Förra veckan var vi till logopeden på hab. Elvira och logopeden läste Pino och lekte samtidigt det som de läste. De höll på i en timme. Sedan ville Elvira undersöka logopedens almanacka, men när hon inte fick rita i den blev hon sur och lutade sig mot en hylla med armarna i kors och huvudet däri.
Idag kom det ett två A4-sidor långt brev med tips och sidhänvisningar till fjärde boken Utbyggd grammatik. Stort tack för det! Som bilaga fick vi en lista på Språkpiller-böcker att låna från bibblan En lista till oss och en annan till förskolan. Snacka om ambitiöst. Vi träffar bara logopeden några gånger om året. För att få komma dit måste vi först be specialpedagogen på hab att skriva en remiss. Nu ska vi be om remiss om ett halvår. Det var det det, för den här gången.
Tidigare berättade jag om de situationer man arrangerar på förskolan för Elviras räkning. En av dessa är ju rolleken med ett annat barn. När man började med detta trodde man att det var Elvira som behövde stöd i rolleken. Istället visade det sig att det var de barn som bjöds in till leken som behövde guidning av pedagogen. Barnen blev osäkra när Elvira pratade sitt låtsas-språk, när de inte förstod hennes uttal och tecken eller hennes sätt att vara. Resultatet var lite förvånande eftersom vi vuxna kanske lätt tar för givet att barn förstår varandra bäst.
På utvecklingssamtalet berättade pedaogen om den senaste rolleks-stunden. Hon hade bjudit in en 5-årig pojke som är ny på förskolan. Han har just kommit till Sverige och har därför inget talat språk som barn och vuxna på dagis förstår. Han och Elvira lekte med plastdjur och byggde hus åt dem av klossar. Han är den som förstått Elvira bäst, redan från lekens början. Han hade varit försiktig, tagit sig tid att vänta in och läsa av. De kommunicerade med gester, tecken och sina modersmål. Visst är det häftigt!
Böcker blir årets julklapp i det här huset. Kan man få för många? Vi har absolut för få. Ebba-böckerna har vi läst länge. De handlar om Ebba som har Downs syndrom. Ebba har en hund som heter Molle, hon har också fina kläder, tycker om att dansa och fyller år. Dessa fyra böcker har man kunnat köpa till paketpris hos Hatten förlag, men Ebba fyller år har varit slut en längre tid, så nu säljs de endast separat. Böckerna har kraftiga blad med flikar, vilket underlättar bläddringen. Bilderna är tydliga och orden kompletteras med tecken.
Elvira och Elvis har tröttnat lite på Ebba nu, så därför har vi bett Tomten att fixa fram böckerna om Karin och Simon. Jag har bara bläddrat snabbt i dem, men de verkar hålla samma höga kvalité som Ebba-böckerna. Och så är de skrivna av samma författare. Dessa kan man köpa styckevis eller som paket hos Landskrona vision.
Hos adlibris.se finns fler böcker med tecken för hörande barn bl a Emma, Totte, Lilla Anna, Nalle, Max. Men varför kostar de dubbelt så mycket som samma bok utan tecken?
Bilder från Hatten förlag och Landskrona vision
Visst kan det vara svårt att hitta bra julklappar till barnen? Nu är det hög tid att börja fundera om man inte redan har gjort det. Vad ska tomten ha i säcken? Därför tänkte jag tipsa er om saker som vi har haft glädje av. Jag menar, ska de ändå spridas över hela hemmet kan de väl åtminstone vara vettiga och tjäna ett gott syfte.
När det gäller film så har Elvira länge varit ett hängivet fan av teckensångs-filmer. Hon har lärt sig massor av dem. De är både förströelse och stimulans på en och samma gång.
För de minsta barnen, från 1 år och äldre har Kika på Ika ett bra tempo. Det går väääldigt långsamt. Ika sjunger och tecknar vanliga barnvisor som t ex Lille katt, Här dansar Herr Gurka, Björnen sover, Gubben i lådan, Lilla snigel och många fler. Ika är ju Ika, en del har svårt för hennes mimik och ”sätt”, men den här är faktiskt bra. Och den vuxne hinner också med att lära sig tecknen till sångerna.
Kika på Ika 2, har vi inte sett så mycket på än. Den har ett högre tempo och riktar sig till lite större barn. Filmen innehåller sånger som leds av Ika och rim och ramsor med barn. Sångerna handlar om trafik, att göra sig illa, veckodagar, månader, årstider och humör.
Båda filmerna kan beställas från Landskrona vision.
Bild: Landskrona vision
Idag bar det av för att hämta mutterplattan. Man trycker upp den i gommen som en tandställning och den stimulerar munnen på flera olika sätt. Och när man ser den med alla sina hål, förstår man vilken finmotorik det är att producera rena ljud. Till en början använder man den utan muttrar. Elvira ska nu ha den i munnen två-tre gånger per dag ca 5 min åt gången. Succeccivt ökar man tiden, men den får inte sitta i längre än 30 min för då vänjer sig munnen och stimulansen uteblir.
Som ni ser så sitter det ”pärlor” på skenan man har framför tandraden. Pärlorna på sidorna stimulerar kindmuskler som i sin tur stimulerar svaljet. Pärlorna längst fram stimulerar överläppen. Man kan också ”räkna” pärlor genom att föra tungan längs med pärlraden. I januari ska vi tillbaka och då får vi muttrarna. Vi ska börja att sätta muttrar i hålen längst fram på plattan, bakom framtänderna. Elvira behöver stimulera sin tungspets mer. Man kunde se på avgjutningen, som varit modell i tillverkningen av plattan, att hon placerar tungspetsen längre bak i gommen för huden var skrynklig bakom framtänderna och gommen hade en lite svullen karaktär där. Det ska vara platt och hårt om området utsatts för tryck av tungan. Detta är helt fascinerande tycker jag. Att talapparaten innehåller så många beståndsdelar som tillsammans har betydelse för helheten.
Vi fick också lära oss att genom att stimulera kindmusklerna kan man påverka käkbenets utformning. Elvira hade en bred gom och det är bra, men tandbågen var lite för rund. Fick kindmuskulaturen mer stimulans skulle tandbågen bli mer oval, eftersom käkbenet skulle ändra form. Visst kan man tycka att detta är petitesser och obetydligt i det stora hela. Vi ser ju alla olika ut i munnen och ändå kan vi prata utan att ha allt för stora talproblem, men då får man inte glömma att vi har en muskeltonus som fungerar som den ska. Vi ska verkligen ge detta ett försök och komma ihåg övningarna som vi fick med oss hem. Alla dessa övningar optimerar bett-, käk- och talutvecklingen och många av dem finns ju redan i vardagen.
Borsta tungspetsen med tandborsten
Göra indianljud
Tugga knäckebröd, morot och äpple
Sluta läpparna genom att leka häst och smacka
Göra grimaser framför spegeln t ex ledsen, arg, glad, trött, eller varför inte russinnos, megagap, kindbulle, sockernos och de andra från Hopphatten 
Uppmuntra att slicka sig om munnen vid middagen
Blåsa ljus/bubblor/pingisbollar
Suga upp smält glass med sugrör
Göra pussmärken och imma på spegeln
Elvira? Jo hon knallade in i rummet, klättrade upp i tandläkarstolan, plockade fram mutterplattan och satte in den i munnen, upp och ner. Minst lika fascinerande. Hon börjar känna sig hemma hos doktorn och vet vad som förväntas av situationen. Hoppas att det håller i sig. Vi hyser hopp om att hon fortsätter acceptera plattan, hon gillar ju att stoppa saker i munnen.
Vid nattningen låg vi och pratade om dagen. Elvira berättade genom att teckna, Elvira, Maria (assistenten), hem, dagis bil, åka, doktor, öra, mun. Det sammanfattar ju dagens aktivitet väldigt bra. Hon förknippar doktor med öronen, så hon använder inte tecknet doktor utan att lägga till öra. Stumpan!
Bilder: Fotografier – Söt och Snygg
Batteriet har inte kommit än. Däremot kommer det väldigt mycket snor. Så vi är hemma och håller varandra sysselsatta.
Det var ett tag sedan jag beställde abc-kort från Ellas förlag. Korten är så fina, så jag har blivit lite rädd om den. Väldigt fånigt eftersom korten ska användas och slitas. Det var ju därför jag köpte dem. Vad tycker ni att jag ska göra med dem? Hur har ni jobbat med abc-kort?
En tanke har varit att laminera dem med magnetbaksida så att man kan sätta upp en bokstav i taget på kylen. Men det mesta som jag sätter upp rivs bara ner. En annan tanke är att kombinera dem med mutterplattan. Man skulle kunna stoppa saker som börjar på t ex M i en påse tillsammans med kortet. Först lägga upp kortet och sedan ta fram föremålen ett efter ett och öva på ljudet. Det var ju pedagogiskt. Ja inte vet jag, råd tas tacksamt emot.
Språk igen.
För två veckor sedan hade vi ett möte med den specialpedagog som ska handleda resursen och ansvarig pedagog på förskolan. Jag frågade hur ofta hon kunde komma och handleda pedagogerna och föreslog själv en gång i månaden. Hon tyckte att var fjortonde dag var ett bra intervall så här i början!!!! Det kändes ju verkligen bra. Även en talpedagog som jobbar mot förskolor är tillsatt och ska jobba direkt med Elvira om jag förstått rätt. Hon kunde inte medverka på mötet p g a sjukdom. Men hon hade lovat att prioritera Elvira, om ni minns. Vi var hoppfulla.
Nu står vi här, fem veckor efter det att man beslutat att sätta in detta stöd kring Elvira och två veckor efter vårt första möte. I torsdags skulle specialpedagogen ha träffat Elvira för att lära känna henne. Mötet ställdes in och flyttades fram till igår. Det mötet ställdes i sin tur in p g a sjukdom, nytt datum är inte satt. Talpedagogen har vi ännu inte haft kontakt med, hon har blivit sjukskriven året ut. Så blev det med det… Vad jobbigt det blir att vara i behov av andra människor, när man själv bara vill sätta igång och få saker gjorda.
MEN, så gick det upp ett ljus igår kväll. I januari fick vi övningsboken Språkutveckling hos handikappade barn 3 av logopeden på hab. Resursen har haft boken och hon och Elvira har försökt jobba med övningen Ordsparbössor som logopeden tipsade om. Men varken resursen eller jag har fått kläm på hur man ska öva, så det har mest blivit att sortera färg.
För ett tag sedan beställde jag tillhörande textbok. Och igår fick jag tid och ro att läsa. Det visade sig att textboken inte var någon torr och tråkig studie, som jag trott, utan en klar och tydlig handbok. Där finns allt som jag efterfrågat under hösten. I den lilla tunna boken finns den handledning som vi behöver.
Så nu sitter jag här efter några månaders tjat om experthandledning och vet vad vi ska göra. Varför har det inte gått upp för mig att beställa boken tidigare? Och varför lämnade logopeden på hab ut en övningsbok utan kompletterande instruktioner? Jo för att av någon outgrundlig anledning måste man bli desperat för att agera och det är upp till föräldern, hur mycket expertis man än omger/försöker omge sig med.
Man lär sig så länge man lever.
Idag besökte mamman och Elvira ”ICA-Jerrys” arbetsplats, Hudiksvalls sjukhus. Fast ärendet var att gjuta en mutterplatta till Viran. Den ska hjälpa henne att finna var i munnen man placerar tungan för olika ljud. Om tre veckor får vi hämta den. På vägen hem festade vi på choklad. Det var hon värd.
”ICA-Jerry” har medverkat i två intervjuer under helgen. I fredags, hos Nyhetsmorgon och i går, söndag, hos Agenda (36 min in i programmet).
Bild: Eget collage med bild från brio.net
Har ni inte köpt denna än? Gör det!
Har du ett barn som behöver träna extra med att komma igång med språket, då finns det massor med material här. Temaböcker, Kortspel, Memo, Lotto, Olle och Mia böcker, Teckenblad, mm, mm. För 5-600 kr får man allt detta och mycket mer. Och materialet räcker i flera år framöver och går att anpassa efter svårighetsgrad efter egna idéer.
Jag har haft ett ”göra-material-svep” de senaste veckorna. Vet inte var inspirationen kom från, men det gäller att ta tillvara på den när den kommer. Ikväll har Elvira och jag läst om Mia. Det var bara att skriva ut , klippa och laminera så var boken klar. Elvira gillade den och lärde sig snabbt karaktärernas egenskaper. Hon gillar inte Mias storasyster som är arg, då rynkar hon på näsan och vinklar ögonbrynen så att de lutar mot varandra 
Varje onsdag går Elvira och några dagiskompisar på utflykt till skogen. Vad passar inte bättre att lära sig tecken för blad, skog, himmel, gräs, moln, regn, sand, grus osv. Det var bara att skriva ut, klippa till och laminera så hade vi en liten natur-tecken bok.
Vi övar just nu på färgerna och begreppen stor och liten. På skivan finns färdiga Memon, bara att skriva ut, klippa till och laminera. Vi läser också temaböckerna Åka och Dricka med tre-ordssatser. Bara att skriva ut…
Ja ni fattar nog nu va? Superskiva helt enkelt.
Om man vill kan man köpa Tema-böckerna färdiga då kostar de 120 kr styck. Man tjänar in skivan flera gånger om.
Igår hade vi tid hos logopeden på habiliteringen för en språkbedömning. Logopeden dukade upp diverse leksaker på bordet, gav Elvira uppgifter att göra t ex, lägga bebisen i vagnen, sätta pappan på stolen, lägga kossan i lådan osv. Elvira gjorde som hon sa och tillsammans pratade och tecknade de om vad de gjorde. Ett annat moment som Elvira verkligen uppskattade var att få ett kort, säga eller teckna det som kortet föreställde, stoppa kortet i robotens mun och ta emot kortet när det kom ut ur robotens mage.
Logopeden gjorde oss uppmärksam på att Elvira tecknar till de ord som hon lärt sig tidigare, men de senaste orden säger hon bara och skippar tecknen. En vanlig väg att gå, men jag trodde inte att vi var där än. Jag var heller inte beredd på att få svaret ”det är hon redn förbi” på min fråga om det var dags att börja jobba med fonem. Resultatet av bedömningen blev den att Elvira kan producera alla ljud förutom r och l. Så nu blir det till att fokusera på tre-ordssatser, prepositioner, färger, räkna, motsatser som liten-stor, mjuk-hård, lång-kort.
Än en gång åkte mamman hem sprickfärdig av stolthet men ändå tyngdlös av lättnad. Medan hon satt i bilen och funderade på hur detta gick till satt hennes kavata dotter som just blivit överöst av beröm bredvid och sjöng.
Det är sannerligen ett äventyr att hänga med Elvira.