Det händer att vi läser Bamse-tidningen, Bamse för de yngsta. En pektidning med lite text och stora bilder. Den är mycket uppskattad här hemma. När Elvis var ute och jobb-reste med pappan förra veckan fick han köpa tidningen. Det aktuella numret heter Brumma och Mjau.
Numret inleds med ”Vet du vem Brumma är? Brumma är ofta inne i sin egen värld. Brumma är inte som alla andra” och handlar sedan om när Brumma rymmer till dagis en lördagsmorgon.
På Bamse.se beskrivs Brumma
Brumma är Bamses och Brummelisas yngsta dotter. Skalman har en gång sagt att ”Brumma inte är som andra”. Hon är lite klumpig och långsam och hon pratar inte så bra. Men hon är världens snällaste unge och ser gott i alla. Hennes bästa kompis är Mini-Hopp. De går på dagis tillsammans.
Hög igenkänningsfaktor med andra ord.
Bild: Söt och Snygg
För länge sedan (nåja 2007) läste jag en tråd på Familjeliv som löd något i stil med ”nu har jag börjat blogga…” Det var en pappa till en kille med en kromosomdiagnos, 22q11, eller Catch 22, som skrev detta. Jag hälsade på hos Heja Abbe och började läsa, och blev fast. Sedan dess har jag prenumererat och läst varje inlägg som denna pappa skrivit.
Jag skrev ett inlägg och tipsade om bloggen, pappan tackade för orden och vi lade till varandras bloggar i våra länklistor. Denna underbara blogg har sedan dess varit en stor inspirationskälla. Dess ord är så välbekanta för oss föräldrar, men ändå intressanta. Det är inte alla som kan lyckas med det.
Jag tror inte att Abbes pappa har så mycket nytta av våran länk om man tänker på mängden trafik från våran blogg till hans. Vi däremot, vi är väldigt tacksamma. Vi får flera hundra besökare till vår blogg från Heja Abbe. Så vi vill tacka Abbes pappa för att vi får finnas där och för att han hjälper till att sprida våra ord. Och så vill vi säga STORT, STORT GRATTIS till Stora Bloggpriset, ett pris han är väl förtjänt av.
Det sista tipset vänder sig till de allra minsta eller de ”stora” som ingen har. Spegeln, den är Elviras bästa lekkamrat. Hon har vistats framför den i hela sitt liv skulle man kunna säga.
Från en början var hon nyfiken på vad som fanns i den eller på andra sidan om den. Spegelbilden lockade henne att resa nacken när hon låg på mage. Hon har lärt sig sitta, krypa och stå framför spegeln. Den har varit hennes bästa samtalspartner och det är där hon ”talat ut”. Vad som sagts/sägs är det bara Viran och spegelbilden som vet. Idag vänder hon sig till spegeln för att få bekräftat hur snygg och rolig hon är. Den är en viktigt del av utklädningsleken och det är framför spegeln det bjuds på det bästa spexet.
Spegeln får hänga med även i fortsättningen. Det finns planer på att hänga upp ett par romerska ringar framför. Det skulle fröken gilla.
Jag tror inte det finns ett bättre sätt att få kroppsuppfattning på.
Det sjätte julklappstipset blir mössor, hattar, kepsar och scarfs. Utklädning har Elvira sysslat med länge. Från diverse huvudbonader via reflexvästar till Pippi. Hon har satt på sig plagg på de mest konstiga sätt, visat oss, sagt -Hej då! och gett sig iväg. Hon intar en roll och ska alltid gå någonstans när hon är utklädd, ut på ärende liksom. Med sig har hon en liten handväska med en gammal mobil. Och det finns ju nytta även i denna lek, samtidigt som hon använder sin fantasi övar hon på att klä på sig.
Så gör som barnens fastrar, iväg till Myrorna och köp roliga hattar, sy på något band, en kula/toffs/blomma/fjäril och vips så kan Prussiluskan flytta in.
Att rita är nog det bästa Elvira vet. Men det kan ju bli ett sådant projekt. Att plocka fram grejerna går ju fort, men att städa efter… ja ni vet. Det sitter krita lite här och var eller rinner vattenfärg här och där.
Vi är inne på vår andra Aquadoodle-matta. Den första är utsliten. Den köpte vi för ca ett år sedan och fortfarande är det lika roligt. Oroa sig för färg på väggarna eller i soffan behöver man inte, eftersom det bara är vatten som man fyller pennan med. Och den är lätt att ta med om man åker bort. Tar nästan ingen plats. Vi har köpt våra på Toys”R”Us.
En mycket god konkurrent är rittavlan. Elvira fick sin första förra julen och sin andra till 3 års dagen. Hon bet sönder pennan. På ett sätt kompletterar de ju faktiskt varandra. Mattan tillåter stora rörelser och tavlan stimulerar finmotoriken. Men bästa av allt, det är roligt att rita och skönt att slippa sanera.
Pappersböcker i all ära, men om man som förälder inte är tillgänglig är det ju bra om någon annan sköter läsningen. Hemkomna från dagis kan barnen varva ner framför tv:n medan föräldern står framför spisen och upplever nostalgi. Dessa tv-serier sändes när jag var barn. Sagofarbrorn läser i kuddrummet för en barnaskara i PO.P-kläder a´la 70-tal. Och tv-tittaren, får följa med i boken genom de tydliga illustrationerna. Emma och Totte ges ut av PanVision och DVD:erna innehåller samtliga sagor i vardera serie. De är dock inte kompletterade med tecken. Du kan beställa dem hos cdon.se
Elviras kompis Astrid ger fem stjärnor av fem möjliga till Emma. Elvira har inte haft ro att lyssna på en hel bok än.
Det finns sago-filmer med tecken. Landskrona vision ger ut fimer där Ika Nord läser Alfons Åberg och Eleonora Barthelom läser Mamma Mu.
Bilder: hämtade från PanVision
Böcker blir årets julklapp i det här huset. Kan man få för många? Vi har absolut för få. Ebba-böckerna har vi läst länge. De handlar om Ebba som har Downs syndrom. Ebba har en hund som heter Molle, hon har också fina kläder, tycker om att dansa och fyller år. Dessa fyra böcker har man kunnat köpa till paketpris hos Hatten förlag, men Ebba fyller år har varit slut en längre tid, så nu säljs de endast separat. Böckerna har kraftiga blad med flikar, vilket underlättar bläddringen. Bilderna är tydliga och orden kompletteras med tecken.
Elvira och Elvis har tröttnat lite på Ebba nu, så därför har vi bett Tomten att fixa fram böckerna om Karin och Simon. Jag har bara bläddrat snabbt i dem, men de verkar hålla samma höga kvalité som Ebba-böckerna. Och så är de skrivna av samma författare. Dessa kan man köpa styckevis eller som paket hos Landskrona vision.
Hos adlibris.se finns fler böcker med tecken för hörande barn bl a Emma, Totte, Lilla Anna, Nalle, Max. Men varför kostar de dubbelt så mycket som samma bok utan tecken?
Bilder från Hatten förlag och Landskrona vision
Leka med dockor gör ju gärna både pojkar och flickor. Roligare blir det när dockan liknar en själv. När vi var i NY i somras fick Elvira en docka från The American Girl.
Hos Varsam kan man inte välja docka efter hårfärg och frisyr, men man kan köpa hjälpmedel till dockan. Varför inte ett par glasögon, en rullstol, rullator eller en skyddshjälm. Skyddshjälm borde vi sätta på Elvis.
Bild från Varsam
Visst kan det vara svårt att hitta bra julklappar till barnen? Nu är det hög tid att börja fundera om man inte redan har gjort det. Vad ska tomten ha i säcken? Därför tänkte jag tipsa er om saker som vi har haft glädje av. Jag menar, ska de ändå spridas över hela hemmet kan de väl åtminstone vara vettiga och tjäna ett gott syfte.
När det gäller film så har Elvira länge varit ett hängivet fan av teckensångs-filmer. Hon har lärt sig massor av dem. De är både förströelse och stimulans på en och samma gång.
För de minsta barnen, från 1 år och äldre har Kika på Ika ett bra tempo. Det går väääldigt långsamt. Ika sjunger och tecknar vanliga barnvisor som t ex Lille katt, Här dansar Herr Gurka, Björnen sover, Gubben i lådan, Lilla snigel och många fler. Ika är ju Ika, en del har svårt för hennes mimik och ”sätt”, men den här är faktiskt bra. Och den vuxne hinner också med att lära sig tecknen till sångerna.
Kika på Ika 2, har vi inte sett så mycket på än. Den har ett högre tempo och riktar sig till lite större barn. Filmen innehåller sånger som leds av Ika och rim och ramsor med barn. Sångerna handlar om trafik, att göra sig illa, veckodagar, månader, årstider och humör.
Båda filmerna kan beställas från Landskrona vision.
Bild: Landskrona vision