Elvis lägger besticken åt sidan då och då och plockar maten med händerna. Dessutom ogillar han att vara kladdig. Inte någon bra kombination. Men han har löst det genom att torka av sig på byxorna eller dra tröjärmen över munnen. Och ni vet precis som jag att man kan säga något miljoner gånger utan att det går in. Här om dagen satt han vid bordet med bar överkropp och sa på fullaste allvar,

”- Jag behöver ett papper eller en tröja.”

Vi använder hot och mutor väldigt ofta. Det kan man tycka vad man vill om, men det fungerar. För stunden. Problemet är bara att nu har barnen börjat göra lika som oss. Förstås. Igår sa jag nej till något som jag just nu inte minns vad det var. Förmodligen var det till att spela ännu mer PlayStation. Han blev sur och tyckte jag skulle ompröva mitt beslut för…

”-…annars går jag till skogen och blir uppäten”.

Elvis har tidigare varit en allätare. Det har aldrig varit något problem. Men nu har han en åsikt om smak. Det som serveras oftast och som han inte tycker om är potatis, sås och tomat. Han påminner oss då och då

”- Jag älskar inte…”

Kommentera inlägget