Vi fick ställa klockan på 04.30 för att vara säkra på att vara först uppe och få chansen att överaska födelsedagsbarnet med frukost (glass och chokladboll) på sängen. Lite vimmelkantigt reste hon sig, yrvaket tog hon håret från ansiktet, orienterade sig och log ett brett och nöjt leende efter att hon blåst ut ljuset. Tänk att hon fick vara med om det som hon så gärna överraskar andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.

När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss alla. När man bor långt från släkten är det inte något man räknar med. Däremot något man är desto mer tacksam för.

Jag tror att Elvira är nöjd med dagen. Det var en trött tjej som lade huvudet mot kudden i kväll, lite senare än vanligt med tanke på att hon tog en tupplur i soffan och var så svårväckt att hon nästan missade hela festligheten. Det är jobbigt att firas från tidig morgon till kväll.

Kan ni tänka er, 5 år! Då är man knappt ett småbarn längre.

Bild: Gefle Dagblad

Elvira som just höll på att somna i soffan fick ny energi när det slutade att regna. Hur kul kan det va? Jättekul.

Det snöade en del i natt. Till pappans förtret och till Virans förtjusning. Helgens aktiviteter är förmodligen lätt att förutspå.

”God natt sov så gott, vi syns i morgon”
”Hej då, ses sen!”
”Hej allihopa!”

är alla vardagliga fraser som vi säger på rutin, utan att tänka så mycket på dem i stunden. Men känslan finns ju där ändå. Den första frasen säger vi med lugn, värme och en strykning över håret eller med en tight kram. Den andra med lite lidelse blandat med entusiasm och den tredje med ren pur glädje. Elvira använder de två sista varje dag och har full koll på känslan. Det finns ingen som kan utbrista ”Hej allihopa!” med samma glädje som hon.

Ofta säger Elvira efter oss när vi säger något, hon fyller i med sitt ord efter vårt. Eller upprepar den mening vi just har sagt med ett eller två ord. När hon har fått kläm på betydelsen och ljuden används frasen eller ordet på eget initiativ. Och de egna initiativen blir fler och fler.

I fredags vid tandborstningen tog hon initiativet. Hon tecknade och sa ”Ija yck om pappa”.  En fras som annars brukar användas omvänd, ”Pappa/Mamma tycker om Elvira”.

Sedan pappan kom hem i fredags, efter att ha varit borta lite mer än ett dygn, är det bara han som har gällt. Jag är ganska säker på att han är rätt så nöjd. Jag tror att känslan kommer sitta kvar länge.

Idag är det lördag. Barnen vaknade 6.30, vilket är en ganska vanlig tid nu för tiden (om vi har dragit ut sladden), tittade på Bolibompa och drack välling, lekte en stund, barnen åt macka och yoghurt till frukost nr 2 och dagen såg ut att bli som vilken lördag som helst.

Tills Elvira åt upp ett batteri till efterrätt. Jag var försjunken i andra tankar och reagerade försent på att ”godiset” låg inom hennes räckhåll. När jag for upp och bad Elvira att spotta ut svalde hon i rena förskräckelsen ett av de två små platta batterierna.

Läkaren konstaterade att batteriet inte innehöll kvicksilver och oroades inte eftersom hon kunde dricka utan problem. Batteriet fastnade alltså inte på vägen ner och nu väntar vi med spänning på att det ska komma ut i den andra ändan.