Vi fick ställa klockan på 04.30 för att vara säkra på att vara först uppe och få chansen att överaska födelsedagsbarnet med frukost (glass och chokladboll) på sängen. Lite vimmelkantigt reste hon sig, yrvaket tog hon håret från ansiktet, orienterade sig och log ett brett och nöjt leende efter att hon blåst ut ljuset. Tänk att hon fick vara med om det som hon så gärna överraskar andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.
När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss alla. När man bor långt från släkten är det inte något man räknar med. Däremot något man är desto mer tacksam för.
Jag tror att Elvira är nöjd med dagen. Det var en trött tjej som lade huvudet mot kudden i kväll, lite senare än vanligt med tanke på att hon tog en tupplur i soffan och var så svårväckt att hon nästan missade hela festligheten. Det är jobbigt att firas från tidig morgon till kväll.
Kan ni tänka er, 5 år! Då är man knappt ett småbarn längre.
Bild: Gefle Dagblad
Elvira som just höll på att somna i soffan fick ny energi när det slutade att regna. Hur kul kan det va? Jättekul.
Det snöade en del i natt. Till pappans förtret och till Virans förtjusning. Helgens aktiviteter är förmodligen lätt att förutspå.
”God natt sov så gott, vi syns i morgon”
”Hej då, ses sen!”
”Hej allihopa!”
är alla vardagliga fraser som vi säger på rutin, utan att tänka så mycket på dem i stunden. Men känslan finns ju där ändå. Den första frasen säger vi med lugn, värme och en strykning över håret eller med en tight kram. Den andra med lite lidelse blandat med entusiasm och den tredje med ren pur glädje. Elvira använder de två sista varje dag och har full koll på känslan. Det finns ingen som kan utbrista ”Hej allihopa!” med samma glädje som hon.
Ofta säger Elvira efter oss när vi säger något, hon fyller i med sitt ord efter vårt. Eller upprepar den mening vi just har sagt med ett eller två ord. När hon har fått kläm på betydelsen och ljuden används frasen eller ordet på eget initiativ. Och de egna initiativen blir fler och fler.
I fredags vid tandborstningen tog hon initiativet. Hon tecknade och sa ”Ija yck om pappa”. En fras som annars brukar användas omvänd, ”Pappa/Mamma tycker om Elvira”.
Sedan pappan kom hem i fredags, efter att ha varit borta lite mer än ett dygn, är det bara han som har gällt. Jag är ganska säker på att han är rätt så nöjd. Jag tror att känslan kommer sitta kvar länge.
Idag är det lördag. Barnen vaknade 6.30, vilket är en ganska vanlig tid nu för tiden (om vi har dragit ut sladden), tittade på Bolibompa och drack välling, lekte en stund, barnen åt macka och yoghurt till frukost nr 2 och dagen såg ut att bli som vilken lördag som helst.
Tills Elvira åt upp ett batteri till efterrätt. Jag var försjunken i andra tankar och reagerade försent på att ”godiset” låg inom hennes räckhåll. När jag for upp och bad Elvira att spotta ut svalde hon i rena förskräckelsen ett av de två små platta batterierna.
Läkaren konstaterade att batteriet inte innehöll kvicksilver och oroades inte eftersom hon kunde dricka utan problem. Batteriet fastnade alltså inte på vägen ner och nu väntar vi med spänning på att det ska komma ut i den andra ändan.
Är det något Elvira är riktigt dålig på så är det att sova utan galler. Vi har provat att bygga om spjälsängen så att hon själv kan ta sig i och ur. Det gick inte. Hon vaknar nämligen alltid vid fyra-fem tiden. Sover hon bakom galler somnar hon om, om vi har kommit ihåg att dra ut kontakten till sänglampan. Utan galler eller med fungerande lampa väcker hon glatt oss andra. Och har hon väl gått upp så är det kört. Det hade varit jättemysigt om hon hade kunnat komma in till oss och somnat om i vår säng. Men det går absolut inte.
Likaså vid läggning. Elvira har blivit mer känslosam under hösten. Tidigare har vi knappt hunnit trösta henne innan hon slingrat sig ur vår famn. Och hon har alltid varit det lättaste barnet att natta. En godnatt-ramsa och lite speldosa och sedan har hon somnat som tryggheten själv. Men nu vill hon att man ska stanna hos henne. Vi ligger på en bäddmadrass och myser och läser saga. Men Elvira kommer inte till ro. Hon ska göra det mest oväsentliga, men still kan hon inte ligga. Inte så pass länge så att hon hinner somna. Men lägger jag ner henne i spjälsängen efter sagan somnar hon på några minuter.
Snart är spjälsängen för liten. Och tanken är att de två små ska dela rum. Vi måste bryta mönstret. Men jag vette 17 hur vi ska göra.
Höjdpunkten på Elvis dag är när vi hämtat Elvira från dagis. Han är så glad att hans syster äntligen är hemma igen. Då har han någon att leka med, eller att bråka med… eller att busa med. Han börjar nog tycka att det är rätt trist med mig hängandes i hälarna. I morgon kommer äntligen brevet om beviljad förskoleplats i januari (jag har mina kontakter). Vi blev informellt informerade för flera veckor sedan, men sedan hände något. Man kunde inte ge ett besked från Barn och ungdom. Men imorgon dimper det alltså ner, får vi hoppas. Det kommer Elvis att gilla.
Så var vi iväg. På Arlandi gick ungarna helt bananas på rummet. Alla lådor och skrymslen skulle undersökas. Sen var det allsång på Skansen på TV, dans och tjo och tjim! Bra start.
Det är ingen vanlig dag för det är Elviras födelsedag!
