Elvira är ju en av de två bästa som finns i livet. Vårt liv. Inte nog med att hon är go och glad, envis och tvärtemot, charmig och smart, snabb och påhittig, hon är även allt annat.
Hon har mycket god nytta av alla egenskaper, men envisheten är en stor tillgång. I alla situationer. Ofta till hennes fördel. Hon vinner allt som oftast förhandlingar med sin mamma och pappa. Hon övar idogt när det ska läras nytt. När hon väljer aktivitet. När hon tar initiativet.
Hon fokuserar på aktiviteter i perioder. Några veckor var det pussel som gällde, morgon, middag och kväll. Därefter blev det Ipaden morgon, middag, kväll. Och igår tog hon sig an cykeln.
Springcykeln är inte intressant för stunden. Det är trehjulingen som gäller. Hon håller hårt i styret, sparkar fart och trampar på. Den gnisslar. Hon är envis. Kan själv. Man får inte hjälpa till för mycket. Och känner vi Elvira tillräckligt väl vet vi att hon inte kommer att sluta öva förrän hon tycker att det går snabbt nog. Då tar nästa aktivitet vid. En sak i taget.
Vi är imponerade av hennes ihärdighet, hennes tålamod och vilja. Nästan så tacksamma så att vi ruckar på gränsen om var man får cykla. Nästan så charmade så att hon vinner den förhandlingen också.
Vem känner inte igen sig här?
Både Elvira och Elvis har ju egna e-post adresser, de delar på en netbook och är flitiga besökare av Bolibompa webben
