Wow! 11 kommentarer till inlägget “Världens bästa faster”

• Your Name skriver:
  2010-12-10 klockan 21:10

  TACK TACK TACK det var den finaste jag måste leva sången någon sin! Det gjorde att en faster tappade en och annan tår!
  Ni är UNDERBARA!!!
  Kramizar i mängd

• Asa Nordgren skriver:
  2010-12-10 klockan 21:09

  Vilken tur Malin har som får sån skönsång. Underbara barn, å underbara föräldrar….en eloge till Martin som så koncnetrerat kavlar ut sin deg…

  // Å

• Mija skriver:
  2010-12-12 klockan 9:29

  GULLUNGAR!!!!!!!
  :o) Mija

• Johannastigson skriver:
  2010-12-12 klockan 12:55

  gobitar!

• Farmor skriver:
  2010-12-16 klockan 19:13

  Det var en av dagens HÖJDPUNKTER att höra ”Jag måste leva” sången hos faster Malin!!! Tårar kom det allt! Och blev så imponerad av syskonens samtal och pappans kavlande, det var många år sedan!!!! Hoppas att inget blev bränt!!! Kramar till er alla
  PS Kan man få höra den och andra sånger LIVE DS

• Huitfeldt Lillal skriver:
  2010-12-21 klockan 12:45

  Hej Erika!
  Jag roade mig med att gå till ditt arkiv och läsa en del av dina gamla inlägg, dvs när Elvira var lika gammal som Lovisär nu (2,5 år). Hittade många intressanta inlägg men fastnade framförallt för inlägget i jan-09 som handlade om NEJ. Och hur gör man? Igenkänningen var mycket stor kan jag säga. Vi befinner oss just i den fasen med en unge som klättrar upp på alla bord, häller ur mjölk och gör en massa hyss som hon inte förstår. När vi säger NEJ så verkar hon inte förstå. Därför är jag nu nyfiken på hur ni har det i dag? Har det blivit bättre eller inte? Så jag vet vad jag har att vänta mig. En riktigt God Jul till hela er familj från oss!

• Mamman skriver:
  2010-12-25 klockan 23:03

  Hej!
  Vet du, att en dag tar det bara slut. Det är precis som att hon är färdig med vad det nu kan vara, hälla ut drickan exempelvis. Man märker det inte förrän en tid senare ”nu var det länge sedan hon…”.

  Det är definitivt bättre idag och har varit sedan ganska länge (mer än ett år). Man reflekterar ibland över hur saker har förändrats t ex att man inte behöver sanera köksgolvet, köksbords- och stolsben samt socklar efter varje måltid längre, att barnen kan leka oövervakat för en stund. Att man kan be henne gå och tvätta händerna. Sakta men säkert vågar man lita på Elvira och ger henne små portioner ansvar i taget. Mycket är kopplat till humöret. Är hon på gott humör gör hon gladeligen som man säger, är hon busig krävs det lite lirkande och är hon sur är det bara att ta henne under armen.

  Hon förstår att nej betyder nej, men lyssnar inte de första gångerna, dock finner hon sig tillslut. Hon vet mycket väl vad som är rätt och fel vid matbordet och i de flesta sammanhang faktiskt. Men hon är helt orädd när vi är ute och har inte den där känslan av att ”nu är jag för långt ifrån mamma/pappa”. Hon sticker om hon vill.

  Ett favorit-uttryck sedan en tid tillbaka är ”Nej, jag vill inte!” Hon säger det per automatik innan hon har lyssnat på vad vi har att säga. Hon ”kan själv” och är mycket bestämd med hur vissa saker ska vara. Det är t ex väldigt viktigt att hon får stänga grinden till trappan eller att hon får öppna dörren om någon ringer på. Hinner någon annan före bryter hon ihop och ger sig inte förrän man öppnar grinden igen eller stänger dörren igen och börjar om från början. Och det är framför allt väldigt viktigt att hinna före brorsan 😉

  Kul att du hade glädje av arkivet. God Jul tillbaka!

• Satu & My Baby Dolls skriver:
  2010-12-28 klockan 22:24

  Hej! Kikar in och önskar er en god fortsättning! Kramar

• Satu & Ögonstenarna skriver:
  2010-12-28 klockan 22:25

  Ojdå, glömde skriva mitt blogg adress ifall du vill kika in 🙂
  http://www.mybabydolls.blogg.se

• Huvudsaken är att man gör sitt bästa | Söt & Snygg skriver:
  2011-1-25 klockan 21:13

  […] aktion. De kom tillbaka med en bricka dukad för födelsedag. Så in i köket tågade de sjungandes ”Jag måste leva”.När firandet var slut tog de tag i en av kökslådorna. Elvis fick tag i ugnstermometern, tryckte […]

• Elvira 5 år | Söt & Snygg skriver:
  2011-6-20 klockan 21:36

  […] andra med, mitt i middagen en vanligt onsdag eller mitt i leken en vanligt torsdag – Ja må du leva.När vi kom hem från dagis satt morfar på verandan och väntade. Ännu en överraskning för oss […]

Kommentera inlägget