… för en dag? Är det en vanlig dag?
Nej, det är ju Elviras två årsdag… och midsommarafton!!!
Eftersom vi är i stugan så fick Elvira en av sina presenter i förväg. Det är ju så himla bra (tycker Elvira) att resa sig upp i kundvagnar, matstolar, barnvagnar, lära-gå-vagnar m m. Men i denna sitter hon fast. Ha! 1-0 till mamma och pappa.
Det bästa sättet att se till så att pappa gör det rätt är att vara lite lagom i vägen. Då får han pauser till att tänka efter.
Elvira är nöjd, hon har inte förstått att mamma och pappa leder.
Fler födelsedagsbilder följer då vi är hemma igen.
Jag har tidigare påpekat att det inte är hjärnan som är det största hindret för människors utveckling, utan samhället.
Här är lite lästips om två personer med livet framför sig.
Maria – en glädjespridare som gillar sommarlov
Den långdragna förkylningen som sist blev en öroninflammation är ju botad sedan en tid. Men spåren sitter kvar. Inte i form av snuva, narig näsa, slem eller hosta. Nej, utan i form av låtsaslek. Att låtsas-snyta sig i pappret, att torrhosta och att låtsas-nysa. Detta sysslar Elvira med då och då. Här om dagen serverades det pannkaka. Pannkakan visade sig vara en perfekt näsduk i denna lek och varför inte, man tar vad man har när man ska låtsas-snyta sig.
… här var det igendammat
Vi har varit på ”minisemester” till Skåne där vi bl a firat student och lekt med hundar.
Att vara bortrest må vara en dålig ursäkt för inläggstorkan. Hörde på omvägar att grejen med Internet visst är att man kan komma åt det var som helst. Men ni vet hur det är. Först ska man packa i ordning allt, resa, umgås, resa hem. Och väl hemma tar det några dagar innan man är i ordning. Det ska packas upp, handlas mat, tvättas och så måste man vila upp sig efter semestern 🙂
Hur som helst, Elvira blev snabbt voffsingarnas bästa vän (åt minstone vid måltiderna). De kom på att hon tappade mat och hon i sin tur kom på att man kunde ge dem mat. Resultat, det var ofta en hund i närheten av Elvira.
Elvira äter frukt ur mammas bålglas. Hunden väntar…
Elvira äter grillad korv. Hunden väntar…
Elvira ska ju snart bli storasyster. Jag tänkte att detta kräver lite förberedelse. Sedan dagisstart har Elvira lagt sig till med nya kunskaper som att knuffas och klappa hårt. Det är ju bra att hon ger igen på dagis, men hemma måste vi klappa fint. Därför sprang mamman och köpte en babydocka att öva på.
Dockan kan suga på flaska, skratta, jollra och gråta. Den emottogs av Elvira med blandade känslor. Först avvaktande, sedan med nyfikenhet. Men när dockan började grina började Elviras haka att darra och gråten var nära. Därefter drog hon slutsatsen att det var säkrast att hålla sig på avstånd…
Några dagar senare var dockan rätt ok. Att mata är kul och klappa fint det gör hon också, precis som att peta i ögonen, sätta sig på den och slänga den i golvet. Lillasyster/lillebror kommer att få lära sig tuffa tag från start.
