Varför ska jag alltid romantisera? Ska det vara så svårt att ha verklighetstrogna förväntningar?
Det var några dagar sedan degen införskaffades. Annat har kommit före, men i går var dagis stängt. Den perfekta sysselsättningen tänkte jag.
Som ni ser så började det som jag föreställt mig. Skymning, adventsljusstakar i fönstret, ett glatt barn, mysigt och ombonat.
Det dröjde inte länge förrän en tredjedel av degen låg på golvet eller satt i mina strumpor, den andra tredjedelen hade hamnat i barnets mage/ansikte/kläder och den sista tredjedelen fick jag baka ut i all hast medan barnet gjorde allt för att förstöra. Det andra barnet grät.
Men vad gör det om 20 år när vi tittar på dessa bilder och tänker ”Åhh vad mysigt, vad fint”.
Det är så härligt med julstök. Man får vara tillsammans och njuta av dofter och tillvaron i den varma stugan. Eller hur?


Pingback: Vad då, var det jag? | Söt & Snygg