Vi gick ut hårt och åkte till London det första året. Året därpå var det spa. Men sedan började det gå utför 
År tre lade vi pengarna på en sänggavel. År fyra hade vi barnvakt och gick på restaurang, helt ok. Men år fem. Oj, oj, oj. Vi arrangerar vartannat år var. Det var mammans tur detta år.
Det bar iväg på familjeutflykt. Vi har varit på jakt efter en schysst loppis hela sommaren och hittade nog en som kan kvalificera sig, det fanns mycket mickel om inte annat (uppskattades av en fjärdedel av familjen). Därefter blev det picknick vid en sjö. Elvira fick burkmat, lagom kulinariskt tyckte hon. Då var pappas och mammas italienska sallad mycket mer spännande. Muta med kanelbulle som annars är en stor favorit gick så där. Elvira tog över picknicken totalt och snart låg all mat över, i stort sett, hela filten. Vi som strategiskt slagit läger vid ett omkull vält träd. En perfekt lekplats, jo visst va!
Elvira firar mammas och pappas femte bröllopsdag
Höst och dagisstart går ju hand i hand med baciller. I vår bekantskapskrets kan vi hälsa på huvudlöss, magsjuka, svinkoppor, snoriga näsor, halsont och feber. Jag blev rådd till att alltid ha lusmedel och avmaskning hemma i fall man skulle hitta det ena eller det andra en kväll efter apotekets öppettider. Jag förstår resonemanget. Man vill ta i tu med det på en gång och inte vänta till nästa morgon. Men hoppas verkligen att vi slipper använda dem bara.
Idag är Elvira hemma med feber, ingen hög dock förmodligen bara en tand på G. Mamman har känt av illamående några dagar, men det blev inget av det som tur var. Pappan och Elvis verkar må som de ska. Luskammen används varje dag men ännu inga spår, TACK GODE DU DÄR UPPE!
Vilka ingår i din bekantskapskrets?
Hur kinkig man än är, så kan alltid världens bästa pappa muntra upp.
Skönt att äntligen få hjälp med denna vardagssyssla.
Mamma: Åh, nu finns det bara röda glassar kvar.
Pappa: Ok, är inte de goda då?
Mamma: Naa, de smakar alvedon.
Jo det var ju det här med utveckling. När vi ändå tagit upp ämnet kan jag ju berätta vad som hänt på sista tiden. På något sätt känns det som om det inträffar en utvecklingsboom just på sommaren. Förra sommaren gick Elvira från att sitta själv i maj till att sätta sig upp själv från liggande i juni till att krypa på alla fyra i juli. Dessutom fick hon kläm på att klappa händerna.
Den här sommaren har det också hänt en hel del. Motoriskt: Elvira gick med stöd i händerna i maj, gå med gåvagn och längs med möbler i juni, reser sig mot väggar i juli, reser sig till stående utan stöd i augusti.
Kommunikationsmässigt: Elvira har börjat prata med ord och tecken. Hon säger nej, ej å (hej då), ej ej (hej hej), oj, så, titta, mamma, pappa, ish (teletubbies), ack ack (tack tack). Hon tecknar i syfte att kommunicera och berätta vad hon vill och vad hon ser t ex äta, bada, sova, borsta tänderna, kossa, hund, Elvis (Tecknet för Elvis är det samma som ”gullig” och ”kille”. Peta med pekfingret utanför mungipan och snurra fingret fram och tillbaka.)
Vi kan också prata till henne och hon gör som vi säger. Exempelvis ”Ska vi borsta tänderna?” Elvira kryper till badrummet och reser sig mot badrumsskåpet. ”Ska vi gå och sova?” Elvira kryper uppför trappan in i sitt rum. Men det bästa är nog att hon så tydligt börjat visa vad hon vill. Är hon hungrig kryper hon till matstolen och ställer sig upp med sträckta armar för att bli placerad i stolen. Samtidigt smackar hon med munnen och gör tecknet för äta. När hon är mätt skjuter hon stolen från bordet, säger och tecknar tack. Vill hon se på tv tar hon sin lilla korgstol, skjuter den framför tv:n, kryper upp och sätter sig till rätta.
Utveckling sker ju hela tiden, men det är kanske så att på sommaren har man tid att se och notera på ett annat sätt. Dessutom är allt ovan en lång process och det är nu vi ser resultatet. Kul är det i alla fall.
Snart sköts tvättning helt självt.
I dag har vi haft en slö-söndag. Varit hemma och jazzat runt. Tittat på familjefilmer och skrivit på band och fodral, det var på tiden. Det är ju också på tiden för ett inlägg här.
Man ska ju inte jämföra barn och deras utveckling, allt är ju så individuellt. Inte heller ska man jämföra barn med olika antal kromosomer. Men jag blir imponerad av Elvira och hennes idoga tränande. På ett av banden som var inspelat i december såg vi hur hon just börjat resa sig till stående med stöd i händerna. Och det är nu, sju månader senare, som hon börjat ställa sig upp själv utan något stöd. Hon och hennes jämlika får öva, öva, öva för att genomföra samma handlingar som nästan kommer gratis för andra barn. Och inte klagar hon och inte ger hon upp. Men glad och stolt blir hon när hon väl nått målet eller delmålet. Detta tycker jag att man ska ha i åtanke då man dömer människor efter vad de presterar.
Idag tog jag fram filten och Elvis fick ligga på golvet för första gången. Det är först nu det är någorlunda säkert på den nivån. Han lyfte för ett tag huvudet på sina starka armar. Lyfte huvudet gjorde han redan då vi sågs första gången på förlossningen. Elvira fick öva länge innan hon kom upp till den här höjden, men då har hon ju kortare armar än sin bror också
Elvis fyra veckor 17 aug 2008
Elvira åtta veckor 15 aug 2006
Testar en grej bara. Ignorera.
Oj då, kom just på att jag glömt att blogga. Kl är 22.37 och det är mindre än 12 timmar tills vi får möta pappan på stationen. Dess för innan ska denna trio lämna bilen på plåtverkstan och byta till hyrbil. Ingen allvarlig skada, någon dåre som repat lacken med nyckel eller liknande. Ett stort projekt dock för något så onödigt.
Dagen har gått av bara farten. Vi tog en promenad på förmiddagen och blev ompysslade av kompisar på eftermiddagen. Elvira var inte alls lika känslig idag. För tidigt att ropa hej men ändå…
Elvis magknip verkar också bli bättre med Minifom och magmassage. Förmodligen också lite för tidigt med ett hej, men man kan ju hoppas.
På bilderna för dagen (som är tagna igår) bjuder Elvira på två tecken.
Hund – klappa med handen på Ko – pekfingrarna ovanför tinningarna
låret två gånger. Elviras voff låter som horn. Elviras muu låter ooooo
oh, oh
Natti, natti
Vi vaknade till solsken idag. Så på förmiddagen lekte vi i sandlådan. Efter middagsluren tänkte mamma att vi skulle ut på promenad. Elvis var mätt och nybytt och jag var påklädd och redo. Det var bara att sticka, men då kom regnet. Och det regnar fortfarande. Mamma börjar bli rastlös på att sitta inne och så är hon så himla sugen på något sött. Men det är inte värt besväret att dra iväg oss i regnet bara för att köpa sötsaker, hon har ju oss, det får räcka.
Eftersom det började regna så la vi pussel istället. Jag fick ju några stycken i födelsedagspresent. Jag börjar bli bra på det ena, fast ibland tappar jag tålamodet då vill jag att mamma ska lägga biten till rätta. Men när jag klarar det då är det värt en applåd.
Till middag fick vi varmkorv. Mamma villa ha med bilden med brocolli så ni inte tror att det bara serveras våfflor, hamburgare och korv. Elvis höll sällskap på golvet. Han fick ingenting på sig den här gången heller.
När jag ätit upp skötte jag om Elvis. Han har sovit hela dagen och då menar jag verkligen hela dagen.
Och så stog jag lite. Det är faktiskt kul och jag klarar nog 10 sek nu.
Nu är vi på upploppet pappa. Vi väntar på dig. Kramar från Elvira
Även om Elvis har sovit hela dagen har han vaknat för att äta. En gång var han så frustrerad, åt lite för att gallskrika ett tag, åt lite till och gallskrek, satte i halsen och gallskrek. Stackars liten. Mamman blev också lite frustrerad eftersom detta var första målet på väldigt många timmar och magen var tom. Då ringde det på dörren. Ett blomsterbud räckte över en bukett blommor med kortet ”Grattis och lycka till!” Jo, man tackar ja! Kunde inte passa bättre. Tack G och L-G! 
Det är nog för tidigt för att ge något utlåtande om ersättning och Minifom fungerar. Vi kör på. Kramar från mamman/frugan.