10 dagar om året har man om man är en LSS-förälder. Ni glömmer väl inte bort dem? Jag passade på idag. Tänkte mig ett besök där jag som åskådare kunde se hur barnen hade det, hur personalen jobbade och vilka barnen lekte med. Resultatet? Barnen var med mig hela dagen.
Så blev det med det. Men kul var det.
Nu är jag trött…
Foto: Söt och Snygg
Det kanske är fegt att skylla på tiden. Den finns ju faktiskt där, någonstans. Sanningen är väl snarare den att det är brist på idéer hos mig som är felet och inte brist på tid. Vill man så tar man sig tid. Och vill, det vill jag ju, men vad 17 ska jag skriva om? Livet lunkar på hos oss, ömsom sjuka, ömsom friska. Jag kan inte finna något intressant i det. Det ämnet är liksom färdigbehandlat efter den här vintern.
Du måste hjälpa mig. Jag har sett att andra bloggar kör frågestunder. Så hit med era frågor så besvarar jag dem här på bloggen. Ställ din fråga i kommentarsfältet eller e-posta till sotochsnygg(a)snyggmedia.se
Snälla hjälp mig nu!
Det bästa med magsjuka är att man känner sig som ny när man blir frisk. En ny människa, frisk, stark och full med energi.
Man städar ut sjukan på samma lustfyllda sätt som man städar ut julen. Man ger sig ut i friska luften som känns friskare än någonsin. Man älskar livet, är mer tacksam för barnen och är glad, glad, glad. För på så här gott humör var det längesen man var. Och mat, tack gode Gud för mat! Resterna som såg ut att kunna krypa ut ur kylskåpet själva igår, ser delikata ut idag.
Men idag skippar vi ändå resterna, här lagas det potatisgratäng och kotlett i det skinande rena köket, och barnen är nyvakna i soffan efter den uppfriskande pulkaåkningen. Tänk att det krävs en magsjuka för att man ska uppskatta livet lite extra. Tillvaron fick samma boost som håret då det äntligen blev tvättat, med ett schampoo av volume sensation-karaktär.
Och imorgon, är det tisdag. En helt vanlig tisdag…
Ja ha, om man skulle ta och damma av den här gamla bloggen och ge den liv igen. Tillvaron har avstannat lite. Vi har fallit ur gängorna, men det verkar som om det börjar reda sig en smula. Det finns en tillstymmelse till vardag.
- Den här mamman har jobbat i tre veckor. Eller… jag har nästan varit borta halva tiden.
- Elvis har skolats in på dagis.
- Pappan har också varit på dagis. Han har haft det största ansvaret för barnen sedan en tid tillbaka, vilket lett till att jag är andrahandsgods. Det är bara pappa som gäller och det är dragkamp vill jag lova. Härligt, tycker jag.
- Elvira har slopat middagsluren och sluppit ur fängelset och sover numera utan galler. (Vi gjorde ett försök i augusti men bytte tillbaka, efter en vecka av allt för tidiga morgnar och en allt för störd lillebror.) Men nu funkar det bra. Hon kommer visserligen och hämtar mig på natten, så jag har också fått en ny sovplats. Vi kör tjejerna och killarna.
Det ser ut som om mycket har hänt, men ändå känns det som om tiden stannat av. Man lunkar på, men än vill jag nog inte kalla det vardag.
Bild: En hund förklädd till Elvis
Det har fortfarande inte kommit något batteri. Pappan tror att Elvira håller på det, det kan ju vara bra att ha ett extra nu när hon är sjuk. Och igår gjorde hon verkligen skäl för att liknas vid en viss rosa kanin. Idag har det varit lugnare. Som tur är, är kompisen Astrid också sjuk i samma bacill, då kan man ju hänga tillsammans en stund och mammorna får oja sig och dricka kaffe.
I förrgår fick vi höra en tre-ordsmening igen. Jag har för vana att säga vad vi äter, det går på rutin. -Mamma äter spagetti och köttfärssås, Elvis äter spagetti och köttfärssås och Elvira äter spagetti och köttfärssås. Efter en tyst paus från oss alla sa och tecknade hon, -Elvira äter sås.
Nu är det Teletubbies som gäller igen. Och tur är nog det, risken var överhängande att vi alla skulle börja prata småländska efter alla Emil-timmar. Då föredrar vi skånska, i alla fall pappan. Här om kvällen drämde tydligen Elvira till med ett riktigt skårrande rrrrr när det lästes i en gammal idag-bok och kompisen Rana var med på bild.
Det är kul med språk som ni märker. Det skrivs inte om så mycket annat här just nu, men vi befinner oss mitt i det hela dagarna.