Jag tycker att vi har gjort vårt bästa när det gäller att skapa glädje kring läkarbesök av olika slag. Båda barnen tycker att det är både spännande och roligt att gå till BVC, hälsocentralen, öron etc. Det finns spännande maskiner, stolar, lampor, hissar och långa korridorer.Tilläggas bör väl att de också sluppit undan ganska lindrigt. Det värsta Elvira varit med om, och som hon minns, kan jag gissa är att suga vax ur öronen.

Idag skulle vi till hälsocentralen för att ta den sista sprutan av fästingvaccinet som vi påbörjade i somras. Vi började prata om det igår. Barnen var med på noterna när jag hämtade på dagis. Vi pratade om klistermärken och att de skulle ta spruta i armen. Hela tiden med entusiasm, så där överspelat och fånigt som det blir när man vill få med sig barn.

Så kommer vi dit. Elvira springer lite i korridoren och stannar vid en könummerapparat. Hon trycker på knappen och river av nummerlappen. Inte utan förmaning från mig förstås. Ändå kommer en sköterska fram, säger aja baja och hotar med att om man inte låter maskinen vara så får man en spruta!

När vi blir inropade av distriktssköterskan inleder hon med att säga ”Oj oj oj, det här ska gå fort”. Hon fortsätter att oja sig ungefär så här ”Det gör lite ont men det är inte farligt, stackars liten, oj oj oj, nu har jag inga plåster här, ett ögonblick, oj oj oj, ska du få spruta lille vän, inte bli ledsen, osv”. Så småning om läste hon av vårt förhållningssätt till sprutan och höll tyst.

Inget av barnen grät, de visade stolt sina plåster och båda två norpade åt sig 3 klistermärken, var (!!!), och det var inte mer än rätt tycker jag!

Men är det inte lite märkligt?

Etiketter: fästingvaccin, läkarbesök, positivt bemötande, Sjukvård
tisdag, 2011-2-22 · Wow! 3 kommentarer »