Folk har ju i princip rätt att tycka som de vill,och dessvärre blir ju andra ofta lidande av enskilda individers ibland konstiga åsikter. Men de har ju fortfarande rätt att ha dessa åsikter. Det som är mest beklämmande i ”debatten” hos SvD är att folk uttalar sig utan fog för sina uttalanden. Detta är, tycker jag, ganska illustrativt för åsikter på internet över lag. Det har helt enkelt blivit så lätt att göra sin röst hörd att man inte alltid tänker igenom vad man vill ha sagt innan man säger det.

Jag personligen är en ivrig förespråkare för yttrandefrihet och åsiktsfrihet, Voltaire yppade en gång orden ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.” Ett citat som man kanske kan tycka att man kan skriva under på, dock tror jag inte att jag är beredd att offra mig för individer som inte ens är redo att ge andra medborgare en sportslig chans att påbörja sin existens. ”What goes around comes around” så att säga.

Nu kanske jag börjar låta som någon sorts rabiat abortmotståndare, vilket jag absolut inte är, men man har i och med den livssituation man nu befinner sig i fått omvärdera en hel del tankar och åsikter. När man ställer sakerna på sin spets och jämför blir det ju ganska absurt att kvinnor gör abort för att det ”inte passar just nu”. Ja då kanske man skulle tänkt på det lite tidigare, det är ju inte direkt endast JPL folket förunnat att förstå sig på det där med hur barn blir till.

Allt bottnar ju i valfrihet, något som i de flesta fall är bra. Dock är valfrihet något ytterst komplicerat, jag själv kunde på den tiden man stod i videobutiken och skulle välja film få blödande magsår på stående fot av alla valmöjligheter men när det kommer till föräldrarskap är valet enkelt. Antingen vill vi vara det eller inte, eventualiteter som dyker upp efter det beslutet får man handskas med då.

Gilla läget!

I morse väcktes jag av ett asgarv från Elviras rum, och det är mer regel än undantag att morgonen börjar just så. Så vem har högst/bäst/mest livskvallitet, hon som vaknar med ett asgarv sprattlande i halsen eller han som förbannar världen för tidiga mornar?

Då ska det ju även tilläggas att han inte förbannar världen för att hans dotter finns och väcker honom utan för att han själv har en medfödd defekt som gör honom grinig när han måste upp tidigt.

Det finns liksom inga enkla svar eller rätt/fel när man tangerar detta ämne och det är ännu svårare att uttrycka sin åsikt (i vår familj är det mamman som har den medfödda defekten att traktera tangentbordet) skriftligen, men det är viktigt att ta upp det och bemöta det man anser vara fel på ett värdigt sätt. Det kan man ju säga att de misslyckats med hos SvD.

Ge inte upp!!!! Ni har säkerligen rivit massor av fördomsmurar, de som inte förstår bättre är det ingen idé att ni lägger mer energin på. Fördomar är ett gissel, när jag berättar var jag jobbar frågar folk,
-Vad är det för fel på dom ungarna då? (bara uttrycket ”för fel”)
Jag svarar; – De flesta har en lätt utvecklingsstörning med inslag av autism.
- Jaha, är det inte jobbigt att jobba med ungar som dreglar och sitter i rullstor?? Säger vederbörande då, med en viss avsmak i röst och kroppsspråk.

Vad svarar man då……..jag brukar tänka, stackars dig vuxna människa som inte vet bättre……..en vacker dag är det kanske en av mina underbara elever som tar hand om dig på ålderdomshemmet……

Jag har nyligen sett Gävle handikappteaters föreställning ”Big såpa”, vilken jag rekommenderar ALLA att se. Nästa gång den visas för allmänheten ska jag och Ni går.

Ha en fortsatt trevlig dag

Stopp stopp nu lilla goa mamman! Hopplöst är det inte, men visst kan det kännas så ibland. Helt klart är livet fullt av motgångar MEN det är också alldeles fullt med POSITIVA och GLÄDJANDE saker och för att inte tala om positiva och glädjande individer tex ELVIRA och HENNES FÖRÄLDRAR. Det gäller att se de positiva delarna och glädjas med dessa. För er och oss är Elvira det stora positiva. Ni och vi har glädje av henne och av er. Tänk inget annat! Jag är hur STOLT som helst över er och er Gounge.
Att folk inte tänker som man önskar det får man bara försöka vänja sig vid. Men visst finns det en mission att genomföra. Att se till att folks ögon öppnas och att de ser mer än sina egna tankar är en mycket svår uppgift när folk inte vill detta. Upplysning är en svår och jobbig uppgift. Blir folk dessutom rädda så kan de få för sig de mest förunderliga saker. Bara fantasin sätter gränser. Folks intolerans är obeskrivlig. Tar man till sig av de negativa så tittar man snart ner i sin egen grav.
Positivt tänkade är jätteviktigt och speciellt viktigt när man har motgångar. Men då är det som svårast att tänka positivt. Tänk bara ELVIRA så är det genast POSITIVT. Livets prövningar är det tuffa och svåra, men det är av detta vi växer som individer. Ni har vuxit otroligt mycket som människor i våra ögon. Ert skrivande här på bloggen är till stor glägje för många. Fortsätt med detta positiva och vi kommer hela tiden med uppmuntringar. På så vis kan vi peppa oss alla i positiv riktning.
Jag bara älskar er!
Kramar

oj oj oj… här har man varit utan dator i bara några dagar och haft HEMSK abstinens.
Livet är en prövning på så otroligt många sätt, vi har alla våra prövningar. Vissa har större och andra mindre – men sen är det ju hur man väljer att ”förvalta” den prövningen, att se det som en chans att vidare utvecklas.

”survival of the fittest” – de anpassades överlevnad – Det är det naturliga urvalet, alltså den som anpassar sig överlever. Så det är inte alls den starkaste som överlever för vad säger att den är den mest anpassningsbara?!

Ni är bland de bästa individer vi vet som förgyller vår vardag med skrift, bilder och ja att bara finnas. Ni har visat för oss att mycket är möjligt och att möjligheterna finns där om man vill ta dem.
Så ja här har vi inte gett upp utan till sommaren hoppas vi på att få lov att försöka med allt vad det innebär.

När livet här är tungt tänker jag (malin) många gånger på att mitt liv inte skulle varit som det är om inte för alla motgångar och ja det har inte varit lätt men de har gjort mig till den jag är idag.

Älskar er och ni förgyller för oss… ni har lärt oss så otroligt mycket.
Kramizar och nospuffar

Som vanligt är du rätt på min son. Malin har gett svaret. Survival of the fittest. Men som vanligt misstolkas uttryck, eller anpassas till den som tycker annorlunda.
Kramar till förgyllarna

Sarah skrev här ovan att ”det bara är en chans på 8000 att ett barn får DS”. Vad skönt och befriande det var att för en gångs skull läsa det positiva ordet CHANS istället för det gnälliga och negativa RISK!

Som snart 30-årig gift kvinna med stort bebissug funderar jag mycket på saker som fosterdiagnostik, att behålla ett barn med funktionshinder eller inte men allra mest på sådant som barnvagnar, blöjbyten och dagisköer. Man funderar och filosoferar och det finns inga givna svar eller lösningar. Ena dagen kan jag undra hur jag skulle orka med ett barn som kräver extra mycket uppmärksamhet, för att nästa dag överväga att adoptera ett utvecklingsstört barn från ett barnhem i Rumänien. I sådana lägen är det skönt att gå in här och titta på ett par bilder på en leende Elvira och se hur förbannat bra hon verkar ha det. Då inser man att det där inte är så noga ändå, om barnet är frisk, sjukt, grönt, blått, har kromosomavvikelse, är blind, är utvecklingsstörd, är normalstörd, är jättesmart, är blond, är grönögd eller gud vet vad! Man behöver inte oroa sig, för alla är vi olika och unika på våra egna sätt i alla fall!

Vilken rörig kommentar det här blev! Det jag egentligen ville säga var väl att jag tycker att det där med fosterdiagnostik är svårt men att det finns en sak i det som är enkel: att säga att man kan undvika t.ex. DS är vansinne! Vadå undvika? Faror är något man undviker, inte ovanliga människor med ovanliga egenskaper!

Ja, jag tyckte att 1 på 8000 lät lite lite!
Jag tror att du har rätt, man får det barn man får. Om man ens kan få barn, för det är inte givet!

God Jul tillbaka!