I går var vi till hab och gjorde en habiliteringsplan. Här gör man detta med ettårsintervaller. Syftet är att kartlägga nuläget och sätta upp nya mål för året som kommer. Kring Elvira finns det ett arbetsteam med specialpedagog, sjukgymnast, kurator, läkare, logoped, arbetsterapeut… har säkert glömt någon. Vid habiliteringsplaneringen medverkar två representanter. Denna gången var det sjukgymnasten och specialpedagogen. Visst låter det påkostat och avancerat. Som om Elvira har dessa kring sig regelbundet. Men så är det inte.

Kuratorn har vi träffat en gång (då gick vi igenom LSS och rättigheter). Logopeden har vi träffat en gång, då var Elvira sju månader. Sjukgymnasten har vi träffat några fler gånger. Senast var i juni 07. Då kom vi överens om ett återbesök i oktober samma år, men det kom ingen kallelse och jag brydde mig inte om att ringa heller. Läkaren träffar vi en gång om året, (om vi inte söker upp honom själva, vilket vi inte gör) senaste besöket var vid ett års kontrollen. Specialpedagogen har vi inte haft några enskilda möten med. Hon har medverkat i de aktiviteter som anordnas och har då träffat Elvira.

Arbetsteamet arbetar så att de har möten regelbundet då de rapporterar om sina kontakter med patienterna. Jag undrar vem det är som rapporterar om Elvira. Förmodligen specialpedagogen. Jag undrar vad det är hon berättar då, Elviras engagemang i ”Sång och lek”?

Som ni läser så slipper vi undan från habiliteringen rätt så bra. Det är på gott och ont. Mest är jag glad för att vi inte behöver springa där stup i kvarten. Elvira kan inte vara någon prioriterad patient. Men nog tycker jag att de kan bistå med lite mer stöd till utveckling. Elvira ska ju ges de bästa förutsättningarna. Det målet som tecknades ned igår var att Elvira ska kunna 25 tecken till nästa år. Detta kom de fram till efter att ha räknat ut att hon i dag kan ca 10 tecken. Målet är alltså att lära sig 15 nya tecken på ett år!!!! Det gäller att inte sätta ribban för högt, eller? Det låga målet beror nog inte på att de inte tror på Elvira. Kanske vill de inte sätta någon press på oss föräldrar? Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka. Är det någon mening med att ha en plan över huvud taget?

Jag kommer ihåg hur jag och pappan åkte till habiliteringen med en nyfödd tjej i babyskyddet trots att där var semesterstängt. Vi ville kolla in stället, även om det bara gick från utsidan. Vi trodde att vi skulle spendera jätte mycket tid där. Att det skulle tränas i tid och otid. Så fel vi fick.

Etiketter: Elvira
tisdag, 2008-5-06 · Wow! 4 kommentarer »