Innan vi köpte hus var vi på många visningar. Det var jag som drog i väg oss förstås. Jag tror pappan till slut tyckte att det var lite kul i alla fall, jag slapp dra så hårt. Det första huset vi tittade på var en stor grosshandlarvilla på 300 kvm. Då var vi studenter… 🙂 Jag hade gått förbi varje dag och suktat och undrat vem som renoverade den där gamla kåken som jag i mina dagdrömmar lagt vantarna på.
Trähusen avlöste varann, ofta renoveringsobjekt med stora trädgårdar. Jag såg potentialen, pappan såg arbetet och banken, om den hade blivit tillfrågad i det skedet, hade sett risken.
Det slutade med ett slitet radhus som ingen ville ha. Med en liten plätt till tomt. Men med lite fantasi ser det faktiskt ut som en skånelänga. En himla bra lösning visade det sig. Priset på huset gjorde att vi kunde anlita fackmän. Så nu kan vi ägna oss åt barnen istället för att jobba på vår lediga tid. Utanför staketet finns ”extended version” av tomten med lekpark och skog.
Och kvällar som denna, när det blivit bäcksvart och jag är utan livvakt, är jag himla glad för att våra golv inte knakar, några stora panoramafönster inte kastar skuggor och grannen finns nära. På andra sidan väggen sover Greta 1 1/2 år.
I går kväll gästade Sören Olsson Go´kväll och berättade om sin son Ludvig. Båda är aktuella då boken Prins Annorlunda snart finns att köpa i bokhandeln. Jag tycker det är värt att nämna detta här för intervjun var så bra. Så avslappnad, opretantiös och med bra frågor. Programledaren ville veta vem Ludvig är och snöade inte in på fosterdiagnostik som så ofta händer.
Se programmet här
Med hösten kommer kallelserna. För det mesta per automatik, men ibland krävs lite meck.
Vi har besökt barnkliniken för provtagning på sköldkörteln och för gluten. Ett av proven visade på värden i gränszonen, på vilket vet jag faktiskt inte. Så informativt var inte brevet som läkaren skickade ut. Förmodligen på sköldkörteln. Många barn med DS får äta Levaxin. Provtagning igen om tre månader.
I dag skulle vi åkt till Tal och svälj för att träffa en specialisttandläkare. Men tandläkaren är sjuk och mötet inställt. Detta är tredje gången. Första gången tackade vi nej till en återbudstid p g a framförhållningen. Andra gången ställdes det in pga sjukdom hos tandläkaren och idag lika så. Vi fick en ny tid den 17:e. Får se om vi kommer i väg.
Ett annat besök som vi har kvar är till ögonkliniken. Detta är ”bara” vår andra tid. När vi skulle dit förra veckan fungerade inte bilbatteriet. Är det inte barnet som ska på service så är det bilen.
Det skulle kommit en kallelse till öron i september. Ett återbesök efter öroninflammationen. Kanske är det dags att ringa?
Ok, var ett tag sen Patrullen Gäddan lämnade rapport, så här är en rykande färsk.
Medan Mamman och Elvis är bortresta har Pappan och Elvira börjat IT-skolningen här hemma. Första provet var att rita en teckning på Pappas iPhone. Resultaten? Nedan.
Papper och kritor är såååå 1900-tal!
Vädret är ju en annan historia. Kallt på morgonen och varmt på eftermiddagen. Detta har gjort det möjligt att vara ute på eftermiddagarna efter jobb/dagis och vad passar bättr då än att ta sköna höstpromenader?
Man måste ju testa lite olika underlag….
Men eftersom Polisen, Golfar´n och Karatekillen inte tagit bort farthindren ännu så blir det stopp ibland.
Mamma är ju ett stort Thomas Rusiak fan, men hennes dotter är liiite mer old school och kör back to basics!
Stay Frosty//Gäddorna
Jag har aldrig kladdat så mycket som nu. Jag ljuger inte om jag säger att jag var renare som tonåring. Är det inte jag som spiller så är det Elvis som kräks. En ren tröja på morgonen bär snart en dekorativ fläck. Och det läskiga är att jag slutat bry mig. Det är liksom ingen idé att gå och byta, för det dröjer inte länge förrän den rena tröjan/byxan är befläckad den med.
Tänker ofta på varför det har blivit så här. Har det med motoriken att göra? Finmotoriken är kanske fulländad vid 20. När man passerar 20 år så börjar darrningarna smyga sig på. Synen försämras och man missbedömer avståndet mellan tallriken och munnen. Efter 20 har man alltid bråttom. Man ska vara så effektiv som möjligt och snabba sig mellan rapar, gråt, tvättprogram, och koktider.
För att råda bot på detta har jag idag gjort ett inköp som tar mig några år närmare 20. Ett par baggy jeans!
