I flera veckor har jag cyklat förbi det här skyltfönstret på väg till jobbet och tänkt ”om jag ändå fick klä på mig pyjamasen igen”.  Och nu är jag här. Det är måndag och jag är hemma i pyjamas. Hela dagen har jag haft pyjamas. Jag har lagat lunch i pyjamas, hämtat posten i pyjamas, tittat på dag-tv i pyjamas och jag måste säga att det är ju det bästa plagget. Det sitter inte åt, det är mjukt och följsamt och varken för svalt eller varmt. Perfekt!

Snart ska jag laga middag i pyjamas.

Idag är första dagen på min tjänstledighet. Den första dagen på resten av mitt liv. Det känns lite som ett oskrivet blad även om vi gjort det förut. Fått barn alltså, men vi vet ju inte alls vem vi väntar på. Vi vet inte hur det är att ha tre barn och hur det är att sova fem i sängen.

Hösten har hittills varit ett enda långt lopp där det inte funnits mycket tid till reflektion. Jag har jobbat heltid för första gången på sex år. Barnen har haft veckovisa fritidsaktiviteter för första gången i sina liv. Och jag har varit bortrest från familjen var och varannan helg. Jag har känt mig otillräcklig var jag än befunnit mig. Men nu är det ändring på det. Äntligen kan fokus riktas mot familjen, och enbart familjen.

Så i helgen har vi tagit fram bebissakerna. Vi har byggt ut den 2,70 breda sängen med ytterligare 60 cm. Vi har köpt blöjor och de första kläderna. Packat BB-väskan och känt förväntan. Och från och med nu gör vi inget annat. Nu väntar vi bara. Hela familjen. Vi är redo och vi undrar vem du är.

Etiketter:
måndag, 2012-10-15 · Tråkmånsarna har inte kommenterat »