Elviras öron och språkstimuleringen på förskolan har ju varit två återkommande ämnen här på bloggen, ibland många andra förstås. Men det var länge sedan jag följde upp och rapporterade till er som kanske följt detta lite närmare.
Jag börjar med det sötaste, öronen. Idag var vi och träffade audionomen. Han håller koll så att rören sitter där de ska och att det inte finns vax som kleggat igen dem. Är det som det ska anses Elviras hörsel vara normal. Och så var det idag. Vaxet åkte väl ut förra veckan kan jag tänka. Audionomen tyckte Elvira var stor nog att göra ett hörseltest efter instruktioner. Hon har aldrig tidigare gjort det och de hörseltest vi har gjort, BOEL, OAE och hjärnstamsaudiometri har ju alla gett olika resultat, men det vet ju ni så som jag tjatat om det tidigare. Så idag byggde hon en pyramid av plattor som träddes på en pinne efter varje pip och klappade händerna på begäran, fast att tanten som bad henne göra det var långt bort i korridoren. Hon fick godkänt, men slapp OK-stämpeln bak i rumpan. Den hade i och för sig klätt henne, då övriga kroppen är täckt av bläck efter en liten busaktion i helgen.
Förskolan. Det har gått fem månader sedan jag bad om handledning till förskolans pedagoger för första gången. Först förra veckan träffade jag den talpedagog som ska handleda personalen och träffa Elvira då och då för att ”jobba”. Samarbetet mellan talpedagog och pedagoger påbörjades efter årsskiftet. Tänk att det ska ta sådan tid, många kockar – många sjukdagar – många inställda möten. Det är ju bra att veta till nästa gång. Man ska ligga före behovet helt enkelt. Gärna några månader före. (Är det någon av er som kan se in i framtiden kan ni väl höra av er. Jag kommer nog att behöva era tjänster.) Jag är jätteglad för den hjälp Elvira och pedagogerna nu får och har fullt förtroende för talpedagogen. Tänk vad skönt att någon annan ställer krav för mitt barns räkning.
Men tro inte att det går som en dans. Elvira dansar i otakt just för tillfället. Men det får jag berätta om i morgon för nu måste jag sova. Mammor måste faktiskt det ibland.
Nu har vi fått upp lite ordbilder här hemma. Jag vet inte om det är för tidigt, men det kan ju inte skada. De har dem på dagis, så då kan vi väl ha dem här med tänker jag.
För er som inte vet så syftar ordbilder till att barnet ska lära sig känna igen ord. Det är ett första steget mot att lära sig läsa. Ett barn ser ordet som en bild och förknippar sedan bilden med föremålet. Till exempel så vet man att på skylten med det gula M:et står det McDonalds, eller de stora röda bokstäverna betyder MAXI, eller man känner igen sitt eget namn för att man har sett det vid sin krok på dagis varje gång man ska ha sina kläder.
Jag har satt ordbilder på föremål som Elvira ofta handskas med eller befinner sig vid t ex kontaktuttaget, spisen och blomman i fönstret. Ni kan höra mig va, -Aj aj aj! Och på spegeln, skohyllan, dammsugaren, trappan, bokhyllan, docksängen, bordet, stolen, skåpet, toaletten. Och på pottan, lådan, tvättkorgen och leksaksköket förstås. Typsnittet heter Comic Sans och ser ut som vi skriver, utan konstiga a och g. Man kan förtydliga bilden ytterligare med att sätta en ordram kring ordet. Men jag har valt bort det av den anledningen att så ser ju inte ordet ut i verkligheten. Jag vet inte om det är fel, vad tror ni?
Bilderna har tagits emot på olika sätt av lilla fröken Ordning och reda, vissa får sitta kvar andra måste pillas bort. Detta ständiga underhåll…
