Felfria barn

Igår diskutterades Downs syndrom och fosterdiagnostik än en gång i media. Det var en bra debatt. Tankar som slog oss var hur människor kan sitta och säga att barn med DS inte är önskvärda, när det sitter en person med DS i panelen. Som tur är ger ju alltid Anna svar på tal. Hon återtog respekten. Tack Anna för att du alltid ställer upp i sådana här sammanhang. Det är imponerande att du orkar medverka i dessa debatter. Vi är många som är tacksamma för att du gör våra barns röster hörda.

En annan tanke som speglar våra egna förutfattade meningar var då en man med en kusin i Iran utryckte sig. Vi frågade oss hur kusinen hade tagits emot och kom snabbt fram till att det var säkerligen på ett mycket, mycket kärleksfullt sätt. De är ju bättre än oss på att hålla ihop släkten, värna om familjen och hjälpa varandra.

Man poängterar under programmet att antalen fostervattensprov och moderkaksprov inte har ökat de senaste åren, men att antalet avbrutna graviditeter har. Fosterdiagnostiken finns ju redan här. Det är bara att acceptera. Men vi får inte acceptera att den etiska aspekten glöms bort. Vi har pratat mycket om det här ämnet,  jag och pappan. Vi vill räcka till för alla våra barn. Men vi återkommer alltid till att det är ett risktagande att bli förälder. Det är ett risktagande att leva livet. Vad som helst kan hända, när som helst. Och vi som föräldrar kan inte vara de som ska välja vilket syskon som ska få komma. Vi kan inte värdera någon som kommer från vårt eget kött och blod högre eller lägre än det som redan finns i livet. Så resonerade vi när vi väntade på Elvis och så kommer vi att resonera om vi skulle få fler barn. Alla resonerar som de vill. MEN, det viktigaste är att man gör valet till sitt eget och inte till något allmängiltigt. Och att man känner sig trygg med sitt beslut och kan leva med det. Vi kan bara berätta hur det är att leva med Downs syndrom i familjen, och det mina damer och herrar är en sann glädje.

Debatten börjar 25 min in i programmet.

Wow! 6 kommentarer till inlägget “Debatt om felfria barn”

  • Pauline skriver:

    Er veldig enig med deg! Sånne debatter skulle vi hatt mange flere av!
    Jeg er selv stolt mamma til en gutt på 4 år med DS og de som velger bort disse barna går glipp av utrolig mye!

  • Maria Gudasic skriver:

    Tittade på Debatten nu och tycker också den var väldigt bra, hade nästan velat vara där själv i och med att jag liksom ”känner” båda sidorna. Prover och tester finns ju men det jag tycker är olustigt är om man ska börja erbjuda alla kvinnor test utan att de själva har efterfrågat dessa. Det ger en ännu starkare bild av att just Downs syndrom är icke önskvärt. En sak som jag irriterar mig på i de här debatterna är att en del kallar barn med Downs för sjuka, vi är ju så glada att Elsa är frisk! Sen sätter Sören Olsson fingret på när han pratar om rädsla, det handlar så mycket om rädsla för att få ett barn som är annorlunda. Det som jag också har tänkt mycket på är att Elsa ska synas, hon ska vara med som vem som helst! Nu har vi kommit igång att besöka Öppna förskolan varje vecka och det tycker hon är jättekul! Och sist vill jag bara berätta, apropå olika kulturer, vad min pappa sa när Elsa kom och vi inte ville ha henne… ”Maria, hon är en av oss nu!”
    Kram

  • Mamma skriver:

    Maria, vad fint sagt. Det är klart att hon är en av er, idag en alldeles självklart del. Det där med sjuk irriterar jag mig också på. Downs är ju inget man varken botar eller dör av.

    Kram tillbaka

  • Helena skriver:

    Kloka funderingar som vanligt från din sida. Jag kände mig glad efter debatten. Allt fler föräldrar till barn med ds gör sina röster hörda och det tror jag är väldigt bra. När det gäller fosterdiagnostik (KUB el fostervattensprov) ska vi faktiskt inte glömma bort att det ändå är ganska så många som aktivt väljer att INTE göra någon fostersdiagnostik för att man välkomnnar det barn men får. Väldigt få av våra vänner har gjort KUB el fostervattnsprov varken innan eller efter Lilla L:s ankomst och det är jag så himla glad för!

  • Mamma skriver:

    Pauline, jag har glömt att heja på dig. Vad kul med ett nytt namn. Jag antar att du bor i Norge. Finns debatten där? Man hör många jämförelser med Danmark i de svenska debatterna, men jag vet inte om jag har hört något om hur det är i Norge.

    Helena, det är ju verkligen skönt att höra att många gör det aktiva valet. Jag tror att våra vänner också legat lågt med fosterdiagnostiken, men mina två närmsta vänner har båda gjort test. Jag tror inte att syftet var att spåra DS i fösta hand, mer att de ville ha någon form av garanti att allt var ok. Jag har valt att inte ta reda på mer. Var det inte din man som skrev så bra om minerad mark? Detta är verkligen ett känslosamt ämne.

    Jag kan tycka att den största faran är när dessa test (KUB och NUPP) betraktas som någon form av garanti för att fostret är ok och glömmer bort att de bara är en sannoliksbedömning. Är man inte beredd och mentalt färdig på ett annat svar än det man hoppats på, det är då testen blir farliga för mångfalden.

  • Kaspersmamma skriver:

    Hej, det var kanske lite semre dag för mig och jag har landat just på din blogg och detta inläg. Tack att du finns att du skriver så klok och smart. Det känns mycket bätre nu, Goodnat, kram

  • Kommentera inlägget