Nu är jag och Elvis hemma igen. Vi har tyvärr inte fått ta del av lerinpackningar och varma bad, däremot har vi hälsat på hos mormor och morfar. Säga vad man vill om Gäddorna, men de lämnar spår efter sig. Ändå är det skönt att vara hemma och rå om Viran lite, ja gammelgäddan med. Nå ja, det jag skulle säga var att…
Det finns vissa fraser som man säger utan att tänka så mycket på vad de betyder eller vilka värderingar det kan ligga i dem. Jag trillar själv dit ibland och hör mig säga något slentrianmässigt. Det slår mig ganska ofta att vi människor i många fall intresserar oss för barnet i vagnen på ett så opersonligt sätt. Till exempel:
”Vad kul att det blev en pojke, då har ni en av varje.” Vad i hela friden spelar det för roll? Är det könet eller barnet man ser?
”Går hon?”, ”Vad säger hon?” Ofta när folk ska visa intresse för barnet frågar de efter vad barnet kan prestera? Är det så intressant egentligen? Nu vet jag att detta kan te sig lite motsägelsefullt eftersom Elviras utveckling smyger sig in här och där på denna blogg. Men självklart gläds man som förälder åt barnets utveckling. Vad jag menar är att ska man visa intresse för en väns eller bekants barn så är det väl mycket intressantare att få veta hur barnet mår, vad barnet blir glad av eller ledsen för. Något som visar dess personlighet. Vad barnet kan säger ju väldigt lite om vem barnet är.
”Vad snäll hon/han är”. Denna fras fick min moster mig att upptäcka. Hon sa att det finns ju inga barn som är elaka. Och visst är det så. Och är det inte hemskt att man tycker att barnet är ”snällt” när det är tyst och nöjt? Gråter barnet är det besvärligt och störande. Gråt är ju det enda sättet ett barn till en början kan kommunicera på. (Denna kloka moster har också sagt -Visst är det konstigt att man säger att man ”ska få främmande”. Besök som man väntar är ju sällan av främmande människor.)
Många säger att de ska ”skaffa” barn. De som försökt få barn vet att barn oftast inte kommer på beställning. Barn kan vara svåra att få till och de följer sällan de blivande föräldrarnas planer. Barn är inte något som man ”skaffar” det är något man får. Om det kan ni läsa mer om i detta informativa och kärleksfulla debattinlägg.
Har ni andra förslag på saker man säger?
Ok, var ett tag sen Patrullen Gäddan lämnade rapport, så här är en rykande färsk.
Medan Mamman och Elvis är bortresta har Pappan och Elvira börjat IT-skolningen här hemma. Första provet var att rita en teckning på Pappas iPhone. Resultaten? Nedan.
Papper och kritor är såååå 1900-tal!
Vädret är ju en annan historia. Kallt på morgonen och varmt på eftermiddagen. Detta har gjort det möjligt att vara ute på eftermiddagarna efter jobb/dagis och vad passar bättr då än att ta sköna höstpromenader?
Man måste ju testa lite olika underlag….
Men eftersom Polisen, Golfar´n och Karatekillen inte tagit bort farthindren ännu så blir det stopp ibland.
Mamma är ju ett stort Thomas Rusiak fan, men hennes dotter är liiite mer old school och kör back to basics!
Stay Frosty//Gäddorna
Ett stort tack till Ulla som har gett oss en nominering. Extra stort tack för motiveringen, ”En härlig blogg där jag kommer på mig själv att sitta och småskratta när jag läser.” Det är precis så det ska vara. Man ska skratta eller åtminstone le. Man ska känna hur värdefull vår vardag med Elvira är och hur mycket vi uppskattar de erfarenheter och det liv vi fått efter det att vi fick barn.
Med nomineringen följer några regler:
1. Den som fått utmärkelsen kopierar bilden och lägger den på sin blogg
2. Länka till personen som gav dig utmärkelsen
3. Ge utmärkelsen vidare till sju bloggar
4. Länka till dom bloggar du gett utmärkelsen
5. Lämna ett meddelande på bloggarna som du gett utmärkelsen till
Vi följer nr 1 och 2. Nr 3 är svår. Vi läser så många bloggar varje dag, inte bara om barn utan även teknik och inredning (dagdrömmar och mardrömmar ni vet) och vi har behållning av alla.
Men vi vill ta tillfället i akt och tacka alla de som kommenterar på vår blogg. Våra trogna kommenterare Åsa, hundarna, farfar mfl. Extra roligt är det att så många fler nu på sista tiden har lämnat spår efter sig. Det uppskattar vi. Roligt är det också när man får till en dialog, som t ex inlägget om tungan eller Palin.
Ni är inte bortskämda med videoklipp. Man kan säga att det är på tiden.
Elviras finmotorik kan man inte klaga på. Observera hur hon lägger klossen på tornet utan att titta. Hur rent matbordet är. Och inte en matbit på golvet. Denna kladdiga sörja är tacksamt att servera, den varken smular eller droppar 
(Sen var det ju det här med teknik. Av någon anledning visas inte hela bilden. Så välj att se på helskärm. När pappan är hemma kan han säkert fixa detta och bildkvaliteten med.)
Idag promenerade jag och barnen ner på stan. På mig hade jag mina nya jeans. Vi åkte buss hem och när jag skulle lösa biljett frågade busschauffören om jag var över 26!
PS. Men å andra sidan har jag inte ätit middag än.
Jag har aldrig kladdat så mycket som nu. Jag ljuger inte om jag säger att jag var renare som tonåring. Är det inte jag som spiller så är det Elvis som kräks. En ren tröja på morgonen bär snart en dekorativ fläck. Och det läskiga är att jag slutat bry mig. Det är liksom ingen idé att gå och byta, för det dröjer inte länge förrän den rena tröjan/byxan är befläckad den med.
Tänker ofta på varför det har blivit så här. Har det med motoriken att göra? Finmotoriken är kanske fulländad vid 20. När man passerar 20 år så börjar darrningarna smyga sig på. Synen försämras och man missbedömer avståndet mellan tallriken och munnen. Efter 20 har man alltid bråttom. Man ska vara så effektiv som möjligt och snabba sig mellan rapar, gråt, tvättprogram, och koktider.
För att råda bot på detta har jag idag gjort ett inköp som tar mig några år närmare 20. Ett par baggy jeans!
Helt ot men extremt tragikomiskt.
Havsörnsungar dör oförklarligt
Ett okänt miljögift slår ut havsörnens fortplantning efter Gästrikekusten.
Nu har jag ingen bra strandbild som får exemplifiera hur det kan se ut på stranden med linsen riktad från vattnet men jag har en liten video snutt tagen i somras som visar hur badplatserna här ser ut om man riktar linsen ut mot vattnet!
Detta föranleder samma diskussion årligen eftersom mamman tycker pappan är bortskämd med en del av det som finns här.
Idag blev det riktig trucker mat. Pytt med stekt ägg. Elvira har smakat stekt ägg innan men inte varit så intresserad. Kokt ägg däremot har slunkit ner. Nåväl, så här äter man pytt med ägg:
Mundersöker pytten noga och petar lite på ägget, det är ju inte vändstekt så det är mysigt kladdigt att peta på!
Efter mat och bad spelade vi synth igen, vi gör det dagligen nu, riktigt poppis. När synthens komp stannade på ”Electrinic Pop” växlade vi från konsert till disco. Det var ruggigt kul att dansa och ett par riktigt groovy moves övades in till kommande länsdanser.
När vi dansat oss trötta var det dags för kulbanan en kul (sorry) leksak som man kan hålla på med länge med. Gäller dock att hålla tungan rätt i munnen.
Har ni tänkt på hur mycket information vi tar del av varje dag som borde göra oss ledsna?
Nyheterna är ett exempel. I bästa fall har de en glädjande nyhet innan vädret. Trots all information som överöser mig varje dag går jag inte runt och är ledsen. Har jag blivit immun tro? Är jag beklädd med gåsfjädrar som ett försvar mot alla världens orättvisor för att själv överleva? Jag vet inte. Däremot vet jag att när jag får ta del av något glädjande, ja då blir jag verkligen glad. Den känslan sitter i mycket längre än sorgen och ledsamheten. Kanske för att de glädjande nyheterna kommer mer sällan?
Trots att jag låter mycket rinna av mig så kommer jag aldrig att bli immun mot orättvisor som barn utsätts för. Inte heller orättvisor som drabbar de som anses ”svaga” av samhället. Ni vet vilka jag syftar på, min dotter bland annat.
Dessa länkar har fått mig att le idag. Det tackar jag Lena och Martin för.
Jag hänger inte med så mycket i politiken i USA men namnet Sarah Palin har man hört på nyheterna emellanåt.
En sak jag missat hörde jag under en Daily Source Code session på jobbet. Hon har en son med Downs Syndrom.