Pappan i familjen kom på den goda idén att vi skulle ta familjen och åka ner på stan och titta på invigningen av bocken. Han presenterade idén redan igår och jag tänkte redan då att ”ja, ja vi får se”. Men han stod fast vid detta även idag och barnen var självklart med. Själv såg jag det hela framför mig, kyla, gråt, snor, knäck i öronen och ”nej” och ”jag vill inte”. Ett barn som vägrar gå ett steg till och helt enkelt sätter sig på marken och sitter just där. Ett annat barn som går i sin egen lilla värld och som inte märker att vi andra har stannat för en tappad vante eller ett löst skosnöre. Ett tredje som absolut måste ha mat genast. En mamma med en förfrusen mjölkbar och en pappa som gått upp i limningen och som trots kylan kokar inombords. En speaker som informerar alla dessa hundratals människor att barnets mamma väntar vid scenen. En iskall å där vattnet är så strömt. Ja ni fattar.

Men, det gick bra. Vi hann inte med bussen som det var tänkt, men hade många förbjuda parkeringsplatser att välja mellan. Det minsta barnet sov igenom hela spektaklet med fyrverkerier och musik och de andra två skötte sig exemplariskt! Ett litet steg för människan, men ett stort steg för familjen Snygg.

Vilken fin första advent vi fick i avlånga landet idag! Sol, dagsljus, snö och krispig kyla. Ett dygn av långsamt seglande snöflingor resulterade i ca 50 cm snö lagom till helgen hos oss.

Alla är glada för snön som kommit. Vi hann med lite utelek idag också. Till och med jag och Elle hann ut innan de andra kom in igen.

 

PS. Det har varit lite si och så med bloggen och kommentarerna. Inget jag förstår mig på, men nu ska tekniken funka enligt teknikern. 

 

En enda ensam kommentar till inlägget “1a advent”