Varför äta filen i frukostskålen när man kan passa på att hälla upp i gjutjärnsgrytan
när mamma gör annat? Det är idérikedomen och initiativförmågan som räknas, inte sant?
Ja, inte vet jag om jag kvittrar som en fågel när klockan är 05:30 och första barnet sätter sig upp i sängen. Om det är Elvira som vaknar först inleder hon med att ställa frågan -Morgon nu? och ingen kan bli gladare än hon för ett jakande svar. Hon ska ur sängen så fort som möjligt. Fånga dagen, pang på det bara. Om det är Elvis som vaknar först är det två alternativ, antingen är han sur och kinkig eller hur gullig som helst. Allra oftast vaknar Elvis hur gullig som helst, kryper nära, klappar mig på kinden och delar även ut en morgonpuss. Så visst händer det faktiskt att jag bjuder på en sång, åtminstone inombords tyst för mig själv.
Men visst är det imponerande hur snabbt man går från zombie (kl 06:00) till duracell (kl 07:15) till gruppbefäl (kl 07:45). Klockan har sådan makt över oss vuxna, för visst är det inte bara över mig?
Barnen gör sig ingen brådska. Varför skynda sig när man kan läsa en god bok?
Och varför bara läsa en om det finns tjugo?
På något sätt lyckas vi att komma iväg var och en på sitt, dagis och jobb. När vi sedan ses igen på eftermiddagen är det samma visa men bakvänd. Mamman hon går från gruppbefäl (kl 16:00) till duracell (kl 17.30) till zombie (kl 19:30).
Det är inte konstigt egentligen att dagen slutar som den börjat, med detta tempo. Barnen somnar lika effektivt som de vaknar. Det räcker att sätta dem i varsin fåtölj framför tv:n efter middagen så är inte John Blund långt borta. Elvira frågar -Morgon nu? när hon får ett nekande svar drar hon upp axlarna och flinar, som om hon nästan lyckades att luras.
Zombin håller sig vaken ett tag men det är precis det, nätt och jämt.
De här två är bästa (o)vänner. Åh vad jag är glad att de har varann.
Jag glömmer som vanligt att vrida på telefonen när jag filmar….
En livs levande fågelskrämma(re)
Var detta sista sommardagen? Här har svetten lackat av flera anledningar. En mamma måste göra vad en mamma måste göra på 2000-talet. Tvätta, stryka, plocka, servera mat, torka spill, torka rumpor, handla och vistas i solen.
Elvira gav sig iväg på utflykt med Johannas efterträdare Emelie. Jag och Elvis åkte till leksaksaffären och mataffären. Men för att det skulle bli rättvist (jag menar mataffären har vi ju båda nytta av) så gjorde vi också ett besök i blomsteraffären. En kvinna måste göra vad en kvinna måste göra på 2000-talet. Köpa sina egna blommor.
Elvis värnar om sin integritet och ville inte att jag skulle ta kort, så säg inget om att jag lägger ut detta på nätet.
När det var dags att vistas i solen bjöd Elvis på tårtpaj i sandlådan, en delikatess må jag säga. Och precis när mamman började längta efter Elvira kom hon hem och satte ytterligare färg på tillvaron denna lördag i slutet av augusti, när det var 27 grader i solen.
Elvira lägger håret till rätta
Och imorgon är det en ny dag. Då kommer pappan hem. Det ser vi fram emot. Nu får han se till att vara hemma några veckor på rad. Han får också se till att köpa blommor lite oftare. Tänk vad ni män skulle komma undan med mycket om ni köpte blommor till era kvinnor ofta.
(Och är det nu någon jämställdhetsfantast som tänker att kvinnor kan likväl köpa blommor till sina män, så kan vi inte det. Det blir aldrig samma sak, för de uppskattar dem inte. Och det är kanske därför man glömmer bort/inte tänker på det/inte förstår vitsen/inte ser vinsten med blommor) 
Nästan dagligen frågar Elvis och Elvira efter grannarna. Är de inte hemma cirkulerar barnen i närheten och inväntar tecken på att de har kommit hem från jobbet, så de kan få prata över staketet eller i bästa fall hälsa på.
Elvira och Elvis hoppar på studsmattan som står nära staketet. På andra sidan staketet sätter sig grannen och tänder en cigarett. Elvis slutar hoppa och utbrister,
- Stopp Elvira! Stopp! Stopp!
Barnen slutar hoppa. Elvis vädrar i luften och säger glatt,
- Det luktar Katarina här!
Timmen är sen och barnen har sovit några timmar. Elvis har redan hunnit komma över till stora sängen. Mamman och pappan har just lagt sig. Rummet är tyst och bäck-svart eftersom vi inte har några sänglampor, eftersom vi inte bestämt om tetris-bygget av sängar ska vara kvar, eftersom…. ja ja. Det smackar från en liten mun i mitten av sängen,
- Mmmm, jag gillar majs.
Farmor är på besök och hon och Elvis är på utflykt till centrum. De strosar längs Drottninggatan och plötsligt korsas gågatan av en stor bil. Farmor uppmärksammar Elvis,
- Oj vilken stor bil Elvis!
Elvis svarar,
- Mmm.
Han tillägger,
- Killar som kör stora bilar har små snoppar.
Farmor blir så klart full i skratt, men behärskar sig och frågar nyfiket,
- Vem har sagt det?
- Pappa.
Mamman håller på att klä på sig en morgon när Elvis kommer in i klädkammaren. Han tittar upp på de kvinnliga behagen och säger med glittrande ögon och ett stort full-i-fan-leende,
- Mamma, du é gullig.
Elvira som älskar speglar hade mycket att göra i Skratthuset.
I lördags bar det av till Grönan. Äntligen var dagen framme, 48 FUB-medlemmar satte sig i bussen som tog oss till storstan. Vädret var så där, det regnade. MEN, det var inga köer och regnet avtog. Det blev toppen. Vi var lite oroliga att det skulle vara för lite aktiviteter för de små barnen, men inte då. Vi hade fullt att göra de sex timmarna vi var där.
Elvis provade både Lejonet och Giraffen, men Lejonet var bäst.
När vi som arrangerade resan ringde för att kolla regler kring ledsagare/assistenter var reglerna hårda. På plats var det en annan visa. Utan problem fick pappan VIP-armband till hela familjen. Det kan ju vara svårt att stå i kö och att avbryta aktiviteter när man har en funktionsnedsättning. För att inte upplevelsen ska bli förstörd kan man alltså få slippa stå i kö till karusellerna och få sitta kvar och åka flera gånger. Detta kan även vara en utmaning för Viran, men eftersom köerna var så korta behövde vi inte utnyttja möjligheten. Men hade det varit solsken och fullt med folk hade detta varit en förutsättning för det goda humöret.
Elvira som kan tycka att det är läskigt när gungan hemma på gården snurrar, hade inga sådana rädslor i karusellerna. Hon ville till och med åka barnens Fritt fall, men fick inte p g a att hon var för kort. Hela dagen flöt på så enkelt. Gott humör och alla sprang oftast åt samma håll.
Barnen var högt och lågt. Snabbt och långsamt. Här och där. Och trötta på bussen hem.
Elvira vill gå till grannen. Hon har klätt sig i pappas gamla brottardräkt och en tant-mössa.
Vår grind har två lås eftersom Elvis en vacker dag i början av sommaren kunde öppna det första. Vi föräldrar svarade genom att sätta dit ett till, ett lite klurigare. En vacker dag i mitten på sommaren kunde Elvis även öppna det. Han förstår dock allvaret med smitningar och låter oss vuxna sköta låsen.
Men, vill man gå till grannen och hälsa på vill man göra det nu, man vill inte vänta. Om väntan blir för lång kan man ta saken i egna händer. Initiativförmåga brukar ju uppskattas som en bra egenskap, eller hur? Farfar ertappade Elvis med att öppna grinden. Killen som alltid har svar på tal förklarade sig med ”- Jag skulle bara släppa in lite luft.”
- Mamma snäälla?
- Snäälla mamma?
Farmor har åkt hem och blivit avlöst av farfar. Jättekul tycker vi. Idag åkte vi på utflykt. Hela dagen. Vi har träffat hästar, kor, hönor och traktorer. Ridit på ponny, fiskat godis och sett bajs, mycket bajs. Detta är en toppenaktivitet. Vi var iväg förra sommaren också men i år var det en mysigare gård. Passa på om någon gård i er närhet har öppet. I stort sett gratis och lagom mycket att titta på.
Vi fick vänta länge i kön till ponnyridningen. En utmaning för alla. Men tålamodsprövningen förtog inte upplevelsen som tur var. Både Elvis och Elvira red på den (i mina ögon) stora ponnyn. Och det verkade som om Elvis uppskattade även detta drivmedel. Han ska nämligen bli riddare.
Men jag tror att bonde också skulle vara ett alternativ. Därefter åkte vi vidare mot Lövsta Bruk och hade picknick. Även det ett tips om du befinner dig i norra Uppland. Där finns nämligen Barnens bruk, med ett lekhus ritat av Sven ”Pettson och Findus” Nordqvist. Hur kul som helst! Skola, smedja, affär, stegar, rutschkana, tågbana och en spännande källare . Tyvärr hann vi inte undersöka allt eftersom vi kom dit sent. Vi får definitivt åka tillbaka.
Vi har hunnit med annat än att springa hos frisören på ledigheten. Några aktiviteter har visat sig bli återkommande. Varje år firar vi midsommar på Gammelgården med tillhörande traktor-kortege och så har det blivit besök på en familjemedlems arbetsplats. På sportlovet var vi till glass-fabriken och nu till ”Tekniska kontoret”.
Om man ska se en röd tråd i Elvis semester finner man ett traktor-tema.
I midsomras åkte han alltså traktor-kortege till Gammelgården.
På födelsedagen hälsade han på på morbror Bobos jobb och fick åka traktor och åkgräsklippare, en med ratt och en med spakar! 
Och så en dag när vi gjorde dagsutflykt i hemtrakten visade det sig att det finns ett traktormuséeum strax utanför vår stad.
Och alltid när han träffar farmor ser Elvis till att få åka buss. Även denna gången. Visserligen inte en traktor, men stor maskin som stor maskin, liksom
Lägg märke till pinnen. Det är ett tema för sig, pinn-temat. För att inte tala om plastdjur-temat. Det tar vi en annan gång.
- Halleluja för fordon!
Elvis och jag skulle åka och köpa jordgubbar. Elvis ville absolut sitta i det stora sätet dvs utan bilbarnstol. Den diskussionen var ganska lång, envis som han är. När vi väl hade kommit in i bilen, han i bilbarnstolen fram och jag bredvid bakom ratten fortsatte han argumentera
E -Mamma sitter i stora stolen
M -Ja, mamma är vuxen
E -Jag är också vuxen
M -Nej, det är du ju inte, när man är vuxen jobbar man och har barn (ursäkta generaliseringen), du är mitt barn.
E – Jag är inget barn!
Konstpaus…
E – Jag är en människa
