Det blev av. Vi träffade specialisttandläkaren i fredags. Elvira fick äta puré, slicka sig om munnen, dricka ur glas, läsa en bok och göra ljud, grimasera, gapa och säga aaah. Egentligen är det lite lustigt att hon kallar sig tandläkare. Hon är mer av en bygga-muskler-i-ansiktet-coach. Munmotoriken blev hur som helst godkänd. Med oss hem fick vi en skena med ring att sätta mellan tänderna och läpparna. Den ska vi dra i och Elvira ska hålla emot och på så sätt träna musklerna kring läpparna. I övrigt skulle vi fortsätta med ansiktsmassagen. Den hade vi i princip glömt bort. Varför? Jo det känns lite konstigt och onaturligt att sitta och dra i sin dotters ögonvrår.

Det är knepigt det där. Vi skulle kunna träna dagarna i ända. Det finns mycket mer än tecken. Vi sållar nog omedvetet genom att strunta i det som känns onaturligt. Vi vill heller inte inkräkta på hennes integritet. Det är viktigt att tänka på att vi tränar för att utveckla det som finns hos Elvira och inte för att skapa någon annan eller försöka göra henne så ”normal” som möjligt.

Munmotorik – ja, hängande ögonlock – nej.

Etiketter:
måndag, 2008-10-20 · Wow! 2 kommentarer »