Elvira firar sin 4-års dag. Snart är hon 6.
Idag vill jag bara tipsa er om tv-programmet Det rätta barnet, SVT2 kl 20:00, en dokumentär av och med två mammor till barn med DS. Hoppas den är sevärd. Vuxna personer med funktionsnedsättningar har ju figurerat tätt i media de senaste åren. Men jag har faktiskt saknat att få se och höra föräldrarnas berättelse om de små barnen. För de är ju bara barn.
Ni får ursäkta att det inte händer mycket här på bloggen just nu. Det är annat som prioriteras helt enkelt. Och jag har inte glömt bort enkätsvaren och en sammanställning av dem, men jag behöver lite teknisk support av familjens sakkunnige. Jag vill ju ha det på mitt sätt och inte på Googles sätt. Så klart. Jag gjorde helt rätt i valet av äkta man om man säger så.
Om du missar går det repriser (fast ser man på repriser nu för tiden? knappast va, när det finns svtplay)
SVT2 16 mars kl 15:50
SVT2 17 mars kl 14:40
SVT2 18 mars kl 23:25
Tillägg: Marcus Birro ger sig in i debatten om barns vara eller icke vara, tack för det! Likaså kommenterar DNs Hanne Kjöller utrensningen av barn med DS dagen efter dokumentären sänts.
Mamma, visst är jag fin?
Det är lite knepigt att förklara namnsdagar för barnen. Vad har en namnsdag för syfte? Egentligen?
”- Titta! Idag står det ditt namn i almanackan. Grattis!”
”-Ja ha?”
Även om namnsdagar inte är en stor grej, känns det inte bra att bara strunta i dem heller tycker jag. Glömmer man är det en sak, men är man medveten om namnsdagen känns det ju lite…. nonchalant. Är det rätt ord? Ja hur som helst så känns det i samvetet, ja även då man inser att man har glömt.
Förstår man inte vitsen med namnsdagar när man är fem år, förstår man däremot vitsen med ”Dagens grattis” på Bolibompa. Och säger programledaren ” Grattis till Elvira” då, ja då sträcker man på sig och skiner upp. I paketet låg det ett hårband och hårspännen, en ständig bristvara och omaka par. Hon blev nöjd som ni ser. Alla skulle på.
Elvis fick också en present eftersom han har fyra bokstäver av sex rätt och för hans känslors skull. Tyvärr dög inte Stålmannen-strumporna, det skulle ha varit kalsonger…
Helgen har gått i slapphetens täcken, mycket tid har spenderats i soffan. Det ska man inte underskatta. Man ska heller inte underskatta elasticiteten i pappas t-shirtar.
Men en kort stund under söndagen skakade vi rumporna till Mora Träsk live. Elvira var först avvaktande och satt i mitt knä och sneglade då och då mot scenen. Elvis gick ut hårt för att sedan nästan somna (!) i pappas knä. Men de kom igen, Elvis lagom till Tigerjakten och Elvira körde hårt åtminstonde halva programmet.
Mamman och Viran på väg till dagis för att hämta lillebror.
Jag har just kommit ner efter att ha nattat Elvira. Det är ofta ingen match, man skulle kunna tro att hon har en på- och avknapp. Först läser vi en bok och sedan sjunger jag ”Nu i ro slumra in” och ” Sov du lilla videung”, två korta vaggvisor och ALLTID någon gång under lilla videung somnar hon. Men ikväll blev jag osäker på om hon sov. Förr har man liksom inte kunnat ta miste på att andningen, den har låtit tung, torr och täppt med korta andetag , men ikväll lät den inte. Jag lättade huvudet från kudden för att kunna höra efter ordentligt. Hon andades långa, djupa, tysta andetag och det lät så skönt och rofyllt.
Älskade Viran!
I juni reflekterade vi över att hon snarkade även då hon inte var förkyld, och när hon satt upp i bilstolen. I augusti sökte vi för det och i januari blev det bra.Â
Första gången var Elvira för förkyld och påverkad av förkylningsastman.
Andra gången ställdes det in pga dödsfall bland personalen på kliniken.
Tredje gången fick vi ställa in för att pappan var bortrest och logistiken inte gick att pussla ihop på en person.
Fjärde gången blev det av.
Idag fick Viran en riktig genomgång; reducering av halsmandlar, skrapning av adenoid, rensning av vax och tillsyn av rör. Nu på kvällen är humöret på topp, hon pratar och har ätit fem fiskbullar med lite mos och en glass.
Viran alltså, hon är inte ömtålig! Jag tror att hon brås på mig.
Det ska bli intressant att se vad detta ger för resultat. Förhoppningsvis lättare andning nattetid och mindre snuva. Och det vore ju fantastiskt om sprickorna på läppen och näsvingen som alltid dyker upp vintertid kunde läka någongång. Kanske gör den det när man slipper andas genom munnen?
Skönt att det gått så bra. So far so good!
