Hej!
Vet du, att en dag tar det bara slut. Det är precis som att hon är färdig med vad det nu kan vara, hälla ut drickan exempelvis. Man märker det inte förrän en tid senare ”nu var det länge sedan hon…”.

Det är definitivt bättre idag och har varit sedan ganska länge (mer än ett år). Man reflekterar ibland över hur saker har förändrats t ex att man inte behöver sanera köksgolvet, köksbords- och stolsben samt socklar efter varje måltid längre, att barnen kan leka oövervakat för en stund. Att man kan be henne gå och tvätta händerna. Sakta men säkert vågar man lita på Elvira och ger henne små portioner ansvar i taget. Mycket är kopplat till humöret. Är hon på gott humör gör hon gladeligen som man säger, är hon busig krävs det lite lirkande och är hon sur är det bara att ta henne under armen.

Hon förstår att nej betyder nej, men lyssnar inte de första gångerna, dock finner hon sig tillslut. Hon vet mycket väl vad som är rätt och fel vid matbordet och i de flesta sammanhang faktiskt. Men hon är helt orädd när vi är ute och har inte den där känslan av att ”nu är jag för långt ifrån mamma/pappa”. Hon sticker om hon vill.

Ett favorit-uttryck sedan en tid tillbaka är ”Nej, jag vill inte!” Hon säger det per automatik innan hon har lyssnat på vad vi har att säga. Hon ”kan själv” och är mycket bestämd med hur vissa saker ska vara. Det är t ex väldigt viktigt att hon får stänga grinden till trappan eller att hon får öppna dörren om någon ringer på. Hinner någon annan före bryter hon ihop och ger sig inte förrän man öppnar grinden igen eller stänger dörren igen och börjar om från början. Och det är framför allt väldigt viktigt att hinna före brorsan

Kul att du hade glädje av arkivet. God Jul tillbaka!