Vad är det som går och går, men inte kommer till dörren?

Det var det här med service.

Då vi gjorde habiliteringsplanen var vår enda önskan att få träffa logopeden. Veckorna gick och ingenting hände. Jag skickade ett e-post. Det visade sig att remissen inte blivit skriven. Jag vet att många konkurrerar om logopeden. Jag vet också att habiliteringen flyttat till nybyggda lokaler under våren. Har hört och förstått att flytten tagit personalens tid och kraft och att mycket fått stå åt sidan. Barnen alltså.

Lokalerna är fina och anpassade för ändamålet, man slipper dela rum och kan upprätthålla patientsekretess, ventilationen fungerar och det finns gott om utrymme. Det kan man ju inte missunna dem. Bästa möjliga arbetsmiljö är alla värda. Lite lustigt är att när man kostade på sig dessa lokaler avstod man från att bygga en bassäng. (Det fanns en bassäng på det gamla stället.) Barnen som behöver vattengymnastik står nu utan bassäng i väntan på att bassängen på sjukhuset ska byggas om och få höj- och sänkbart golv.

Så här har vi nu nya fina lokaler, utan bassäng och med personal som har egna rum, men är stressade upp över öronen för att köerna bara blir längre, för att de istället får ägna sig åt administration.

Logopeden bor i samma område som vi. Jag stötte på henne i sandlådan och påpekade att vi hoppades på att få träffa henne på jobbet snart. – Det är inte bra, upprepade hon med missbelåten min och nedsänkt huvud. Hon syftade på hela situationen och jag hade inte mage att klaga.

Klockan och dagarna går och vi fortsätter att vänta på vår tid.

Hur ofta träffar ni logopeden? Och vad gör ni när ni ses?

Etiketter: ,
fredag, 2008-10-10 · Wow! 9 kommentarer »

  • Ilia o Sirkka m familj

    Oj ja remisser mm är inte alls roligt alla gånger och framför allt inte när det är tillkrånglat som det låter hos er.
    Tror statliga myndigheter inte alltid tänker utan gör och sedan ojsan vi missade lite här och där… ja vi hör hur matte låter varje dag hon kommer hem från jobb hur krångligt det kan vara.. och de skall försvara vårt land om det händer ngt. *suck* nu sitter de och bestämmer vilken personal som skall vara var så ingen vet om de får vara på ”sin” plats eller inte.

    Åh by-the-way blir linné tapeten på skjutdörren ;o)

    Kramizar och nospuffar

  • Åsa

    Vem blir förvånad över att vårt landsting befinner sig i en ekonomisk kris? Inte jag. Hur tänker politikerna? Ett nybyggt ställe UTAN bassäng???!!!! Var ska de barnen som är i behov av vattenträning öva? Hemma i badkaret eller……DAAAAAA. Jag fattar ingenting……tror inte politikerna tänker överhuvudtaget, så det så.

    Ha en skön helg

  • http://www.christinamolin.wordpress.com Christina

    Hej

    Logopeden har vi haft tur med, vi började när Vince var ca 2 manader, da gick vi bara en gang i halvaret ca, men vi kom in i dörren iallafall. Nu har vi börjat ga ca varannan vecka, 45 min per gang.

    just nu haller vi pa med djur/bilar, det är det enda han kan koncentrera sej pa nagot längre. Vi arbetar framför allt med att första sprak, mer det än att tala. Tex stäng dörre, hämta boken/bilen, var är xxx, etc

    VAd vi haft problems med är ergotherapi. vicne kan verkligen inte koncentrera sej. Myror i byxorna minst sagt (mamma fruktar hyperaktiv dock utan belägg). Sa ergotherpi skulle va vad han verkligen behöver. Det sägs nämligen (hans andra terapister) attd et skulle öka hans koncentration. Vi har statt pa väntelistan pa det sedan han var 11 manader., Tillslut fick jagnog och vi letade upp en privat. Big misstake. Vi förlorade var väntelistplats pa sjukhuset (de är superbra där tydligen) och tanten jag fick träffa var helt fel för oss. (KAn ha haft nat att göra med att jag fick bryt hos henne en gang efter jag ringt och beklagat mej o a att jag kommer 15 min för sent – fick böter…) och hon inte gillade det, och sedan visade det sej att jag glömt att det var jag som öppnade butiken… Men det är en annan story.)Efter det slutade vi…

    Iallafall, sa har vi from förra veckan hittat en ny ergoterapist. Hon verkar bra hittills. Hoppas hon kan hjälpa oss att fa lillkillen att koncentrera sej nagot längre, för det behövs. Planen är att träffa henne varje vecka.

    Vi har dessutom sk Früförderung/early Intervention 1ggr i veckan i 90 min hemma hos oss.

    kram pa er!

  • http://imsavimsa.blogspot.com Imsa

    Vi träffar logopeden väldigt sällan, har nog bara träffat henne totalt 4 ggr sen Victor föddes, nästa gång blir i december. Hon säger bara att teckna mer och använd kommunikativt samspel.

    Fysioterapeuten träffar vi varannan vecka men har inte varit där sen i juli, nu ska vi dit den 23.

    Sen har vi en ergoterapeut som vi träffar vid behov, som nu när vi behöver ståställning åt Victor och hjulställning åt hans matpump.

  • http://amalinje.blogspot.com ulla

    Vi har aldrig träffat en logoped. Vår specialpedagog har skött hela biten med talet och uttal,samt teckentränigen. Vi har varit nöjda med det och något behov har inte funnits Henne träffade vi ca 1 g/mån det första året, sen med 5-6 veckors mellanrum. Hon kom till dagis och träffade L där för att se hur utvecklingen gick och hade med sig nya uppgifter att träna på. Vi har varit jättenöjda med det.

  • http://tjejernatva.blogspot.com/ Lena

    Jag och Linnéa har tur när det avser vårt hab.
    Linnéa har haft samma logoped sedan starten och specialpedagogen var barnledig när vi började på hab och då var det en vikarie men efter 2 år kom den ”riktiga” tillbaka.
    Nu träffar logoped och specialpedagogen Linnéa på dagis ca var 5-6 vecka och tränar med henne och kollar vad hon kan eller inte kan och lägger upp nya träningssaker för henne som sedan resursen tränar med Linnéa på dagis.
    Några gånger har resursen inte varit där men de bryr sig dessa personer inte om utan de tränar med Linnéa ändå och sedan ringer de resursen och berättar vad som ska göras med Linnéa.
    Jag är så glad att det fungerar så här bra.
    Nu ska Linnéa träna mycket talträning för det har lossnat väldigt för Linnéa på sista tiden och hon härmar det man säger hela tiden så nu är det bara att träna och träna på dagis och hemma så det fastnar.

  • Åsa

    Verkar som om Viran är född i fel landsting, efter alla sunda inlägg här, så kan man se vad livet är orättvist.

    Tack till Christina som förklarat en ny yrkesroll för mig, ERGOTERAPIST, visste inte att det fanns något som hette så. Man lär så länge man lever…

    // Åsa

  • Pingback: När man skriver om trollen… | Söt och Snygg

  • Pingback: Tecken igen | Söt och Snygg