Språk igen.
För två veckor sedan hade vi ett möte med den specialpedagog som ska handleda resursen och ansvarig pedagog på förskolan. Jag frågade hur ofta hon kunde komma och handleda pedagogerna och föreslog själv en gång i månaden. Hon tyckte att var fjortonde dag var ett bra intervall så här i början!!!! Det kändes ju verkligen bra. Även en talpedagog som jobbar mot förskolor är tillsatt och ska jobba direkt med Elvira om jag förstått rätt. Hon kunde inte medverka på mötet p g a sjukdom. Men hon hade lovat att prioritera Elvira, om ni minns. Vi var hoppfulla.
Nu står vi här, fem veckor efter det att man beslutat att sätta in detta stöd kring Elvira och två veckor efter vårt första möte. I torsdags skulle specialpedagogen ha träffat Elvira för att lära känna henne. Mötet ställdes in och flyttades fram till igår. Det mötet ställdes i sin tur in p g a sjukdom, nytt datum är inte satt. Talpedagogen har vi ännu inte haft kontakt med, hon har blivit sjukskriven året ut. Så blev det med det… Vad jobbigt det blir att vara i behov av andra människor, när man själv bara vill sätta igång och få saker gjorda.
MEN, så gick det upp ett ljus igår kväll. I januari fick vi övningsboken Språkutveckling hos handikappade barn 3 av logopeden på hab. Resursen har haft boken och hon och Elvira har försökt jobba med övningen Ordsparbössor som logopeden tipsade om. Men varken resursen eller jag har fått kläm på hur man ska öva, så det har mest blivit att sortera färg.
För ett tag sedan beställde jag tillhörande textbok. Och igår fick jag tid och ro att läsa. Det visade sig att textboken inte var någon torr och tråkig studie, som jag trott, utan en klar och tydlig handbok. Där finns allt som jag efterfrågat under hösten. I den lilla tunna boken finns den handledning som vi behöver.
Så nu sitter jag här efter några månaders tjat om experthandledning och vet vad vi ska göra. Varför har det inte gått upp för mig att beställa boken tidigare? Och varför lämnade logopeden på hab ut en övningsbok utan kompletterande instruktioner? Jo för att av någon outgrundlig anledning måste man bli desperat för att agera och det är upp till föräldern, hur mycket expertis man än omger/försöker omge sig med.
Man lär sig så länge man lever.
Hur ser ert barns förskolevistelse ut?
Finns det en handlingsplan med kortsiktiga delmål, långsiktiga mål samt beskrivna metoder att nå dessa mål?
Eller hänger barnet på så gott det kan med tecken som den enda anpassningen?
Har ditt barn en individuell jobbarstund på förskolan? Följer  jobbarstunden en handlingsplan eller sker den spontant utan någon vidare planering?
Om det finns en handlingsplan, vem gör planeringen, föräldrar och pedagog tillsammans, enbart pedagog/resurs, eller enbart förälder?
Finns det någon annan vuxen förutom förskolepersonalen som är delaktig i utformningen av språkstimuleringen och motorikutvecklingen? Hur ofta träffas ni?
Hur ofta har ni utvecklingssamtal? En gång per termin, en gång i månaden med genomgång av de kortsiktiga målen?
Ja, hur samarbetar ni föräldrar med förskolan? Kan du inte skriva och berätta. Det skulle vara intressant. Snälla.
Ju mer avancerad språkträningen kring Elvira blir desto mer stöd känner vi att vi och assistenten skulle behöva. Tanken på att starta ett nätverk väcktes i somras när vi sprang på en nyexaminerad handledare i Karlstadmodellen som vi dessutom är bekant med.
Förra veckan skickade jag en förfrågan till förskolechefen om att starta ett nätverk. Och sedan dess har vi mailat varandra i stort sett varje dag. Chefen försöker verkligen få till det trots att det inte finns pengar.
Eftersom vi inte har släkt i stan så skulle nätverket bestå av pedagogerna på dagis, vi föräldrar, ev någon från habiliteringen och en handledare i Karlstadmodellen. Hur finansierar ni era nätverk? Vi har undersökt saken att göra en studiecirkel av det, det skulle verkligen sänka kostnaden. Men det saknas ändå pengar.
Ett annat problem verkar vara att man ska använda kompetensen inom kommunen och inte ta in en utomstående konsult. Men inom vår kommun finns det ingen talpedagog eller specialpedagog som är utbildad i Karlstadmodellen. Hur har ni kringgått detta?
Tänk vad mycket tid vi skulle spara och vad strukturerad och bra Elviras språkträning skulle bli om vi gemensamt fick den här hjälpen. Visst är det synd att de högre instanserna fokuserar på problemen istället för att se vinningen av detta? Det är ändå troligtvis fyra år kvar inom förskolan för Elviras del.
Det blir kanske till att leta fonder.
