I fredags ringde de från dagis. Elvira hade kräkts. De berättade om omtagningar på magsjukan. Det visade sig vara falskt alarm. Puh!

Så för första gången på flera veckor kunde hela familjen göra något kul tillsammans. Vi åkte till järnvägsmuséet. Vi har varit där förut, som vuxna. Den här gången åkte vi dit som barn. Vi klättrade upp i tåg, vi klättrade ut ur tåg, vi gick under tåg, vi körde tåg, vi lekte med små trätåg, vi sprang hit och vi sprang dit, vi tryckte på knappar, vi åt glass och vi lekte med alla leksaker i souvenirshopen. Vi läste inte på en endaste informationstavla, men det var inte meningen heller. Det var kul!

Bild: Privata foton och ett tåg från brio.net

Det bästa med magsjuka är att man känner sig som ny när man blir frisk. En ny människa, frisk, stark och full med energi.

Man städar ut sjukan på samma lustfyllda sätt som man städar ut julen. Man ger sig ut i friska luften som känns friskare än någonsin. Man älskar livet, är mer tacksam för barnen och är glad, glad, glad. För på så här gott humör var det längesen man var. Och mat, tack gode Gud för mat! Resterna som såg ut att kunna krypa ut ur kylskåpet själva igår, ser delikata ut idag.

Men idag skippar vi ändå resterna, här lagas det potatisgratäng och kotlett i det skinande rena köket, och barnen är nyvakna i soffan efter den uppfriskande pulkaåkningen. Tänk att det krävs en magsjuka för att man ska uppskatta livet lite extra. Tillvaron fick samma boost som håret då det äntligen blev tvättat, med ett schampoo av volume sensation-karaktär.

Och imorgon, är det tisdag. En helt vanlig tisdag…