Det är sällan man impulsköper leksaker nu för tiden. För att passera vår tröskel ska leksaken ha ett pedagogiskt syfte. När vi besöker leksaksaffären och tittar på de välfyllda hyllorna går tankarna, ”vad lär man sig av det här”, är denna tillräckligt tydlig”, ”hur berikar denna språket” osv. Lite skadade har vi blivit.
Svårast tycker jag det är att hitta bra böcker. Många är plottriga med bilder som svämmar över av information. Vill man ha enkla illustrationer så handlar de flesta böcker om djur. Men man kan ju inte läsa om djur hela tiden. Man måste ju gå vidare. Har dock sett ”pekböcker” om Alfons. De önskar sig Viran har mamman bestämt.
Hon önskar sig också en bondgård som man kan lyfta av taket på. Där kan hennes Schleich-djur husera. Att hon leker med Schleich-djur är ju självfallet för att de är verklighetstrogna. Med djuren kan man leka roll-lekar, öva ljud och tecken.
På Ikea finns en docksäng som är lagom hög för att trilla ur om man vill bädda ner sig själv, och det vill ju Viran. Hon leker gärna med sina gosedjur och dockor. Hon väljer de mindre framför de stora så att hon kan bära med sig dem när hon kryper. Trasorna som jag torkar Elvis-kräk med använder hon som täcken. Hon har blivit en bra dock-mamma sedan hon blev storasyster.
En annan grej som jag själv haft kul med som liten är magnet-rittavlan. Finmotorisk övning plus att man besparar köksbordet kritstreck.
Till sist skulle mamman bli glad om hon fick inreda en liten kökshörna i lekrummet. Där skulle Mickis spis och diskbänk passa perfekt. När man hämtar Viran på dagis hittar man henne oftast i kökhörnan.
Nu har ju Elvira oturen att ha föräldrar som redan köpt klappar under året. Så allt ovan kan hon (och hennes mamma) inte få. I förrådet står ett bord med stolar redo att slås in och i ett paket finns en yllefilt från Klippan, och i ett annat en rosa mp3-spelare med högtalare som man skakar på för att få ljud (den har pappan köpt).
Men Elvis då? Ja han får väl ärva… Nä, den lille stackaren har också en yllefilt i ett paket, en Barnkammarbok i ett annat och en pekbok om traktorer i ett tredje. Hans garderob behöver dessutom utökas och kläder är han för stor för att ärva. Så det kommer inte gå nöd på honom.
Sedan man blev förälder har julafton blivit lika rolig som när man var barn. Vad har ni i era klappar?
Finns det någon roligare aktivitet som passar hela familjen? Tipsa oss i så fall, den vill vi inte missa.
Elvira åkte båt och rutschkana. Åt korv med pommes. Bubblade och hade jättekul.
Elvis bubblade och flöt omkring. Medan Viran högg in på korven tog han en lur.
På eftermiddagen fick mamman och pappan utdelning, då var det tyst i hela huset .
På våra barn skiljer det två år, två storlekar och 2 x 2 kilo. Vart ska detta sluta, Elvis?
Elvira i lillebrorsans tröja
Varför ska jag alltid romantisera? Ska det vara så svårt att ha verklighetstrogna förväntningar?
Det var några dagar sedan degen införskaffades. Annat har kommit före, men i går var dagis stängt. Den perfekta sysselsättningen tänkte jag.
Som ni ser så började det som jag föreställt mig. Skymning, adventsljusstakar i fönstret, ett glatt barn, mysigt och ombonat.
Det dröjde inte länge förrän en tredjedel av degen låg på golvet eller satt i mina strumpor, den andra tredjedelen hade hamnat i barnets mage/ansikte/kläder och den sista tredjedelen fick jag baka ut i all hast medan barnet gjorde allt för att förstöra. Det andra barnet grät.
Men vad gör det om 20 år när vi tittar på dessa bilder och tänker ”Åhh vad mysigt, vad fint”.
Det är så härligt med julstök. Man får vara tillsammans och njuta av dofter och tillvaron i den varma stugan. Eller hur?
… eller försökte göra i alla fall.
