Varje dag när vi vid middagen frågar Elvis vad han har gjort på dagis får vi till svar ”-Jag slåss.” Han lägger huvudet på sned och fortsätter snusförnuftigt ”Det får man.” Varje dag vid middagen svarar vi vår, i våra ögon, fina son ”Nej det får man inte!”
Därför var det lite spänning i att gå på utvecklingssamtal i måndags. Men personalens bild var lyckligtvis en annan. Men ändå kan jag inte sluta undra vad som ryms i den där Y-kromosomen. Vi är verkligen så olika redan när vi är två år.
Vår tuffing har också mjukare sidor (måste bero på X-kromosomen). Som då när han vill sitta tätt, tätt uppkrupen med en napp i munnen, en i högra handen som han gosar med under näsan och en napp i vänstra handen som han smeker med pekfingret.
Därför var det lite spänning i att åka buss till jobbet i måndags när jag insåg att vi gått hemifrån utan nappar. Men personalens bild var lyckligtvis en annan. Han hade somnat med två gosedjur. Nu får vi inte ta med några nappar till förskolan och det har gått bra än så länge. Minns ni? Varför göra det besvärligt för sig när man kan bryta vanor på enkla sätt.
På hemmaplan är det EN napp vid sänggång som gäller. Någon större förändring än så blir för besvärligt när pappan är bortrest och det inte finns någon att byta sömn med.
Det påminner mig om att det är dags, även för mig. Utan napp, men kanske med två snusande, småsvettiga klistermärken med kalla fötter.
Från rummet där Elvis nattas hör man,
Snöplog, betongblandarbil, sopbil, biltransportbil, dragbil till semitrailer, brandbil med skylift, stegbil, brandbil med specialutrustning, vägvält, motorschaktvagn, minidumper, jättedumper, grävlastare (av Elvis kallad Kicki eftersom det finns en gul bil på dagis som han och Kicki lekt med), grävmaskin på band, bärgningsbil, skåpbil, pickup, traktor, traktor med gödselspridare, traktor med rundbalspress osv.
Däremellan kan man höra ”titta”, ”oj oj”, ”nej”, ”oj oj”, ”brrrrr”. Stora fordonsboken, Elvis favorit”saga”.
Bild från Svenskabarnrum.se
Efter gårdagens succé med en parad av spännen slog det mig att Elvira har blivit mån om hår och kläder. I alla fall har hon en bestämd uppfattning i ämnet. Om det är passande eller snyggt är väldigt subjektivt.
Tidigare har hon vägrat toffsar, nu kan hon inte sluta titta på sig själv i spegeln på morgonen, för hon ser ju nästan ut som Pippi i sina ”pippi”(lotter). Och när det är dags att ta på ytterkläderna för att gå till dagis, då är det viktigt vilken mössa och vilka skor som ska vara på. Det behöver turligt nog inte vara samma varje morgon. Men den kära windstopper-fleecen åkte på redan i augusti.
