Språk igen.
För två veckor sedan hade vi ett möte med den specialpedagog som ska handleda resursen och ansvarig pedagog på förskolan. Jag frågade hur ofta hon kunde komma och handleda pedagogerna och föreslog själv en gång i månaden. Hon tyckte att var fjortonde dag var ett bra intervall så här i början!!!! Det kändes ju verkligen bra. Även en talpedagog som jobbar mot förskolor är tillsatt och ska jobba direkt med Elvira om jag förstått rätt. Hon kunde inte medverka på mötet p g a sjukdom. Men hon hade lovat att prioritera Elvira, om ni minns. Vi var hoppfulla.
Nu står vi här, fem veckor efter det att man beslutat att sätta in detta stöd kring Elvira och två veckor efter vårt första möte. I torsdags skulle specialpedagogen ha träffat Elvira för att lära känna henne. Mötet ställdes in och flyttades fram till igår. Det mötet ställdes i sin tur in p g a sjukdom, nytt datum är inte satt. Talpedagogen har vi ännu inte haft kontakt med, hon har blivit sjukskriven året ut. Så blev det med det… Vad jobbigt det blir att vara i behov av andra människor, när man själv bara vill sätta igång och få saker gjorda.
MEN, så gick det upp ett ljus igår kväll. I januari fick vi övningsboken Språkutveckling hos handikappade barn 3 av logopeden på hab. Resursen har haft boken och hon och Elvira har försökt jobba med övningen Ordsparbössor som logopeden tipsade om. Men varken resursen eller jag har fått kläm på hur man ska öva, så det har mest blivit att sortera färg.
För ett tag sedan beställde jag tillhörande textbok. Och igår fick jag tid och ro att läsa. Det visade sig att textboken inte var någon torr och tråkig studie, som jag trott, utan en klar och tydlig handbok. Där finns allt som jag efterfrågat under hösten. I den lilla tunna boken finns den handledning som vi behöver.
Så nu sitter jag här efter några månaders tjat om experthandledning och vet vad vi ska göra. Varför har det inte gått upp för mig att beställa boken tidigare? Och varför lämnade logopeden på hab ut en övningsbok utan kompletterande instruktioner? Jo för att av någon outgrundlig anledning måste man bli desperat för att agera och det är upp till föräldern, hur mycket expertis man än omger/försöker omge sig med.
Man lär sig så länge man lever.
2009-11-17 klockan 19:14
Men hallåååååå, även fast talpedagogen blev sjuk, så har ju Viran rätt till en ny…..annars är det ju mycket märkligt. Hennes behov försvinner ju inte i å med att talpedagogen blir långtidssjukskriven.
Logopeden på HAB skulle absolut ha givit dig eller tipsat dig om boken.
Jag tänker på alla andra föräldrar som INTE är lika driftiga som Ni, hur går det för deras barn som är i behov av samma stöd?
Kram
2009-11-17 klockan 19:28
Ja Åsa, jag ska be om en reservplan om sjukskrivningen fortsätter efter nyår.
De flesta är driftiga. Det är det som är det jobbiga inte diagnosen i sig, utan allt omkring.
KRAM tillbaka!
2009-11-18 klockan 4:16
Hej!
Jag har följt din blogg under en ganska så lång tid. Jag har nämligen en liten Alice som är 2, 5 år gammal och det är kul att läsa om er.
Vi sitter i samma sits med ALices språkutveckling. Jag känner inte att Hab ställt upp speciellt bra för att hjälpa oss vidare heller. Förräns nu,e fter mycket tjat.
Blev nyfiken på de böcker du skrev om. Dessa har jag inte hört talas om, men skulle gärna vilja veta mer.
Vore jättesnällt om du kunde vidarebefodra namn ocg mailadress där du beställt dina.
Stort tack på förhand!!!
Mvh Anna & Alice Engström
Mailadress; annanelson73@yahoo.se
(gammal mail, var inte gift då)
2010-3-03 klockan 8:22
[…] pedagoger påbörjades efter årsskiftet. Tänk att det ska ta sådan tid, många kockar – många sjukdagar – många inställda möten. Det är ju bra att veta till nästa gång. Man ska ligga före […]
2010-4-26 klockan 20:09
Hej, har just hittat din blogg. Kul att läsa, jag har en Elvira också med ds som är lite drygt fyra år. Jag nästan skrattade högt (av förtvivlan) när jag läste att ni fått övningsboken av logoped utan handboken. Är ganska meningslöst! Jag tog själv tag i att läsa böckerna i somras och fick dagis att börja träna efter Karlstadmodellen. Vi hade trott vi fick handledning i Karlstadmodellen av logopeden, men näääääe det stämde inte. Jag hade aldrig sett dessa böcker och vi hade inte fått ett enda tips från Irenes böcker. Visst är det skrämmande att de inte visar så pass enkla saker för oss föräldrar. MIn tjej träffa talpedagog två gånger per vecka och hon har gått framåt enormt sen början av hösten.
Kram från en annan mamma.
Kommentera inlägget