Vi vaknade till solsken idag. Så på förmiddagen lekte vi i sandlådan. Efter middagsluren tänkte mamma att vi skulle ut på promenad. Elvis var mätt och nybytt och jag var påklädd och redo. Det var bara att sticka, men då kom regnet. Och det regnar fortfarande. Mamma börjar bli rastlös på att sitta inne och så är hon så himla sugen på något sött. Men det är inte värt besväret att dra iväg oss i regnet bara för att köpa sötsaker, hon har ju oss, det får räcka.
Eftersom det började regna så la vi pussel istället. Jag fick ju några stycken i födelsedagspresent. Jag börjar bli bra på det ena, fast ibland tappar jag tålamodet då vill jag att mamma ska lägga biten till rätta. Men när jag klarar det då är det värt en applåd.
Till middag fick vi varmkorv. Mamma villa ha med bilden med brocolli så ni inte tror att det bara serveras våfflor, hamburgare och korv. Elvis höll sällskap på golvet. Han fick ingenting på sig den här gången heller.
När jag ätit upp skötte jag om Elvis. Han har sovit hela dagen och då menar jag verkligen hela dagen.
Och så stog jag lite. Det är faktiskt kul och jag klarar nog 10 sek nu.
Nu är vi på upploppet pappa. Vi väntar på dig. Kramar från Elvira
Även om Elvis har sovit hela dagen har han vaknat för att äta. En gång var han så frustrerad, åt lite för att gallskrika ett tag, åt lite till och gallskrek, satte i halsen och gallskrek. Stackars liten. Mamman blev också lite frustrerad eftersom detta var första målet på väldigt många timmar och magen var tom. Då ringde det på dörren. Ett blomsterbud räckte över en bukett blommor med kortet ”Grattis och lycka till!” Jo, man tackar ja! Kunde inte passa bättre. Tack G och L-G! 😀 Det är nog för tidigt för att ge något utlåtande om ersättning och Minifom fungerar. Vi kör på. Kramar från mamman/frugan.
Idag fick Elvira vara hemma från dagis. Det får räcka med fyra dagar den här veckan. Omställningen är stor. Det har visat sig först nu. Hon vet inte varför pappa är borta, det är nya barn på dagis och nya vuxna som skolar in sina barn och så är ju den där lille Elvis här för att stanna.
Tidigare veckor har hon fått uppmärksamhet av pappa. Den här veckan har hon fått dela uppmärksamheten med lillebror. Hon är lite avis. När han äter kommer hon gärna och klänger och det är ju inte så konstigt. Mer konstigt är att hon inte tillåter någon annan än mig att handskas med henne. Igår och idag har hon storgråtit bara för att en nära vän skulle hjälpa till och mata en sked. Likaså träffade vi en granne igår när vi promenerade hem. Grannen tittade in i vagnen och småpratade. Elviras haka började hoppa. Kompisarna ville leka, men Elvira sökte bara tröst hos mamma. Hon är väldigt känslig. Bäst fungerar det när vi är hemma själva vi tre. Så det får vi väl vara då och det är det vi gjort idag. Varit hemma och lekt med en kort visit från polarna.
… att bakom allt det där underbara med barn så finns det en verklighet. Verkligheten just nu ser ut som så att Viran grinar varje dag jag lämnat på dagis. Hon klamrar sig fast. I går var hon otröstlig och somnade i assistentens knä. Sov i tre timmar och vaknade varm och ville inte äta. De ringde efter mig. Vi tog en promenad till Konsum för att införskaffa ett förråd med sjukmat. Men det visade sig att med mig var hon den gamla vanliga Viran och åt både en banan och en hel Sandwich-glass. Väl hemma var det full rulle som vanligt (som ni såg och läste). Jag tror att detta bara var en reaktion på allt nytt. Helt plötsligt ska man gå på dagis igen efter fyra veckors sommarlov och så blir man dumpad där medan mamman och lillebrorsan går hem för sig själva. Det är inte lätt.
Elvis äter varannan timme på natten, kl 23, 01, 03, 05, 07. Varje mål tar en timme med magknip, pruttar och gråt inräknat. Jag sover alltså en timme åt gången varannan timme. Trots det dåliga samvetet i dag vid dagislämningen så kunde jag inte tänka på annat än, ”jag måste få gå hem och sova”.
Sömnbristen sätter sina spår. I natt satt nycklarna i på ytterdörrens utsida. I går steriliserade jag en napp så pass noga att när jag kom hem från dagis så återstod bara en liten plastlump i kastrullens torra botten. Och i dag har jag tappat tålamodet på den stackars hjälplösa treveckorsbebisen bara för att något är fel och jag inte kommer på vad det är.
En fågel viskade i mitt öra att mjölken inte är lika fet på natten. Trots alla täta mål blir han inte mätt. Jag ska ut och köpa ersättning som ska serveras till efterrätt. Dessutom, ju oftare man äter desto mer gaser. Och är man pappas pojk så nöjer man sig inte med den lilla portionen.
Nu ska jag och mitt vattenskalle till huvud gå och hämta vår underbara Viran. Någon sömn fick jag inte direkt för Elvis har både kissat ner sig själv och vår säng två gånger, grinat, ätit och gosat.
Cred till alla ensamstående mammor och pappor. Ni gör ett otroligt jobb. Jag vill inte byta. Hör du det Martin! Du är fast för alltid 😀 (fast det vet du ju redan).
Pappan har efterfrågat bilder. Här kommer ett litet bild-marathon, ca 5 minuter från Elviras och Elvis kväll. Fullt upp med andra ord.
Jag lekte med sovande lillebrorsan. Klättrade i korgen för att komma riktigt nära, ställde mig upp. Klättrade i korgen och ställde mig upp osv.
Bäddade och provade därefter hans mössa. Den passade så där, därför…
… övade jag istället mer på att stå. När det var klart så…
… pratade jag med pappa i telefon, direkt i basstationen. Det blir bättre ljud då, speciellt long distance calls.
Det var allt för idag.
Detta är Elvira för bloggen på hemmaplan.
PS. Elvis bara sov, tråkmånsen, inte så mycket att visa.
Dagen går i en rasande fart. Lämnade på dagis utan gråt. Åkte och handlade mat, bytte en body, returnerade en annan vara. Sov middag. Packade och förberedde en eftermiddag hos polarna. Hämtade Viran. Hem och lastade om till bilen, ifall det skulle regna när vi skulle hem igen. (Det kom inget regn så den proceduren var onödig.) Gav oss iväg. Rullade köttbullar. Serverade mat som Viran inte åt. Mat överallt. Bad. Luggtrimning. Gråt. Kaos. Barn tröstat. Nästa barn ledsen. Åt kall mat. Ammade samtidigt. Femåring med kompis som var överallt. DVD-tittande barn. Ammade igen. Drack kaffe. Pustade ut. Serverade den kräsna yoghurt och välling. Bolibompa. Packade ihop. Åkte hem. Bytte blöja. Pyjamas. Borstade tänderna. Nattade. Ammade med sällskap av Allsång på skansen. Bloggar.
Mammorna som båda var solo för kvällen trodde det skulle underlätta att göra eftermiddagssenariot ovan tillsammans. Men jag är inte så säker. Det var en pärs med fem barn huller om buller och med olika önskemål.
Trodde att minstingen skulle somna, men klockan är 21.57 och han är fortfarande vaken. Kanske får jag sova i natt, i alla fall några timmar i sträck.
Medan jag tog hand om Elvis ”passade” Elvira ”dina” elektroniklådor. (Till er andra läsare, detta är de enda lådor som återstår från flytten för fem månader sedan. Både mamman och pappan är ansvariga. Mamman för att möbleringen måste bestämmas innan montering och sladdragning. Pappan för att han klurar på den optimala lösningen. Jag hoppas att han hittar den i staterna.)
Hade tänkt äta en kvällsmacka, men nu vill Elvis äta IGEN!!!! Vet inte när den här dagen hade tänkt ta slut.
