Hur startar man en vanlig onsdag på bästa vis?
I tältet framför Teletubbies så klart!
Men hur fortsätter man onsdagen på bästa vis då?
Planen var att åka till Jungle City och leka röven av högern, men de hade inte öppet. Så en arg pappa körde vidare till Barnlandet. Vi har varit där en gång innan och tyckte det var lite halvtaskigt, men de hade ryckt upp sig och hade fixat en småbarns hage.
Bollhavet var inte lika poppis denna gången som sist, men ganska spännande.
Studsmattan är en klassiker som alltid funkar, det som inte funkar är dock att hålla sig jordad så att man inte får stötar hela tiden, eller konstig frisyr.
Annars var det roligaste att bara krypa omkring i turbofart på stora öppna ytor och jaga bollar.
Eller fara omkring i klätterställningen.
klätterställningen
På det hela taget en riktigt lyckad och rolig onsdag. Under hela tiden vi var och lekte har det snöat och snöat och snöat och snöat, så imorgon fortsätter nog lekandet med invigning av pulkan!
I dag var det måndag. Inte nog med det. I dag flyttade Mini till ett nytt hem. Nu har familjen övergivit ”kisse-katten”. Hemska människor, att överge en familjemedlem… Vi anlitade katthemmet i stan för omplacering. Den enda utvägen i planeringsstadiet, men sorgligt när planen verkställdes.
Inte nog med att det var måndag. Många vänner är gravida. En av dem har testat sig. Har jag inte sagt något i stil med ”jag accepterar varje individs val, alla har sin anledning”. Detta var mycket svårare i praktiken än i teorin, visade det sig. Jag visste att detta förr eller senare skulle ske. Jag vet att jag kommer att få uppleva det igen. Men jag tror aldrig att jag kommer att vänja mig.
Tankarna går. Hur var resonemanget? Kanske något i stil med, händer det dem kan det hända oss, Elvira är jättesöt men vi vill inte ha ett sådant barn, vi vill kunna förbereda oss. Visst låter jag negativ? Men jag tror faktiskt inte att personen i fråga är så ivrig att få ett barn som vårt och därför gjort testet. Det är oerhört svårt att inte lägga detta på ett personligt plan. Jo, tänker ni, det är klart att de accepterar Elvira. Ja det gör de säkert är mitt svar, men varför tvekar de då när det gäller deras eget?
Det bästa med att vara förälder är i alla fall att en dag som blir dyster kan omöjligt förbli så fullt ut. Vem kan inte komma på andra tankar när man kommer hem och möts av ”mamma”, släng kyssar, spel på läpparna och gränslös kärlek. Elvira är min (vår) främsta källa till kraft och mod. Samtidigt representerar hon föremålet för andras farhåga. Märkligt.
Bokhyllan har länge varit en motivationsfaktor för Elvira att ta sig mot stående. Än så länge står hon på knä, då når hon till en hylla med pocketböcker. Böckerna är strategiskt placerade eftersom det inte gör ont att få dem på sig och det gör inget om de går/tuggas/rivs sönder. Halva hyllan är fylld med svensk populärlitteratur, andra halvan är fylld med engelsk skönlitteratur. Litteratur som är kurslitteratur i kursen Engelska B på högskolenivå. Vilka böcker tror ni att hon väljer?
Elvira läser skönlitterära klassiker av författare som Plath, Wilde, Dickens, Brontë och Defoe. Favoriten är Fosters Howard´s End. Det ska ju börjas i tid, men varför i hela friden väljer hon just dessa gång på gång på gång??
Vem brås hon på? Ska man börja oroa sig? Tänk om hon växer upp och blir en tjej som bara vill sitta inne och läsa. Ni vet en sån tråkig tjej som Austens karaktär Mary i Pride and Prejudice, en sån tjej som inte får några killar och stup i kvarten rättar till sina glasögon. Vi kanske ska överväga och följa med Elvira på en av de där länsdanserna som FUB redan börjat bjuda in till.
Idag var vi till det stora blågula varuhuset för att köpa en garderob. Tyvärr delade vi ”under ombyggnad-ytan” med invåndarna i alla angränsande län. En av oss tog en paus i ett PAX-skåp.
(Ursäkta telefonkvaliteten)
En trogen kommenterare ringde och påminde om att det är torsdag. Vid tidpunkten satt jag däckad i soffan.
Pappan är på jobb och för första gången på länge har jag och Viran varit själva i stort sett hela dagen. Det är ett annat tempo nu än på den tiden då jag var föräldraledig. En av andledningarna till ”däckaden” var en tafatt-lek på alla fyra. Puh! Hon är snabb och älskar att bli jagad.
I dessa renoveringstider borde kanske hon också få ett par egna Blåkläder-byxor med knäskydd. Vore inte det gulligt?!!
Snart är det dags för dagis. Här om dagen ringde därför Barn- och ungdom upp mig…
I vår kommun har det varit så att barn med Downs syndrom har fått en egen assistent som funnits på dagis då barnet varit där. Assistenten fungerar som barnets armar, ben och kommunikatör i den mån det behövs. När barnet blir äldre och kan klarar sig självt i större utsträckning kan stödet till större del övergå i kommunikationsträning (något som de flesta barn med DS verkligen behöver). Barnet kan också delta i aktiviteter som exempelvis bassängträning på habiliteringen för att assistenten har möjlighet att följa med. Föräldrarna har också fått vara aktiva i valet av assistent. De flesta föräldrar till barn med särskilda behov tycker nog att det är en oerhörd förmån att få ha det så här. Det är Socialtjänsten som bekostat assistenten, men kommunen har varit arbetsgivare.
Så här förmånligt är det inte i andra kommuner. Man skulle kunna tycka att vår kommun är ett föredöme. Man jobbar för barnets bästa. Och erbjuder barnet bästa stöd till utveckling.
Istället för att se sig själv som ett föredöme, tycker vår kommun nu att man jobbar fel. Och därför är beslutet taget att man ska börja att jobba som andra kommuner. Hur mycket stöd barnet ska ha kommer att bedömas individuellt. Det är förskolchefen som ska bekosta och göra bedömningen om hur mycket extra personalresurser som behövs när man får ett barn med särskilt behov i gruppen. Jag har hört/läst om skräckexempel från andra mammor. Ett barn som gått flera månader på dagis utan att någon extra resurs har tillsatts dessutom har personalen ännu inte lärt sig tecken. Någon annan som endast får extra stöd till sitt barn två timmar i veckan.
Åter till telefonsamtalet. Damen i andra luren (som kanske till och med kommer att förlora sitt jobb) var lojal och pratade om de fördelar hon såg med reformen. Barnet blir en i gruppen, det är utvecklande med utmaningen att klara sig själv, man ska se till individen och inte till en diagnos osv. Dessa ”fördelar” ser jag att även ett barn med en assistent har. Så, jag blev inte övertygad. Jag känner att det finns skäl till oro. Det verkar ju alltid vara pengabrist hos kommunen.
1 juli träder de nya rutinerna in. Elvira hamnar mitt i skarven. Hon kommer att få en assistent fram till sommaren. Eventuellt blir hon av med assistenten. I bästa fall inser förskolchefen att det behov man anser finnas i mars även finns i juli och anställer assistenten.
Är det när barnet lämnar hemmets trygga vrå som det blir handikappat?
Jaha, då var det ett halvår sedan sist. Mamma peppade mig ganska bra för att möta den äldre nikotin-grå dam som skötte kontrollen sist.
Men icke då. Här har man laddat inför lite snabba och smarta kommentarer kring yrkesval etcetera men vi fick ”bara” träffa en snäll doktor. Elvira hade växt som hon skulle men vikten hade inte gått upp så mycket som man kanske kunde önska, detta tillskriver vi den sega förkylning som härjat och det faktum att flickebarnet blivit lite kinkig med sin mat. Hon vill ju helst äta vår mat, vilket hon i princip gör för det mesta nu.
Nåväl, hon håller sig ovanför kurvan så det är inget dramatiskt. Ätandet var det i alla fall full fart på idag. Även ståendet var det full fart på. Under förmiddagen STÄLLDE HON SIG UPP HELT SJÄLV i soffan 
tyvärr har vi inga bildbevis som styrker detta påstående, men det kommer.
Förkylningen har nästan släppt helt på hela högen, som tur är.
- – - – UPPDATERAD 080113 kl 17:17 – - – -
Och nu har vi bildbevisen!
Så var det fredag och kväll. En kul tid, eller???
18:51 ligger mamman ock sover efter en shoppingdag med sina systrar. Men vad gör det när hon har en så flitig standin?
”Den blå ska ligga här och den gula bredvid, men om jag lägger dessa här och den ovanpå så får de plats fler. Äsch nej, jag lägger alla här och sorterar efter skick istället för färg. Hmm nej det blir nog bäst om jag lägger dem såhär ändå……”
Ordna och fixa och sortera och organisera.
Sortera, ordna, organisera i oändlighet…..
Trevlig helg!
Kort inlägg idag, inte mycket nytt här förutom förkylningar. Mamman har nästan tappat rösten, Elvira snorar på i vanlig ordning och pappan är sådär halvt om halvt förkyld. Förmodligen kommer detta hänga med ett tag känns det som.
Huset är i snickarnas händer nu, trappan är slipad, alla väggar är slipade och redo för tapeter. Tak på övervåningen är på gång och badrummen är gipsade och nya avlopp uppbilade. En del element är borta och nya rör till nya element på plats, det händer med andra ord massor i huset. Kul varje kväll när man hämtar skräp och kikar in på framstegen
Nåväl, på Kvällsöppet igår pratade man om fosterdiagnostik. Inte mycket nytt under solen men en del av ”de stridande parterna” möttes i studion och Anna från Grunden är med i studion och får tala för de det faktiskt gäller. Jag är inget stort fan av farbröderna Ekdal och Hakelius men här gör de faktiskt ett gott jobb.
Har inte orkat rippa ned inslagen så jag länkar direkt till TV4 och hela programmet, fixar till detta vid senare tillfälle.