Hamburgekedjan Max fick problem med att hitta personal. De flesta som börjar på ”golvet” vill snabbt avancera för att bli chefer. För att täcka upp för alla befattningar fann man lösningen hos en annan grupp arbetssökande. Det var hos de funktionsnedsatta man hittade långsiktigheten.
Det mest lönsamma vi gjort, säger hållbarhetschefen. Men mitt, nu för tiden, kritiska tänkande snurrar genast igång. Vad menar han med lönsam? Tänker han låg personalomsättning och mindre kostnad för rekrytering eller tänker han billig arbetskraft ? Jag skickade frågan till Maxs PR-koordinator Kiki Karlsson som hälsar att det är lika lön för lika arbete som gäller.Â
Men jag undrar ändå om inte det svaret är en fråga om definition. Oavsett är det positivt att fler än ICA ger plats åt denna grupp arbetssökande. Det är alltid en början. En början, men inte en ursäkt för lägre lön. En början till det självklara – jämställdhet och mångfald i samhället och på arbetsplatserna. Ingenting man eftersträvar för att ”vara snäll och få PR” utan för att det är en självklarhet.
Foto: Johanna Frenkel/Chef.se
Unga RBU-are (Unga Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) har gett ut en liten handbok om rättigheter i skolan för elever med funktionsnedsättning. Igår kväll när jag låg och läste snubblade jag över stycket
Enligt skolförfattningarna är skolan skyldig att ge eleverna det stöd de behöver. Skolinspektionens och Skolverkets tillsynsrapporter visar dock att det inte sällan är andra faktorer som styr än elevens bästa. Det är inte ovanligt att skolan hävdar att det saknas tillräckliga resurser i deras budget för att täcka en elevs stödinsatser. Det är då viktigt att veta att det inte finns några sådana undantag i författningstexterna. Huvudmannen, oftast kommunen, är skyldig att tillföra de medel som behövs för insatserna. Enligt de ovannämnda tillsynsrapporterna har eleven rätt till det stöd som de professionella i skolan anser vara det bästa.
Så tänk på det när ni får höra att det inte finns pengar.
Vill du köpa handboken gör du det här. Obs! Handboken blir inaktuell då den nya skollagen träder i kraft 1 juli i år. Men det är ändå viktig information som kan ge oss föräldrar lite råg i ryggen och sätta hårt mot hårt när det behövs.
PS. Skollagen gäller även för dagisverksamheten.
Bild: Söt och Snygg
Ingen kan äta kött som Viran. Jo, hennes pappa möjligtvis…
Innan Elvira kom till världen kände jag inte någon med en funktionsnedsättning. Jag är tveksam till om jag över huvud taget kände någon med en koppling till någon med en nedsättning. Så en kväll kom Viran och så småning om lärde vi känna flera föräldrar och många barn, både via cyberrymden och habiliteringen. Så en dag var Elvis på väg och medan magen växte flyttade vi till radhus. Just så som sig bör i vår del av världen.
Nu bor vi i mitten på en länga bestående av fem hus. Människorna i alla husen har kopplingar till funktionsnedsättningar på olika sätt. En har varit bonuspappa till en tjej med DS som nu är vuxen. En annan har en döv bror och har teckenspråk som sitt andra språk. Den tredje har föräldrar som i sin tur har en fosterdotter. Den fjärde har barnbarn med hörselnedsättning. Och den femte, det är vi.
Blickar man sedan ut mot gården har vi fler exempel. Och går jag vidare till nästa gård finns en kvinna med en bror med utvecklingsstörning. Det finns säkerligen fler. För det finns de som har kopplingar till funktionshindrade genom sina jobb, eller sina familjemedlemmars jobb. Alla dessa band på vår återvändsgata i den mellanstora staden.
Var har alla dessa människor varit tidigare? Ja, det kan man fundera på en dag i september.
Det är som med människor som det är med allt annat. När man ska köpa bil ser man bara den modellen, som man överväger att byta till, på vägarna. När man är gravid ser man tusen barnvagnar på stan, eller åtminstone hundra gravid-magar. Och när man hittat ett par fräna skor som man tror sig bli ensam om, då traskar var och varannan människa omkring i liknande.
Det är så världen ser ut helt enkelt.
