Igår hade vi tid hos logopeden på habiliteringen för en språkbedömning. Logopeden dukade upp diverse leksaker på bordet, gav Elvira uppgifter att göra t ex, lägga bebisen i vagnen, sätta pappan på stolen, lägga kossan i lådan osv. Elvira gjorde som hon sa och tillsammans pratade och tecknade de om vad de gjorde. Â Ett annat moment som Elvira verkligen uppskattade var att få ett kort, säga eller teckna det som kortet föreställde, stoppa kortet i robotens mun och ta emot kortet när det kom ut ur robotens mage.
Logopeden gjorde oss uppmärksam på att Elvira tecknar till de ord som hon lärt sig tidigare, men de senaste orden säger hon bara och skippar tecknen. En vanlig väg att gå, men jag trodde inte att vi var där än. Jag var heller inte beredd på att få svaret ”det är hon redn förbi” på min fråga om det var dags att börja jobba med fonem. Resultatet av bedömningen blev den att Elvira kan producera alla ljud förutom r och l. Så nu blir det till att fokusera på tre-ordssatser, prepositioner, färger, räkna, motsatser som liten-stor, mjuk-hård, lång-kort.
Än en gång åkte mamman hem sprickfärdig av stolthet men ändå tyngdlös av lättnad. Medan hon satt i bilen och funderade på hur detta gick till satt hennes kavata dotter som just blivit överöst av beröm bredvid och sjöng.
Det är sannerligen ett äventyr att hänga med Elvira.
Nu har det vänt, för alla utom pappan. Han är hårt drabbad av dagisbacillerna. Man skulle kunna tro att han är infektionskänslig.
Elvira har ätit 1 1/2 pannbiff och potatismos, hon har tecknat äta och bett att få mellis…. på dagis. Hemma gick det som vanligt dvs lite petande i maten och myror i baken. Så då är allt som vanligt igen. Inget fortsatt curlande alltså 😉
Skönt att vardagen är här.
Vi var till sjukgymnasten idag. Inte för att vi som sjuka skulle gympa, utan för att Elvira skulle visa sin moon walk. Inga inlägg och inga skor. Men hon styr med ena stortån så att den blir lite snedbelastad. Återbesök i augusti. Check.
Att teckna
Det var ju inte så länge sedan jag gnällde för att vårat utlovade besök till logopeden dröjde.
Vi fick ett möte tillslut. Och nu börjar vi bli bortskämda. Inte nog med att logopeden har varit och besökt Elviras dagis och tittat på hur de arbetar. Vi och personalen var dessutom inbjudna till granndagiset där Elviras jämngamla kompis går. Logopeden och specialpedagogen från hab gjorde nämligen ett besök där för att berättade vad man kan ha svårt för när man har DS och ge förslag på material och teckenböcker.
Och inte nog med det. Logopeden bokade dessutom in ännu ett besök till Elviras förskola för att träffa assistenten och ge handledning i kommunikationsträningen.
Behöver jag säga att det känns jätteskönt att det händer saker. Äntligen. Elvira behöver det här. Assistenten också. Ja, vi med faktiskt. Det är så himla viktigt. Det är så kul att se hur glad Elvira blir när hon blir förstådd.
Teckenkommunikation har stor betydelse för alla våra barn.
Elvira gick till sängs med 39 graders feber i går. Behöver jag säga att pappan är borta hela veckan. Men som tur var vaknade hon pigg och feberfri. Och det var som sagt tur för nu ger kallelserna utdelning.
I dag har vi haft späckat schema. På förmiddagen träffade vi logopeden som konstaterade att Elvira gör de flesta ljuden som produceras långt fram i munnen. Vi ska öva på att göra G och K, som produceras bak. Ett tips som vi fick var att döpa några nallar och dockor till Gaga, Gogo, Gigi, Kaka, Koko och Kiki. Logopeden tyckte att munskenan var bra som vi fått från tandläkaren för man tränade inte bara musklerna kring läpparna utan bakre tungan och munnen i stort. På tisdag ska logopeden hälsa på på dagis för att se hur man arbetar med språket där.
På eftermiddagen bar de av på 2-års kontroll. Lite klämmande på magen och det vanliga med stetoskop och öronlampa. Den besiktningen blev också godkänd.
På kvällen varvade Viran ner med Biltemakatalogen, fast det varade inte länge. Nu ska mamman varva ner i soffan. Puh!
Det blev av. Vi träffade specialisttandläkaren i fredags. Elvira fick äta puré, slicka sig om munnen, dricka ur glas, läsa en bok och göra ljud, grimasera, gapa och säga aaah. Egentligen är det lite lustigt att hon kallar sig tandläkare. Hon är mer av en bygga-muskler-i-ansiktet-coach. Munmotoriken blev hur som helst godkänd. Med oss hem fick vi en skena med ring att sätta mellan tänderna och läpparna. Den ska vi dra i och Elvira ska hålla emot och på så sätt träna musklerna kring läpparna. I övrigt skulle vi fortsätta med ansiktsmassagen. Den hade vi i princip glömt bort. Varför? Jo det känns lite konstigt och onaturligt att sitta och dra i sin dotters ögonvrår.
Det är knepigt det där. Vi skulle kunna träna dagarna i ända. Det finns mycket mer än tecken. Vi sållar nog omedvetet genom att strunta i det som känns onaturligt. Vi vill heller inte inkräkta på hennes integritet. Det är viktigt att tänka på att vi tränar för att utveckla det som finns hos Elvira och inte för att skapa någon annan eller försöka göra henne så ”normal” som möjligt.
Munmotorik – ja, hängande ögonlock – nej.
