Elle har redan blivit drygt sju veckor! Sju veckor av graviditeten gick i snigelfart, sju veckor utanför livmodern har gått i raketfart. Det känns nytt samtidigt som hon är självklar och alltid funnits här. Känslan av tid är så himla knepig. Hon är så liten och ranglig samtidigt som hon börjar kännas stor och stadig. Jag skulle vilja stanna tiden här ett tag, innan de där små, mjuka, ljusa lätena är borta och innan hon blivit en sån där gigantisk femmånadersbebis.
Elle ler medvetet och gurglar. Så kul!
Och nyser då och då 😉
Eftersom jag är föräldraledig så är Elvis hemma med oss på måndagar och fredagar. Idag stod handling och hörcentralen på schemat. Mellan handlingen och sjukhuset landade vi hemma för att packa upp varor och äta en snabb lunch. När vi sedan skulle iväg igen för att kolla Elles hörsel (görs på alla bebisar på BB, men vi åkte hem före det andra dygnet så vi skickades till den öppna mottagningen) fick jag skynda på Elvis och påminna om att ytterkläderna hänger i hallen, skorna ska på fötterna och mössan ska sitta på huvudet. Elvis gjorde sig ingen brådska, han hade ingen större lust att bege sig igen. Han svarade med en djup suck ”-Mamma, kan du inte göra något själv?” Jo om jag ändå kunde, tänkte jag.
Det är jobbigt att vara ledig från dagis.
Kommentera inlägget