konstvark

Vår familj skänker inte så mycket som vi skulle vilja. Tyvärr är det oftast så att det ska serveras av andra för att bli av. T ex att bli erbjuden att avrunda uppåt i kassan, en strategisk placering av ett rosa band, en unicef-pin, en Ronald McDonald-bössa eller att bli stoppad av en liten majblomme-försäljare på torget. Någon gång har jag skänkt en hundring i samband med en faddergala och jag har betalat medlemsavgift till Svenska Downföreningen och FUB De två senare mest för vår egen vinnings skull.

Jag tror inte att jag är ensam om att behöva bli tillfrågad för att det ska göras slag i saken. Förmodligen kommer vi att behöva söka fondmedel för Elviras räkning i framtiden. Kanske vill vi åka på teckenläger, få handledning i språkstimulering, kanske vill hon åka på läger själv när hon är så pass stor. Då kommer vi att tacksamt ta emot det bidrag som kan ges.

Jag tror att många är som jag och inte kommer till skott, då är det ju genialiskt att kombinera nytta med nöje som Rädda Barnen gör med sin designshop för barns rättigheter. Eller så som Humanity for All gör med sina läckra armband som var och varannan bloggare bloggar om. Och visst känns det bättre när man inte bara köpt något till sig själv utan på köpet även bidragit till någon annan, eftersom en viss procent av priset går till välgörenhet.

Och vill man rikta sin hjälp till en specifik målgrupp, t ex barn med DS eller andra funktionsnedsättningar. Då kan man genom Svenska Downföreningen bidra till Horodetsky barnhemmet, eller genom Vaggan stödja funktionshindrade barnhemsbarn i Litauen. Det är tyvärr inte alla barn med DS som får kärlek av sina föräldrar här i världen.

Tänk om man skulle komma till skott och önska sig eller ge bort ett konstverk i julklapp. Och tänk om årets julklapp verkligen skulle bli en kvarts hjärtforskning. Det vore häftligt!

Bild: www.vaggan.se

Wow! 8 kommentarer till inlägget “Att ge och ta”

  • Åsa skriver:

    Tänk att jag också har tänkt tanken, eller rättare sagt jag och Johan har diskuterat detta med att ge bidrag. Tyvärr är jag skeptisk till olika välgöringshetsorganisationer. Ett tag var vi inne på att skaffa ett fadderbarn, det gick så långt så jag sonderade terrängen på nätet. Vi kan gärna ge bidrag till ett barn på ett barnhem som inte har det så bra, MEN hur mycket når fram till barnet å hur mycket försvinner på vägen?? Jag vet att jag kanske är lite väl nitisk, men ändå.

    Om man bara visste att ALLT kom fram till den som behöver det, då skulle jag kunna ge mitt bidrag NU. Jag skall verkligen kolla upp de förslag som ni namnger här på bloggen.

    Tänk den dagen Viran säger att hon skall åka på teckenläger…..spännande….snart är Ni där, jag lovar…..

    Kram

  • Åsa skriver:

    Oj, nu känner jag att jag bara MÅSTE skriva ett inlägg igen. Har kollat runt på den Nya bloggen, min enda kommentar är FANTASTISKT!!! Kollade under ”Om oss” & ” Om bloggen”, tänk att jag hela tiden förundras över ert engagemang i/med bloggen. Tycker att Ni fångat och på ett levande sätt gjort en underbar beskrivning av ALLA i familjen, samt av VARFÖR ni bloggar.

    Tackar……

  • Erika Snygg skriver:

    Tack snälla, snälla Åsa!

    Kolla in Vaggan, där går 100 % fram.

  • Erika skriver:

    Tack snälla, snälla Åsa!

    Kolla in Vaggan, där går 100 % fram.

  • Åsa skriver:

    Tänk att jag också har tänkt tanken, eller rättare sagt jag och Johan har diskuterat detta med att ge bidrag. Tyvärr är jag skeptisk till olika välgöringshetsorganisationer. Ett tag var vi inne på att skaffa ett fadderbarn, det gick så långt så jag sonderade terrängen på nätet. Vi kan gärna ge bidrag till ett barn på ett barnhem som inte har det så bra, MEN hur mycket når fram till barnet å hur mycket försvinner på vägen?? Jag vet att jag kanske är lite väl nitisk, men ändå.

    Om man bara visste att ALLT kom fram till den som behöver det, då skulle jag kunna ge mitt bidrag NU. Jag skall verkligen kolla upp de förslag som ni namnger här på bloggen.

    Tänk den dagen Viran säger att hon skall åka på teckenläger…..spännande….snart är Ni där, jag lovar…..

    Kram

  • Åsa skriver:

    Oj, nu känner jag att jag bara MÅSTE skriva ett inlägg igen. Har kollat runt på den Nya bloggen, min enda kommentar är FANTASTISKT!!! Kollade under ”Om oss” & ” Om bloggen”, tänk att jag hela tiden förundras över ert engagemang i/med bloggen. Tycker att Ni fångat och på ett levande sätt gjort en underbar beskrivning av ALLA i familjen, samt av VARFÖR ni bloggar.

    Tackar……

  • Ilia & Sirkka m familj skriver:

    Måste också säga att ni har fått till en toppen fin blogg – bra jobbat Erika!!! men tycker nog att priset på barnen inte riktigt stämmer 😉 för inte kan de kosta 5 kr 😉 Kan man önska en blogg av er? Öh man kanske skall vara duktigare att uppdatera sin och hm göra den intressant.
    Ja vi bidrar ju lite titt som tätt genom att fynda på Erikshjälpen, Lions Loppis, Myrorna och Emmaus men i övrigt så tja är vi inte så där super duper duktiga på att bidra. Okej vi skänker ju tex saker vi inte använder längre och sedan försöker vi vara duktiga på att återanvända – som nu går Emis kläder vidare till Alice eller tvillingarna och de i sin tur lämnar tillbaka dem så vi kan spara till bättre behövande släktingar 😉 eller vänner längre fram.
    Så ja vi ger och tar kan man nog säga… önskelista inför julen är kanske inte fel 😉 även om vissa klappar är tillverkade och tillbehör är på G. Tips om vad som kan passa Elvis önskas 😉
    Kramizar

  • Till Lopselis från vänner | Söt och Snygg skriver:

    […] ser att det är fler som går i samma tankar som jag. Det är […]

  • Kommentera inlägget