Vad jag vill säga med detta? Jo, att det lyckligtvis är så himla mycket annat som fastnat så att jag överaskar mig själv med att bli imponerad titt som tätt, utan att skryta. Som när jag nattar Viran och ligger och sjunger från Barnkammarböckerna. Jag kan ju för tusan nästan varje visa! Och kan jag den inte direkt så läser jag texten och så bläddrar hjärnan sig långt bak i minnet och skickar fram melodin och så vips så kommer jag ihåg. Som t ex visan I Medelhavet som vi sjöng på musiken i mellanstadiet. Jag har inte tänkt särskilt mycket på den visan under de senaste 25 åren, men när den dyker upp där i boken så kan jag och så minns jag och så skrattar jag på samma ställe som jag gjorde då i 4:an/5:an. Och jag minns att jag skrattade så jag inte kunde sluta och att det blev lite pinsamt dels för att jag inte kunde sluta skratta och för att ingen annan i klassen skrattade lika mycket. Ni känner igen er i den situationen det vet jag.
I Medelhavet sjöng vi med fyra verser, svenska, engelska, låtsasryska och låtsasnorska
Låtsasnorska:
I Norska havet små torskar svömme,
apu, apu, apu, apu.
Men i min blodpump där plasker du,
apu, apu, apu, apu.
Och det var där vid blodpump och plasker som jag nästan bröt ihop. Men ni förstår ju om ni kan se det i bilder. Någon som plaskar omkring i en blodpump. Och det ska vara en illustration för någon man har kär.
Ja, hå-hå, ja-ja! Vad kul man har haft det. Om man skulle ta och utmana kollegerna på barnvisor på måndag?
Motsatser attraherar, är det inte så man säger? ”Vi kompletterar varandra” är ju ett känt citat som man ser i veckotidningar jämt och ständigt. Med facit i hand är det ju inte så konstigt att Martin och jag blir GALNA på varandra ibland. Men det är tur att det går över. Igår snubblade vi över ett personlighetstest.
Om mig:
Självständig, originell, analytisk och bestämd. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga dina visioner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Född ledare, men kan underordna sig andra ledare du respekterar och litar på.
Om Martin:
Tystlåten och reserverad. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagd med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Intresserad av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojal och moralisk, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytisk och objektiv. Mycket skicklig på att finna lösningar på praktiska problem.
Hur får vi ihop det? Jo det måste vara för att Martin är praktiskt lagd och kan hjälpa till att omsätta mina planer i handling, även om det inte händer ögonblickligen, som jag hade föredragit, så finner han en lösning och får det gjord tids nog. Och eftersom han är okomplicerad så har han överseende med mina visioner och långsiktighet. Och jag imponeras av att han tar reda på hur saker fungerar och därför besitter en massa kunskap. Och innerst inne är Martin tacksam för att jag är ledaren för han vet att jag förhindrar honom från att gå och idissla och så slipper han dessutom ta en massa beslut. Och jag är tacksam för att han är den där okomplicerade personen för då får jag ta plats, men jag bromsas också och det är nog för mitt eget bästa trots allt, för allt behöver inte ske precis nu och på samma gång.
Och eftersom vi båda är analytiska har vi redan förstått allt detta, men det var kul att testet var så pricksäkert. Man får helt enkelt ha överseende med varandra och respektera varandra. Och det gör vi för det mesta.
Kan du hålla dig borta från testet?
Nu är det sista dagen utan pappan. Äntligen! Åh vad vi har saknat honom. Och vilken tur att vi har FaceTime, WhatsApp, Viber och HeyTell som kommunikationsmedel. Det är några fler än en gammal hederlig telefon eller brev.
Som igår, då det blev stoj och stim efter badet. Barnen gick bananas och Elvira klämde fingrarna ganska illa i en dörr. Och så trötthet på det. Oj vad det var synd om henne. Mina pussar räckte inte till, kanske för att jag också gick bananas i allt detta stim. Elvira samlade sig och såg sig omkring och hakan började hoppa ännu en gång -Pappaaaaa! Så vi ”ringde” honom så att han också fick pussa och blåsa på fingrarna. Tänk va, att vi har pappan i en liten låda på 10 x 5 x 1 cm. Det är bara att plocka fram honom ur fickan eller handväskan. Men det ska sannerligen bli skönt att ha honom här i den större storleken.
Och han kommer att kastas in i vardagen på en gång. Först möte på hab och därefter på med takräcket och mot IKEA. He, he, he!
Om barnen är livets stora glädjeämnen måste väl ändå reafynd vara livets små. Det är både kul och farligt att jobba mitt i stan. Men det är framför allt himla fiffigt. Alla de små ärenden som annars hade fått göras på kvällstid eller på helger gör jag på lunchen. Igår blev det en timer till motorvärmaren och näsdroppar och salva till barnen. En annan lunch besök hos klackbaren, en annan barnkalaspresent osv.
Men idag blev det bara till mig. Det visade sig vara halva reapriset på Indiska. Så för 270 kr fick jag kudden, en vit stjorta som kan kombineras i oändlighet, en mjuk och gosig sjal och en klänning som jag hållit i till ordinariepris men hängt tillbaka. Så med tjejmatte har jag idag tjänat 630 kr 
Men är den inte fin?
Om det bara hade varit bra ljus för fotografering…
Vi önskar eder alla en fröjdefull jul
Foto: Katarina Sahlin
Fotogra: Elvira. Som klurat ut hur man fotar och filmar med mammans telefon.
Och när jag ändå är i farten och citerar Elvis så kan jag ju fortsätta med fadern hans som sitter försjunken bakom datorn i soffan och lokalnyheterna på tvn. Jag påpekar att en av hans konsultkolleger är på tv. Då utbrister han
- Ja och det är filmat hemma hos oss!
No comments. 
Vi har bakat saffransbullar. Medan pappan och Elvis tvättade bilen, stannade tjejerna inne och bakade.
Nästa generation män (det bästa exemplaret) kom in och hjälpte till på slutet. För att få jämnvikt röt barnen som lejon – mjukt och hårt.
Kuriosa: Traditionellt och hederligt, så blev det för oss när vi fick barn, då föll vi tillbaka till det typiskt kvinnliga och mannliga sysslorna. Fast jag bokar däckbyte, service och fixar försäkringsärenden gällande bilen och pappan tvättar och städar. Så nog är det 2000-tal även hos oss ibland. Fast jag borrar inte, det där med plugg med olika färger går över mitt förstånd
Vi som har släkt på avstånd åker mycket bil. För att det inte ska blir för långsamt försöker vi har roligt. En populär åka-bil-aktivitet i somras var att göra egna sånger med appen Songify. Det blev många roliga sånger och barnen ber fortfarande om att få höra låten som handlar om dem själva. Pappan och barnen gjorde en sång om mamman. Vi skrattar fortfarande åt den, särskilt barnen.
När vi ändå är inne på bajs-temat menar jag. Detta bjuder jag på. Det är ju jul (snart).
Tänk att de har så mycket att säga om mig.
Vi åkte till stugan och satte upp adventsljusstakar, såg över stället och satte ljus på gravarna. Vädret var inte det bästa så vi hade ingen picknick med oss. Elvis försåg sig med dricka från stuprännan.
Kuriosa: Under stuprännan står det sommartid en tunna som samlar regnvatten. I somras riskerade man att bli doppad i tunnan om man sa bajs för 127 890 000 gången. Det funkade ganska bra tills Elvis fick Bajs-boken i födelsedagspresent. För att kunna läsa den var man tvungen att säga bajs. Men begreppet ”att bli doppad” överlevde och nu för tiden är det mest pappan och Elvis som gaddar ihop sig och hotar med att doppa mamman i allahanda ting. Inte för att hon säger bajs bör kanske tilläggas, snarare för att hon har snippa och inte snopp och för att hon inte gärna doppar sig i alla handa ting.