Har glömt att rapportera som Christina bad mig om.
Lösningen blev ett av mina skärp. Det är ett skärp utan hål som man trär genom ett platt lås i metall, (har de något namn?)
Det verkar inte bekomma henne att ha det kring midjan. Hon kan fortfarande sträcka sig, men inte resa sig fullt.
Fortsätt gärna att komma med tips, tankar och erfarenheter kring begreppet Nej!
Jag har tangerat ämnet ”att säga nej” tidigare. Det är svårt att få fram budskapet. Elvira är desto bättre på det. Det mesta är nej, både hemma och på dagis.
Elvira lyssnar inte på när vi säger nej. Vi har provat olika sätt, alla nere på hennes nivå och med ögonkontakt. Att förklara ”nej, inte slå Elvis, titta han blir ledsen”. Att visa det rätta beteendet ”nej, titta klappa fint”. Att bara säga ”nej” och flytta henne där ifrån. Jag tycker inte att något av dessa tre sätt når fram särskilt. Att visa det rätta beteendet funkar för stunden. Men sekunden efter är hon där igen och gör om precis samma sak. Gång på gång på gång på gång.
Vi har också provat att dra bort stolen från matbordet och ignorera henne då hon har slängt mat, kastat muggen eller något annat skoj. Men jag vet inte… Jag vill ha ett bestående resultat.
Hur 17 säger man nej så att hon förstår och rättar sig därefter? Hur gör ni?
En bror kan man ha till mycket. Häst till exempel.
Elvis var till BVC, 9,8 kg och 70 cm, en spruta i vardera lår (pneumokock). Jag berättade att han fortfarande äter på nätterna. Till svar fick jag ”-Det får man”. Det var inte riktigt det svaret jag hade hoppats på. Men behandlas man som en häst, äter man väl därefter.
När vi kom hem efter dagis väckte vi jet lag-pappan. Elvira var lite blyg, lite förtjust och lite snopen.
Elvis vaknade 04.30 för sitt morgonmål. Han hade svårt att somna om. Vi hörde att Viran också var vaken. Jag låg blixstilla (ologiskt ord egentligen), på spänn och andades minimalt för att förhindra en allt för tidig morgon. Jag tror att vi somnade om alla tre. Klockan 06.30 gick vi tillslut upp.
Vi tog en promenad så Elvis fick sin förmiddagslur och hämtade kameran. Medan jag skrev lördagsinlägget tittade barnen på Teletubbies.
Sedan var det dags för lunch. Elvis fick Slottspuré och det gick ner. Kan vi ha knäckt koden för annat än gröt och mjölk tro? Elvira kämpade vidare med resterna från din köttfärssås. För att kompensera håravfallet sparar hon till skägg. Efter lunchen tog vi en lur alla tre.
När vi vaknat åt vi IGEN. Elvis fick rån, mjölk och päronpuré. Elvira fick den äran att avsluta smörpaketet och årets pepparkakor. (Hon åt rån också, hon har inte smör på pepparkakor. Så långt har det inte gått än.)
För att få lite omväxling tog vi en promenad till Konsum den här gången. Köpte det vanliga. Fil, yoghurt, bröd och SMÖR. För tre dagar sedan var det -10 grader. Idag var det + 10 grader. Vem är det som sköter aggregatet?
När vi kom hem började jag med middagen. Det är ett himla ätande! Då började Elvira ta sig an sina friheter. Medan jag gjorde risotton lekte Viran lite för tufft med brorsan som blev ledsen. Därefter lekte hon förkyld med en pappersrulle. Det var ett himla hostande!
Med golvet fullt av papper satte vi oss till bords. Laxen, riset och broccolipurén (som jag egentligen gjort till Elvis, men som gav honom kväljningar) slank ner hyffsat. Självklart blev det kladdigt. Elvira tackade för maten på sitt lilla riskabla sätt. Jag plockade bort och vände ryggen till. Viran klättrade upp på bordet.
Efter badet fick jag hjälp att vika tvätt. Sedan nattade vi Elvis tillsammans på sängen i lekrummet. Elvira hyschade, sa -Shova och viskade -Hej då! innan hon lämnade oss för att sortera kompostpåsar (nya).
Nu sover båda barnen och du sitter på planet. Det känns skönt!!!
Polaren kom hit och hennes mamma klippte Viran.
Resultatet. En kort och chick page. Helt rätt i tiden. 😉
Elvira och brorsan busade i en hög. Elvis drar Viran i håret. Nu börjar hon få igen för gammal ost.
Efter middagsluren så gick vi hem till polarna och hade taco-fest. Viran åt chipsen. Sedan blev det bad och lite finjustering på frisyren. Och efter det busade ungarna med stolen. Det blev kaos och vi pallade oss hem vid 19. Elvis somnade i vagnen som på beställning. Viran och jag drack välling och läste ”Dadda hälsar på” i soffan. Sedan vilade lugnet över stugan.
Mamma glömmer ju oftare än vad hon kommer ihåg. Kameran följde inte med hem, därav en lite senare rapportering.
Over and out.
