… egentligen är det ingen hemlighet, men det verkar inte var så många som känner till detta. Det är nämligen så att personer med DS inte har större tunga än någon annan jämnårig.
Tveksam? Har jag fel? Nej, det har jag inte. Ändå är det ”den stora tungan” som många kännetecknar med DS.
För ett tag sedan frågade en ur personalen på dagis mig när barn med DS börjar prata. Jag sa att det är jätteolika, lika individuellt som hos alla barn. Men att min uppfattning är att fyra-femåringar pratar i två- till treordsmeningar, men att de lika gärna kan prata sämre eller bättre än så. Hon replikerade, -Är det på grund av den stora tungan?
Hos personer med DS är det vanligt med låg muskeltonus. Jag har hört att ca 150 muskler används i ansikte, hals, bröst, mage osv när man talar. Tyvärr har jag ingen källa. Det låter helt otroligt, men med lite eftertanke är det nog inte så osannolikt. Det ryms rätt mycket i kroppen från midjan och upp. Talet är en stor apparat.
Eftersom tungan är en av dessa 150 muskler försvåras uttalet då det blir svårare att forma tungan och placera den på rätt ställe. P g a den lägre muskeltonusen är tungan mer avslappnad i vila. Tonusen gör också att käken kan hänga, att munnen är öppen och tungan syns. Myten är ”busted”.
Talet påverkas ju också av hjärnans utveckling, men det är en helt annan historia.
Pingback: Idiosyncratic routine | Söt och Snygg
Pingback: Nominerad | Söt och Snygg
Pingback: Myten om tunnt och rakt hår | Söt och Snygg