En av godnattsagorna i kväll var Pinos dagbok som vi lånade på biblioteket. Barnen har läst boken flera, flera gånger. Både på dagis och hemma. De kan den utantill. Ikväll fick Elvis och Elvira turas om att läsa, en sida var, en åt gången. Det gick bra. Annars blir det lätt så att Elvis tar över när vi läser något tillsammans eftersom han får ur sig orden snabbare.
Boken består av tre-fyra ordsmeningar. Lagom långa för att komma ihåg och upprepa efter den som läser. Och med hjälp av bilderna kan barnen berätta/”läsa” Pino för mig. Perfekt ”språkträning” och på den nivån Elvira befinner sig nu.
Nu säljer även Hatten förlag Pino-böcker. Man kan också komplettera med teckenremsor att klistra in i boken. Praktiskt för den som läser för barnet och hjälper barnet att parar ihop ordbilden med tecknet. Fiffigt.
Pino har en egen webbsida. Böckerna är billigast hos Adlibris. Vill också passa på att tipsa om dataspelet. Enklaste enkla där man lär sig styra musen och klicka. Man måste få känna sig duktig också.
Jag klickade hem några böcker + en pysselbok ikväll och räknade samtidigt till 22 st olika titlar. Om bara Viran visste…
Förra veckan var vi till logopeden på hab. Elvira och logopeden läste Pino och lekte samtidigt det som de läste. De höll på i en timme. Sedan ville Elvira undersöka logopedens almanacka, men när hon inte fick rita i den blev hon sur och lutade sig mot en hylla med armarna i kors och huvudet däri.
Idag kom det ett två A4-sidor långt brev med tips och sidhänvisningar till fjärde boken Utbyggd grammatik. Stort tack för det! Som bilaga fick vi en lista på Språkpiller-böcker att låna från bibblan En lista till oss och en annan till förskolan. Snacka om ambitiöst. Vi träffar bara logopeden några gånger om året. För att få komma dit måste vi först be specialpedagogen på hab att skriva en remiss. Nu ska vi be om remiss om ett halvår. Det var det det, för den här gången.
Här om dagen skrev jag om en känsla som trängde undan orden. Idag gav Elvira utlopp för en annan känsla som framhävde orden. Hon var så himla förbannad.
Den här gången var det hämtning på förskolan. Svettiga gick vi ut genom entrén efter brottningsmatchen med ytterkläderna. Elvis och Elvira sprang ut på gården och började klättra i en snöhög. Jag lät dem leka en stund. När Elvira hittade ett ställe på snöhögen som möjliggjorde en rymning över staketet var det dags att bryta upp. Och arg blev hon, och det kan man ju förstå. Att gå misste om en sådan chans till frihet.
Brottningsmatchen fortsatte för att komma ner från snöhögen och för att gå åt rätt håll. Elvira hamnade i foten av en annan snöhög. Där och då hade vi en dialog vi aldrig haft förut. En dialog full med rent uttalade ord, tidsbegrepp och upp till sex ord i samma mening. Situationen var lika frustrerande som underbar.
M -Kom nu Elvira
E -Jag vill inte!
M -Jo nu ska vi gå hem
E -Jag vill inte alls gå hem!
E -Jag vill leka ute
M -Du får leka ute i morgon
E -Vill inte leka ute i morgon
M -Jo
E -Vill leka ute NU
M -Nej, nu måste vi gå hem
E -Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte……
Tidigare berättade jag om de situationer man arrangerar på förskolan för Elviras räkning. En av dessa är ju rolleken med ett annat barn. När man började med detta trodde man att det var Elvira som behövde stöd i rolleken. Istället visade det sig att det var de barn som bjöds in till leken som behövde guidning av pedagogen. Barnen blev osäkra när Elvira pratade sitt låtsas-språk, när de inte förstod hennes uttal och tecken eller hennes sätt att vara. Resultatet var lite förvånande eftersom vi vuxna kanske lätt tar för givet att barn förstår varandra bäst.
På utvecklingssamtalet berättade pedaogen om den senaste rolleks-stunden. Hon hade bjudit in en 5-årig pojke som är ny på förskolan. Han har just kommit till Sverige och har därför inget talat språk som barn och vuxna på dagis förstår. Han och Elvira lekte med plastdjur och byggde hus åt dem av klossar. Han är den som förstått Elvira bäst, redan från lekens början. Han hade varit försiktig, tagit sig tid att vänta in och läsa av. De kommunicerade med gester, tecken och sina modersmål. Visst är det häftigt!
Jag promenerade med barnen i syskonvagnen hem från dagis. Det var ovanligt lugnt i ekipaget, barnen satt försjunkna och jag gick och funderade på något i stil med ”vad ska jag göra till middag”. Elvis vände sig om och tittade upp på mig. Jag sa
- Hej gubben!
Elvis vände sig framåt för att två sekunder senare vända sig mot mig igen. Han ser frågande ut när han säger
-Vilken gubbe?
Jag skrattar och svarar
- Jag menar dig, du är min gubbe.
-Näe, jag inte gubbe!
Jag rättar mig och säger
-Hej pojken!
-Näe!
-Är du inte en pojke?
-Näe!
Elvis vänder sig framåt, tänker en sekund och säger
-Jag är stor kille!
Elvis är på det klara med att han är en stor kille. Det poängteras ganska ofta från denna lilla men bestämda människa. För övrigt så har han svårt för pronomen. Det är svårt att skilja på han och hon. Många är ”hon”.
Idag tog Elvira den slemlösande medicinen själv med medicinsked. Vi jublade så där överdrivet och fånigt som föräldrar gör för att uppmuntra gott beteende, samtidigt som vi hoppades att ingen såg oss genom fönstret. Elvis betraktade sina fåniga föräldrar och sin stolta syster och konstaterade ”Elvira är stor kille”.
Barnen räddade en kartong från pappersinsamlingen här om dagen. Den blev så klart en kul leksak. Elvis plockade upp leksaker som låg spridda i vardagsrummet och la dem i kartongen. Ihärdig var han. Och fokuserad. Pappan frågade,
- Vad gör du Elvis?
- Flyttar.
- Ja ha, men vart ska du flytta då? Undrade pappan lite förvånat.
- Bakåt, svarade Elvis och drog stånkandes kartongen några steg bakåt.
Det är ju så himla kul, det här med språk och små barn. Elvis han hakar på allt. Idag har pappan lärt honom fraserna ”Jag är skeptisk”, ”Det var bättre förr” och ”När jag var ung”.
Vi får se när de kommer till användning.
Ni visade er vara en samling enstämmiga läsare som alla röstade på stora avdelningen. Det gjorde vi också till slut och personalen med till viss del.
Det visade sig att den stora avdelningen kommer bl a att bestå av 14 st femåringar. Just den sammansättningen barn förväntas bli en väldigt stökig och ”båkig” grupp. Det i kombination med att vårt dagis är en fd skola och består av tre stora klassrum och en ombyggd korridor. En miljö som inte är optimal för något barn. Även om man försökt göra rum i rummen så är det svårt att gå undan om det blir för mycket stök. Därför ska Elvira ha sin bas på den lilla avdelningen där gruppen består av färre barn och där de barn hon leker med kommer att gå. På lilla avdelningen kommer hon att äta, vila och läsa, men hon kommer dagligen och så mycket som möjligt att vara på den stora avdelningen för att få draghjälp. Visar det sig att hon klarar den stökiga gruppen bra kan hon flytta över när hon vill.
Denna lösningen känns bra med tanke på att Elvira har en tendens att bli tyst när andra barn tar allt för stor plats. Men samtidigt blir hon ”bossig” bland de små. Nu får hon båda världar och förhoppningsvis i rätt portion. Det enda negativa är att vi får byta pedagogisk ansvarig, detta blir den tredje i ordningen och att i stort sett alla pedagoger som nu varit Elviras ”fröknar” går över till stora avdelningen och det är dessa som kan teckna. Men man kan också se det positivt och det föredrar jag att göra (för det mesta). Den nya pedagogiskt ansvarige verkar taggad och är seriös och nu får de nya fröknarna gå teckenkurs och då kommer de att förhoppningsvis teckna på båda avdelningarna. Vårt dagis kan på så sätt profilera sig som en teckenförskola.
Jag tror att det blir bra det här. Men tänk vad mycket extra vi tänker när det rör Elvira. Vi är så måna om att hon ska få de bästa förutsättningarna. Hade detta rört Elvis hade vi nog bara sagt ”Jaha!”. Och ändå bryr vi oss inte mindre om honom. Goda förebilder är viktigt för båda barnen, men Elvira i synnerhet. I alla fall när det rör inlärning, både social och teoretisk.
Under våren har Elvira fått besök av en talpedagog på dagis. Hon har jobbat med Elvira samtidigt som resursen har fått inspiration och hjälp med vad man kan hitta på/köpa in. Super!!! Hon är super.
Just nu ligger fokus på djur och kläder. Jag har tyckt att det är dags att gå vidare, hon kan ju det där nu. Men det ska kategoriseras i oändlighet fick jag veta när jag ställde frågan, ”-Ska vi inte börja med bokstäver snart?” Efter ett bestämt ”-Nej” kom förklaringen, vi ska hjälpa Elvira att fylla byrålådorna i hjärnan.
Visst känner du igen känslan av att inte hitta ordet du tänker på. -Vad heter det, hjälp mig nu, du vet vad jag menar. Så känns det när man inte hittar rätt byrålåda och i vår hjärna har vi tusentals byrålådor. När jag säger Elefant, så kanske du automatiskt tänker på giraffer, zebror och noshörningar. Du associerar och har öppnat en byrålåda.
Så nu ska vi fylla Elviras byrålådor. Hon ska lära sig att kategorisera djur som bor i skogen, i vatten, i Afrika, på bondgården och husdjur, insekter, de med fyra ben och de med två osv. Hon ska också lära sig kategorisera ytterkläder, sommarkläder, vinterkläder, flickkläder, pojkkläder, huvudbonader, skodon osv. Så de har att göra på dagis ett tag. Men när de är klara kommer hon inte att behöva leta efter orden särskilt länge. Och det är det som kan vara svårt när man har DS. Man vet, men man vet inte riktigt hur man ska få det ur sig.
Jobbstunden innehöll också prepositionen under, volymerna 1, 2, 3, 4, 5 och att räkna till 5 samt lite mungymnastik framför en spegel.
Gud vad skönt det är att de gör det där på dagis. Då behöver inte vi ha dåligt samvete för att vi bara lever vardagen. Och bokstäverna, ja de kan vi ju faktiskt ta sen 
Hur mycket tecknar Elvis?
Elvis första tecken kom när han var 1 år. Därefter kommunicerade han i huvudsak med tecken i 6 mån. När han var ca 18 månader började han prata och idag är han 21 månader och pratar en-två ordsatser. Han är en liten papegoja. Upprepar allt. Tecknen använder han fortfarande till i stort sett allt han säger. Han lär sig ständigt nya. Men han har också ord som han inte kan tecknen till.
Vi var spända på vad personalen på förskolan skulle säga när han började i januari. Elvis är ju ett kvitto på att tecken funkar. De är imponerade av hans tal och har också sagt att de tror att det beror på att han har stimulerats med tecken. Men jag kan inte säga hur mycket det har sporrat dem att blir bättre själva. Alla barn på dagis tycker att det är kul med tecken, till och med femåringarna. Och snabbt lär de sig. Att det ska vara så svårt för oss vuxna…
Nu en fråga till er,
När slutade ditt barn att sova middag?
Ja men tack! Här kommer svar på de första frågorna, jag hoppas på fler. Det var ju kul!
Blir det fler syskon?
Jag är inte beredd att säga att Elvis är vårt sista barn. Vissa dagar längtar man efter en liten, särskilt när man ser hur fin Elvira är med bebisar vi träffar. Andra dagar vill man inte ens tänka tanken. Just nu är våra dagar väldigt intensiva. Elvis får vara vårt senaste några år till. Tiden får utvisa.
Hur många ord har Elvira som NI hör vad hon säger och hur många har hon som andra hör/förstår? Hur många klockrena?
En knivig fråga. Jag har tänkt och tänkt. Jag börjar med klockrena. Elvira har ca 15-20 rena ord t ex sova, hej, hej då, mamma, pappa, upp, tack, hoppa, gå ut, bye bye, m fl. Hon har massor med ord som inte är rena och som ingår i hennes ordförråd, kan inte räkna men gissar på 100. Vissa förekommer oftare än andra i det spontana talet.
De ord som VI hör är många eftersom hon ofta härmar/upprepar ord som vi säger i direkt tal till henne. Hennes version av våra ord är ändelser, stavelse/stavelser eller alla bokstäver i ordet fast i fel ordning. Andra som inte träffar henne så ofta förstår henne om de sitter med henne och samspelet är mellan dem. Vi, vänner som kan tecken och pedagogerna på dagis förstår henne i stort sett alla vardagssituationer. Hon visar också tydligt med kroppspråk och gester vad det är hon menar. Men visst händer det att vi många gånger står som fån och fattar ingenting. Hon tecknar inte alla ord.
Det har snart gått ett år sedan Elvira började härma oss med ord. Om man ska jämföra henne med Elvis som nu är ett år och nio månader och duktig på att prata, så pratar Elvis renare, men Elvira har kommit längre i grammatiken med två-tre ordssatser. Elvis berättar vad han ser i nuet, Elvira pratar mer om bakåt och framåt. Nu låter det avancerat, men det blir så att vi pratar om vad hon har gjort när en aktivitet är slut och vad vi ska göra här näst, och då upprepar hon det vi säger. När hon tar initiativet till att prata handlar det om leken hon leker, vad hon vill ha, eller så upprepar hon återigen det vi ska ta oss för eller det som vi har gjort.
Det blev ett långt svar, men det är svårt att beskriva språkutveckling, det finns så många dimensioner.
Hur mycket till klätterapa har den unge herr Elvis blivit?
Han har lagt klättringen lite åt sidan, åt minstone är den inte lika intensiv som när han övade. Men han gillar att stå upp på stolar och pallar. Och har kommit på att man kan skjuta stolen till bokhyllan för att nå leksakerna. Just nu är det nog att försöka hoppa som gäller.
Hur skulle er dvs mamman och pappans drömsemester vara?
Lätt! För mammans del innebär det sol, sand, turkost vatten utan fula fiskar, tystnad, lugna måltider, all inclusive, lyx och en och annan palm.
Pappan hälsar, varmt, klippor och där man kan hyra en segway.
Så kanske skulle vi kunna åka tillsammans
Hur många snyggingar krävs det att skruva i en glödlampa?
En åt gången, helst. Men oftast är det nog en som skurvar och en som hänger i den som skruvars byxben.