Â
Före sommaren hade vi ett snack med barnen. Ett förtroligt sådant 😉
Ja som ni märker så jagar vi kickar. Om ca sju veckor blir vi fem i familjen. Elvis ska äntligen få bli storebror, han tycker det är jobbigt att vara ”sist”. Och Elvira ska äntligen få en levande docka. Namnförslag har vi också fått. Elvis och Elvira är fina namn tycker dom, men det funkar också med Darth Maul, Sportacus eller Dora.
Vi får se vad det blir. Kom gärna med namnförslag! Med nr 3 ligger man efter med allt. Vagn har vi fixat i alla fall, värre med bilbarnstol. Kläder hoppas jag finns på vinden. Man ska bara ta sig dit upp…
Idag räckte det med att ställa klockan på sju. Som han har väntat på denna dag. Äntligen fyra!
Vi firar med besök på Tropikariet.
Snart har halva juli passerat och jag har en känsla av att fortfarande vänta på sommaren.
Vi anpassar oss efter vädret. Tar första bästa lucka mellan regnskurarna för aktiviteter som lekparken eller stranden.
Vissa passar på lite extra och tar ett dopp.
Andra går inte hela vägen, men klär sig i hajtand, surf t-shirt och vindruffsigt hår.
Elvis undrar om man får säga ”shit my God!” och ”oh my shit!”. Får man? Tydligen får man inte för fröken. Jag blev lite tveksam. Jag menar, vad kan man göra när en fyraåring pratar engelska annat än att le. Men de svenska svordomarna är strängt förbjudna, så det borde ju vara lika för alla.
Elvira hon frågar inte, hon bara gör. ”Dumma dig!” har bytts ut till ”Dumma skalle!” Det kommer till pass i alla situationer och ni skulle se den spända blicken, rynkorna på den lilla näsan och den lite spända munnen. Riktigt sött både vid tandborstning och hårborstning. Men med många små pussar i nacken suddar man lätt ut den sura minen. Det är ju för väl.
Livet som förälder är ofta tragikomiskt.
För två veckor sedan skulle vi inviga skridskorna barnen fick i julklapp. Det var skridskor i plast med pjäxknäppning. När skridskorna skulle på sprack plösen på Elvis ena sko och remmen gick av. När andra skon kom fram visade det sig att hans par bestod av två vänsterskor. Elvira protesterade och fick inte i sin andra fot i den trånga och styva skon. Där stod vi rätt snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Igår kom radarparet Schyffert/Lindström till stan med sin show ”Ljust och fräscht”. Pappan i familjen fick biljetter i julklapp och vi skulle få komma ut på galej. Grannarna ställde upp som barnvakt och just som vi skulle gå kräktes Elvira på deras vardagsrumsgolv. Där stod vi snopna och tänkte ”ja men det är väl typiskt”.
Idag hade vi strålande sol, lagom många plusgrader, klarblå himmel. Elvira var pigg och åt så vi valde det positiva alternativet frisk luft framför isolering. Nu skulle vi ut och leva idyll som lycklig familj på utflykt, med solen i ögonen och rödfriska kinder. Åh vad härligt vi skulle ha det och vilka duktiga föräldrar vi är som baxar iväg hurtigt efter att vårt tålamod bara naggats lite i kanten av tjat, tjat, tjat om att äta upp lunchen, kissa på pottan och påklädning av ytterkläder.
Och tro det eller ej, de nya skridskorna gick att sätta på. Elvis ”åkte” några minuter. Elvira gjorde också ett försök. Åh vad underbart! Filmbevis ovan.
Fotnot: Grannarna insisterade och vi kom iväg på galej ändå. Magsjuka avskrevs ganska snabbt, snarare slem från den långdragna förkylningen som kroppen måste göra sig av med på något sätt när man inte kan hosta och fräsa ordentligt. Men ändå, det är väl typiskt.
