I går kväll var jag så där härligt trött, tung och avslappnad i kroppen. Det skulle inte behövas någon större ansträngning att somna. Bara att lägga sig ner och sluta ögonen. Det är en härlig känsla, när den infinner sig på rätt tid på dygnet vill säga.

Som du nu säkert räknat ut så hann jag inte så långt som att stänga ögonlocken. Jag hann lägga mig och säga god natt, skulle just blunda då någon i spjälsängen lät ”eeeeeh”. En och en halv timma senare somnade Elvis om. Så i natt sov jag mellan halv två och halv fem. Han åt iof där emellan, men ammar gör man ju praktiskt taget i sömnen numera. Halv sex somnade han om igen och halv sju gick vi upp.

Trots att jag sovit två korta lurer på dagen sitter en zombie med en vattenmelon på axlarna här i soffan och klockan är bara nio. Tänk att få stänga ögonen. Men är inte avslappnad. Skönt att få klaga.

Finns det något piller att ta för att bevara hjärnan? Jag kan behöva den framöver, man kommer inte så långt med ett russin. Och även om jag inte är en karriärist så vill jag ju ändå kunna multiplicera och böja verb rätt.

Nä, nu ska jag rapportera om helgen.  I dag fick vi har en ny familjemedlem.

Det var länge sedan man hade en anledning att göra en snögubbe. Elvira var inte lika entusiastisk som sina föräldrar. Det gjorde inget.

Man kan känna Elvis första tand och beskåda hans första fläskläpp.  Han sitter bra med kuddar omkring sig och mindre bra utan. Elvira är alltså oskyldig.

I går var vi till IKEA. Vi hade stora planer. Vi kom hem med två mjukdjur och en Murgröna. Slut på lager. Utgått. Inte enligt förväntningar. Kräsen. Men Elvira hade kul.

Hon var överallt och överlycklig för att slippa vagnen. På egna ben.

Nu hänger axlarna. Nu är jag avslappnad. Det behövdes bara lite bloggande och tystnad från ovanvåningen. Ska snart blunda.

Etiketter: Elvira, Elvis, Mamma-tankar
söndag, 2009-1-25 · Wow! 8 kommentarer »