I morgon hyllas alla mammor. Vi gör det på olika sätt, frukost på sängen, blommor, utflykt, teckningar, smycken, fika. Jag vet inte hur det är med er, men jag är barnsligt förtjust i presenter och har alltid en förväntning inför dessa dagar då man har chans att få en. Jag fantiserar om att min man ska ha snappat upp något jag sagt i förbifarten, något som jag själv glömt av och att han verkligen överraskar mig med det där. Just nu kan jag faktiskt inte komma på vad det skulle kunna vara, men det finns massor med onödiga föremål, triviala men ack så fina.
Då kan ni ju förstå min förvåning när jag ett år fick Göran Perssons bok, Min väg, mina val. Politik intresserar mig inte mycket, men människoöden gör. Alltså inte helt fel, men nog så oromantiskt. Kanske öppnar jag den en dag.
Jag är inte bättre själv. Första fars dag gick jag ut stort, tryckte upp en t-shirt med texten ”Elviras pappa-den bästa som finns” på ärmen. Året därefter fick han en cykelhjälm… Tanken var att föregå med gott exempel. Oromantiskt, ja definitivt!!! 
Vad jag tänkte komma till i detta inlägg var faktiskt ett present-tips. Jag kanske inte är den bästa på att tipsa med tanke på meriterna här ovan. Och jag med mina fantasier om romantik skulle kanske först bli förvånad om min man kom med denna present, men jag skulle inte ha hjärta att bli besviken för en by-barnmorska. Jag har ju tipsat om välgörenhet tidigare. Kanske lite präktigt, men jag blir alltid så imponerad över hur välgörenhetsorganisationer lyckas matcha det kommersiella med alla dessa present-dagar. Välgörenhet har verkligen fått ett lyft och blivit en julklapp, en gå-bort present, en födelsedagspresent och nu en mors dags-present.
Jag är himla tacksam för de barnmorskor jag haft. Så varför inte ge en annan mamma en barnmorska genom Action Aid.
Bild från flickr
Pappan är på resande fot i USA. På hotellet fångade abc NEWS och deras serie What Would You Do? hans intresse. Det handlade om bemötandet av personer med DS. Tv-programmet hade anlitat en skådespelerska som spelade kund och en skådespelare som spelade butiksanställd och packade varor. De placerades ut i en dagligvarubutik i Brooklyn för att se vilka reaktioner deras skådespeleri skulle ge.
Inlägget på tv var mycket längre än det som visas här. Enligt pappan var det bara kvinnor som ställde upp för mannen med DS, med undantag för en man som blev riktigt upprörd och gav ”kunden” en läxa. Det visade sig att han hade en lillasyster. Varför var det så mån tro?
Intressant sätt att lyfta vardaglig problematik och öka människors förståelse i ett nyhetsprogram.
Vad skulle du göra?
Men ni får ursäkta!
Inte tänkte jag på tävlingen när vi åkte till stugan över helgen. Men det gjorde jag däremot när vi väl var där. Och nu, när vi är hemma har vi gjort slag i saken. Min bror drog den vinnande lotten.
Grattis Ann-Marie!!!
Vi vaknade till hällregn och åska. Men framåt kvällen sprack det upp och vi fick leka ute. Elvira och Elvis grävde länge i sandlådan. Grävlusten smittade av sig på mamman som tog (spad)tag i rabatten. Till min undsättning kom barnen och hjälpte till. Klematisen från farmor kom ner i jorden, och något annat fick kom upp. Men var har ungen lärt sig att man hänger maskar på näsan? Och gör man så, föresten?
Inte jag i alla fall. Jag maskar.
Foto: Söt och Snygg
När Elvira var en liten plutt läste jag på Kommunicerande samspel från Äppelklyftig. Då när man försökte lokalisera sig bland alla typer av träning, metoder, material, ditten och datten var det ganska skön läsning. James McDonald hade många tänkvärda synpunkter på vår roll som föräldrar. Sådana där självklara saker som var sköna att höra.
I samarbete med Äppelklyftig lottar vi ut ett paket om två produkter, ordramar och teckenloppor. Ordramar är ett PC-program som förstärker formen på ordet och underlättar memoreringen av ordbilden. Teckenloppor är ett kul sätt att lära sig nya tecken, begrepp och kategorisering samt ord/läsinlärning. CD:n innehåller 42 loppor, färdiga att skriva ut.
För att vara med och tävla ska du lämna en kommentar till detta inlägg eller e-posta ditt namn och e-postadress. Har du en egen blogg tävlar du genom att länka till vår blogg och tipsar om tävlingen.
Okej. Då kör vi!
Ja just det, den 21 maj drar jag vinnaren.
Vi började med att jag eller pappan ritade huvudet och Viran fyllde i accessoarerna; öga, öga, näsa, mun, hår. Nu får hon till gubben själv. Men ibland blir det bara virrvarr eller trassel. Länge, länge sitter hon uppkrupen i soffan med knäna som stöd för magnettavlan och ritar. Ritar, ritar, ritar. Ibland till det egna soundtracket ”Titta, gissa, vad kan det va…”. Det ser så mysigt ut.
Men den här gubben ritade hon med fingret på pappas (eg pappas jobbs) ipad. Förstås.
Han är ganska stolt.
Under våren har Elvira fått besök av en talpedagog på dagis. Hon har jobbat med Elvira samtidigt som resursen har fått inspiration och hjälp med vad man kan hitta på/köpa in. Super!!! Hon är super.
Just nu ligger fokus på djur och kläder. Jag har tyckt att det är dags att gå vidare, hon kan ju det där nu. Men det ska kategoriseras i oändlighet fick jag veta när jag ställde frågan, ”-Ska vi inte börja med bokstäver snart?” Efter ett bestämt ”-Nej” kom förklaringen, vi ska hjälpa Elvira att fylla byrålådorna i hjärnan.
Visst känner du igen känslan av att inte hitta ordet du tänker på. -Vad heter det, hjälp mig nu, du vet vad jag menar. Så känns det när man inte hittar rätt byrålåda och i vår hjärna har vi tusentals byrålådor. När jag säger Elefant, så kanske du automatiskt tänker på giraffer, zebror och noshörningar. Du associerar och har öppnat en byrålåda.
Så nu ska vi fylla Elviras byrålådor. Hon ska lära sig att kategorisera djur som bor i skogen, i vatten, i Afrika, på bondgården och husdjur, insekter, de med fyra ben och de med två osv. Hon ska också lära sig kategorisera ytterkläder, sommarkläder, vinterkläder, flickkläder, pojkkläder, huvudbonader, skodon osv. Så de har att göra på dagis ett tag. Men när de är klara kommer hon inte att behöva leta efter orden särskilt länge. Och det är det som kan vara svårt när man har DS. Man vet, men man vet inte riktigt hur man ska få det ur sig.
Jobbstunden innehöll också prepositionen under, volymerna 1, 2, 3, 4, 5 och att räkna till 5 samt lite mungymnastik framför en spegel.
Gud vad skönt det är att de gör det där på dagis. Då behöver inte vi ha dåligt samvete för att vi bara lever vardagen. Och bokstäverna, ja de kan vi ju faktiskt ta sen