Det dåliga samvetet har slagit till. Vi tränar på ett medvetet sätt väldigt sällan. Eller medvetet och medvetet. Jag har ständigt träning i huvudet. Tänker att ”det där hon gör nu är ju bra för det och det” osv. Men vi sitter väldigt sällan ner och tränar fokuserat och planerat med Elvira. Allt för sällan säger samvetet, och det har rätt. Jag tog upp det med pappan här om dagen. Och han svarade ”-jag har också tänkt på det”. Och då vet ni andra mammor att då är det verkligen så. Till och med mannen har reagerat liksom. Då är det inte bara höns-mammans samvete som tagit ett skutt.

Det finns så mycket man kan göra. Elvira skulle kunna lära sig så mycket. Anledningen till att vi tillåtit oss att bli bekväma är nog för att vi ser att Elvira härmar och snappar upp. Jag brukar försvara mig med att Elvira tränar i vardagen. Till exempel så har Elvira ett munspel som hon spelar på ibland, när hon själv vill. Det ligger bland leksakerna. Blåsövningar är bra för munmotoriken. Idag hittade vi pappas Kazoo och snart hade hon klurat ut hur man skulle få ljud i den med. Vardagsövning alltså.

En annan vardagsövning är att leka med pussel och lego. Att sortera och se likheten mellan olika färger och former främjar förståelsen för grammatik, och även matematik tror jag. Elvira är bra på pussel, men frågan är om hon har memorerat var hunden ska vara snarare än att hon ser att formen är densamma? När hon bygger med lego tar hon bara de fyrkantiga bitarna till tornet. När hon hjälper mig att plocka ur diskmaskinen tar hon bara teskedarna.  Då gör hon ju ett urval baserat på form. Vardagsövning försvarar jag mig med.

Jag har blivit rätt bra på att tala med två-tre ordsatser till Elvira. Men tecknandet kan blir mycket bättre. Idag var vi på kalas och det slog mig att det enda tecknen jag gjorde till Elvira var ”tårta” och ”sova”. Det går bättre hemma, när man läser en bok eller sitter vid matbordet. Men jag ska ju göra det hela tiden. Så fort jag öppnar munnen. Ska det vara så svårt?! Det är som sagt lätt att försvara sig, (jag började ju till och med detta stycke så). Men tiden som ägnas åt planerad lek-träning är faktiskt under all kritik. Jag kan inte klaga på förskolan om jag inte är bättre själv.

För att mätta det dåliga samvetet en aning har jag medvetet lek-tränat med Elvira i helgen. Vi använde memo-korten och figurerna och satte lika på lika med Babblarna. Vi har också tragglat tecknet och ordet ”mera” vid matbordet. Istället för att sträcka ut armen och gnälla. Vi är inte färdiga än. Men ”Mmaa” är på väg att ersätta ”eeehh”. Jag har också satt in några nya tecken i teckenpärmen. Alltid något. Ännu ett försvar.

I morgon är det måndag. En perfekt dag till förändring. I morgon ska jag
1. teckna så fort jag pratar till Elvira oavsett om vi är hemma eller ute i offentligheten
2. fundera ut och skapa fler sorteringsövningar
3. införa läsestund på kvällen
4. fundera ut en övning som passar i badet, det är ju ett perfekt tillfälle att utnyttja

Kan inte ni snälla läsare komma med lite tips och inspiration.

Etiketter:
söndag, 2009-3-08 · Wow! 5 kommentarer »