I morgon hyllas alla mammor. Vi gör det på olika sätt, frukost på sängen, blommor, utflykt, teckningar, smycken, fika. Jag vet inte hur det är med er, men jag är barnsligt förtjust i presenter och har alltid en förväntning inför dessa dagar då man har chans att få en. Jag fantiserar om att min man ska ha snappat upp något jag sagt i förbifarten, något som jag själv glömt av och att han verkligen överraskar mig med det där. Just nu kan jag faktiskt inte komma på vad det skulle kunna vara, men det finns massor med onödiga föremål, triviala men ack så fina.
Då kan ni ju förstå min förvåning när jag ett år fick Göran Perssons bok, Min väg, mina val. Politik intresserar mig inte mycket, men människoöden gör. Alltså inte helt fel, men nog så oromantiskt. Kanske öppnar jag den en dag.
Jag är inte bättre själv. Första fars dag gick jag ut stort, tryckte upp en t-shirt med texten ”Elviras pappa-den bästa som finns” på ärmen. Året därefter fick han en cykelhjälm… Tanken var att föregå med gott exempel. Oromantiskt, ja definitivt!!! 😉
Vad jag tänkte komma till i detta inlägg var faktiskt ett present-tips. Jag kanske inte är den bästa på att tipsa med tanke på meriterna här ovan. Och jag med mina fantasier om romantik skulle kanske först bli förvånad om min man kom med denna present, men jag skulle inte ha hjärta att bli besviken för en by-barnmorska. Jag har ju tipsat om välgörenhet tidigare. Kanske lite präktigt, men jag blir alltid så imponerad över hur välgörenhetsorganisationer lyckas matcha det kommersiella med alla dessa present-dagar. Välgörenhet har verkligen fått ett lyft och blivit en julklapp, en gå-bort present, en födelsedagspresent och nu en mors dags-present.
Jag är himla tacksam för de barnmorskor jag haft. Så varför inte ge en annan mamma en barnmorska genom Action Aid.
Bild från flickr
Vår familj skänker inte så mycket som vi skulle vilja. Tyvärr är det oftast så att det ska serveras av andra för att bli av. T ex att bli erbjuden att avrunda uppåt i kassan, en strategisk placering av ett rosa band, en unicef-pin, en Ronald McDonald-bössa eller att bli stoppad av en liten majblomme-försäljare på torget. Någon gång har jag skänkt en hundring i samband med en faddergala och jag har betalat medlemsavgift till Svenska Downföreningen och FUB De två senare mest för vår egen vinnings skull.
Jag tror inte att jag är ensam om att behöva bli tillfrågad för att det ska göras slag i saken. Förmodligen kommer vi att behöva söka fondmedel för Elviras räkning i framtiden. Kanske vill vi åka på teckenläger, få handledning i språkstimulering, kanske vill hon åka på läger själv när hon är så pass stor. Då kommer vi att tacksamt ta emot det bidrag som kan ges.
Jag tror att många är som jag och inte kommer till skott, då är det ju genialiskt att kombinera nytta med nöje som Rädda Barnen gör med sin designshop för barns rättigheter. Eller så som Humanity for All gör med sina läckra armband som var och varannan bloggare bloggar om. Och visst känns det bättre när man inte bara köpt något till sig själv utan på köpet även bidragit till någon annan, eftersom en viss procent av priset går till välgörenhet.
Och vill man rikta sin hjälp till en specifik målgrupp, t ex barn med DS eller andra funktionsnedsättningar. Då kan man genom Svenska Downföreningen bidra till Horodetsky barnhemmet, eller genom Vaggan stödja funktionshindrade barnhemsbarn i Litauen. Det är tyvärr inte alla barn med DS som får kärlek av sina föräldrar här i världen.
Tänk om man skulle komma till skott och önska sig eller ge bort ett konstverk i julklapp. Och tänk om årets julklapp verkligen skulle bli en kvarts hjärtforskning. Det vore häftligt!
Bild: www.vaggan.se
