Nej

Jag har tangerat ämnet ”att säga nej” tidigare. Det är svårt att få fram budskapet. Elvira är desto bättre på det. Det mesta är nej, både hemma och på dagis.

Elvira lyssnar inte på när vi säger nej. Vi har provat olika sätt, alla nere på hennes nivå och med ögonkontakt. Att förklara ”nej, inte slå Elvis, titta han blir ledsen”. Att visa det rätta beteendet ”nej, titta klappa fint”. Att bara säga ”nej” och flytta henne där ifrån. Jag tycker inte att något av dessa tre sätt når fram särskilt. Att visa det rätta beteendet funkar för stunden. Men sekunden efter är hon där igen och gör om precis samma sak. Gång på gång på gång på gång.

Vi har också provat att dra bort stolen från matbordet och ignorera henne då hon har slängt mat, kastat muggen eller något annat skoj. Men jag vet inte… Jag vill ha ett bestående resultat.

Hur 17 säger man nej så att hon förstår och rättar sig därefter? Hur gör ni?

Etiketter:
tisdag, 2009-1-13 · Wow! 16 kommentarer »

  • http://www.ilia.info.se Ilia & Sirkka m familj

    Oj där är matte hemsk… när hon säger nej ja då tror vi ibland att himlen skall trilla ner. Fast hm ja frågan är om det är så lämpligt för Viran ;o)
    Ont i örat har vi fått någon gång om vi inte lyssnat. och Viran ska inte ha större öron va? ;)
    Så Nej att göra som matte funkar nog inte för er….
    matte ha läst något om positivförstärkning att förstärka när ngt positivt görs… och ja fjollig är hon då *he he he*
    Men ni få gärna spara på tipsen ni får så vi kan fråga er längre fram ;D
    Kramizar och nospuffar

  • http://branmark.blogspot.com Kerstin B

    Känner igen mig precis. Vad gör man när inget funkar? Ja det vet inte vi heller. Clara hade för vana att efter ha druckit vatten ur glaset vända upp och ned på det iställer för att ställa det på bordet, det var inte så rolilgt)det bara försvannen dag. Just nu har hon dille på att vrida på vreden till spisen tvättmaskinen m.m. Ja hur gör man. Berätta om du kommer på det…
    Kram
    Kerstin

  • http://www.christinamolin.wordpress.com Christina

    ingen aning, väntar med spänning pa svar!
    Kanske postar jag samma dilemma pa mn blog da jagf tror vi har olika publik…
    Men hör av dej om du far nat riktigt bra svar…

  • http://ylvisen.blogspot.com Ylvisen

    Vi gör som ni och inget fungerar :o ) Jag försöker att tänka på att ”det man uppmärksammar får man mer av”. Ibland när felix sitter på jack lyfter jag bara bort honom och försöker trösta jack så lite det går för att han inte ska bli för avundsjuk, han bråttar ju ner honom för att få uppmärksamhet kan jag tro…

    Äh jag vet ingenting! Nu ska jag se på film!

  • Farfar och Andrea

    Hon tränar bara sitt tålamod och framförallt ert.
    Detta utnyttjar hon ju bäst när ni har som sämst tid med tålamodsprövning. Hur kommer det sig att de små liven är så snabba att lära sig det? Då är det inget fel på inlärningen.
    Det finns säkert bra sätt att hantera det på men då ska man ju vara så förtvivlat konsekvent. Hur lyckas man med det när man har med människor att göra och små barn i synnerhet?
    Mutor brukar ju gå bra men det kan bli precis det motsatta. I rätt ögonblick så är det positiv förstärkning. I fel ögonblick så går det käpprätt åt fanders.
    Sen har barnen ett vapen som vi vuxna inte gillar och det är att man kan bli ledsen och det har vi vuxna väldigt svårt att hantera.
    När ni fått alla de smarta tipsen så blir det svårt att veta vilka man ska använda. För fel gör man dagligdax. Men rätt gör du så mycket oftare.

    Kramar fyllda med en massa orkar.

  • farbror joakim å draken kajsa

    jag instämmer med farfar… Får köra på som ni gör..
    Och ha ORK…
    Skickar all ork vi har till övers…

    Kramar

  • http://masarinmamman.wordpress.com Masarinmamman

    Jag skulle också gärna ta del av några goda råd i den här delikata frågan :-) Vi säger nej väldigt mycket just nu, provar att visa hur man ska göra istället, trixar och fixar. Vi försöker som Martina Haag att intala oss det är bara en fas, det är bara en fas…

  • http://www.grodansmamma.blogspot.com Grodansmamma

    Väntar med spänning på råd. Elsas lilla practical joke just nu är att ständigt sätta upp bägge fötterna på bordet. Sägar man till henne att ta ner dem gör hon det för att sekunden senare med ett flin och tecknet för busa sätta upp dem igen. Så håller vi på hela middagarna. Slutar hon väl med det ligger hon helt plötsligt uppe på matbordet med ett skratt. Storebror tog sig minsann inte ur Tripp Trapp stolen men hon är snabb som en iller och hal som en ål. Det känns som man tjatar hela tiden.

  • malin hammarlund

    Ja du, där är det knepigt som Lotta på Bråkmakargatan skulle säga:-)
    Hoppas hon kommer av sig nån dag, det är väl det du får hoppas på!
    Kram influensa-sjuka Malan

  • http://tjejernatva.blogspot.com/ Lena

    Linnéa är ganska duktig faktiskt på att lyssna på ordet NEJ och ofta lyder hon också och också oftare än sin tvillingsyster Agnes.
    Jag har nog ganska tur med Linnéa för hon är faktiskt en ganska ”lydig” tjej.
    Det vi har svårt med just nu är påklädning på morgonen och kvällstvättning då är det en som säger NEEEEEEEEEEEEEJ hela tiden och hon sparkar och slåss faktiskt också.

  • http://amalinje.blogspot.com/ Ulla

    Jag har en tjej som när hon var mindre var jätteduktig på att säga nej till många saker. Och att inte lyssna på oss. Hon är rätt duktig på det idag också, men man kan diskutera lite mer nu, men vissa dagar ignorerar hon det fullständigt. Vi fick säga nej, igen och igen och igen. Vissa saker höll vi på med i ett år. Ingen vidare tröst och tyvärr inga genvägar till ett snabbt resultat. De knep ni tar till är bra, men ni lär få göra dom många gånger om.

  • http://www.sotochsnygg.se/ Mamma

    Ulla, Jaha…. det var ju ingen tröst…. ;-) Men jag har anat att det är så det kommer att bli.

    Idag testade jag en annan metod. Att inte säga nej själv utan istället leda över henne på en annan aktivitet. Det funkade ganska bra. Hon var inte lika envis med att göra om det som var fel. Men frågan är om denna metod lär henne vad som är fel beteende….

  • Åsa

    Nu kommer nog det hemskaste tipset; gör samma sak på Viran, som hon gör på Elvis. Jag ska försöka förklara, jag hade en pojke på dagis, som bet sina kompisar, tillslut stod vi handfallna. En i personalen tog tag i pojkens arm, och ”bet” tillbaka. Då var det slut på bitandet…..

    Visst låter det makabert? Men det funkade och föräldrarna var jättenöjda.

    // Å

  • Åsa

    …..alltså….om du ska lägga dig på Viran så lägg inte HELA tyngden på henne…..ha ha ha ha ha

  • http://www.ilia.info.se Ilia & Sirkka m familj

    Tja makabert men kanske inte så fel? Eller vad är det man säger – det du vill att andra skall göra mot dig skall du göra mot dem.

    kramizar och nospuffar

  • http://www.sotochsnygg.se/ Mamma

    Åsa, det har hänt… att jag gjort samma sak tillbaka t ex så knuffar hon Elvis i ansiktet med sin handflata.

    Hon tittade frågande på mig, för att sedan reagera och göra ”nu börjar jag snart gråta-minen”, till att sedan börja hulka, gapa stort och vråla. Sekunden senare är det glömt…. och det upprepas inom en snar framtid.

    Ungar!!

    Christina, fråga gärna din publik ute i den stora vida världen. Nu ska vi mammor och pappor gå till botten med det här ;-)